Lätt färgad av en underbar vistelse i Italien är jag inte helt överlyckig över att vara hemma igen. Med lätt fuktiga ögon drar jag mig till minnes:
Kaffekulturen. Baristan på hotellet trollade fram magiska droppar när han insåg att vi stoppade ner näsorna i koppen och insöp aromerna innan vi slukade den delikata drycken. Bönor, vatten och baristans själ skapar treenigheten som får en matt cyklist att le lyckligt. Två kilo av hotellets bönor hamnade efter en gynnsam händelsekedja i en resväska nära mig. Kaffemaskinerna finns överallt, som till exempel i cykelaffären och på bussen.
Cykelaffärerna. Förutom kaffemaskiner så fanns där... Massor!!! Anfadern till mina hjul skådas nedan.
Cykelloppen. Både motionsloppen och tävlingar som Settimana internazionale di Coppi e Bartali som bara råkade utspela sig på vår bakgård (inte långt ifrån i alla fall), men mer om det senare i ett annat inlägg.
I Italien vet de hur man anordnar motionslopp med en 6-8 mc-poliser som ser till att vägen håller sig ren och fin från andra fordon och med ett antal följebilar som följer klungan.
För övrigt, visste ni att när tempoloppen hålls i Italien är cyklisterna egentligen varelser från en annan värld. Man hinner inte se det under lagtempot när de susar förbi, men kameraögat fångar de gäckande besökarna.
Tro inte att jag har glömt omgivningarna. Den här fantastiskt vackra naturen - Backarna, havet och här och var mysiga byar med stenlagda gator som får Hollywoodregissörer och sadelnötta rumpor att gråta av olika anledningar.
Vägarna – Oj där blev det visst fel, men det gjorde inte så mycket. Vi tog bara upp det några gånger med personen med kartan...
Trots spf 20 varje dag och inte alltid strålande sol syns redan den där solbrännan som jag inte är lika förtjust i som jag är i den skarpa cykelbyxranden. Skälet till att jag ler trots att jag avslutat sista rundan i Italien för den här gången är att jag vet att jag ska ner om ett tag igen. Det var vemodigt att lämna tillvaron där nere, men jag vet att jag är välkommen tillbaka.
Sadelväskan fyllde sitt syfte och var faktiskt ofta full med cykelkläder som användes eller ratades undern turerna när höjd och temperatur varierade kraftigt.
4 kommentarer:
Avis, jag är inte ett dugg avis, möjligtvis en endaste liten gnutta avis... Det är bara sååå gött att hoja i Italien, fika och hoja igen. O cykel av rätt märke oxå:-)Suck...
Det är lätt att bli beroende och det var riktigt skönt att slippa det där snökrafset i Sverige under tiden.
Settimana internazionale var en positiv överaskning som jag inte tänkte på innan jag åkte ner. Jag lägger upp mer bilder därifrån sedan. Vilken lyx att ha dem där runt hörnan. Cyklarna, teambilarna, cyklisterna, mekarna - så kul!!!
Finns inte mycket som slår Italien. Suverän cykelkultur, oslagbar mat och trevliga cykelvägar (trafiken kan dock vara ett minus...).
Fick du chansen att träffa Axelsson? Jag tycker att det är kul att se att det går bra för honom och att han visar att han kan åka cykel så här "på ålderns höst". Hoppas verkligen att han få möjlighet att avsluta sin karriär utan fler tråkigheter!
MVH
Martin
Ingen Axelsson för min del, men det är en häftig känlsa att gå runt bland alla och vara mitt i smeten. Allt är ju verkligen brevid dig. Reflexen att lyfta och känna fick snabbt tyglas (jag tänker mest på cyklar, hjul o dyl och inte på cyklister el mekaniker när jag skrev den meningen).
Skicka en kommentar