Settimana internazionale di Coppi e Bartali Del 1

De är flera delar det här med cykeltävlingar. Det ena och kanske mest självklara för vissa är tävlingsmomentet i sig, men det är så mycket mer. Det är teambussar och cyklar och hjul i drivor som befinner sig mitt i gatubilden. De bara finns där tillsammans med cyklister som klär om sig under tiden som jag vrålglor och skamlöst fotograferar. Visst har de lagpresentationen och helt plötsligt hänger en cyklist på kravallstaketet brevid dig, men det är ändå teambussarna som jag så förtjust går och smygtittar in i. De är helt enkel proppfulla. På det här sättet är tävlingen en del av vardagslivet och jag älskar den delen (också).
Det finns teamkillar som knackar på varandra och leende ställer upp sig när jag smyger runt med mobilkameran.
...och så finns de de som slänger en bister blick efter en.

Det finns cyklister som snällt ställer sig brevid mig och de som håller sig på lite avstånd.


Det finns bilar som har cyklar på taket med SRAM Red. I bilen fanns visst lite passagerare. Det känns bättre att gå riktigt nära en bil utan passagerare i, men jag hade redan kommit in i foto frenzy den dagen, så att avbryta var inte ett alternativ.


Där fanns jag med eller utan cykel. Italien är som sagt ett land som jag ska tillbringa mer tid i. Så är det bara.

För allt i världen låt cyklister cykla

Cyklister är fulla av energi och de är bra på att cykla och att fika. Du kanske tror att alla cyklister är ganska oförargliga av naturen. Skenet bedrar, vilket du kan se av följande händelsekedja som utspelades under en dag som inte innehöll tillräckligt mycket cykelaktivitet.

Det hela började med en kaffe och sol i väntan på att bussen skulle komma och hämta cyklisterna på väg tillbaka till Sverige. Med under fikat fanns en kartong som alldeles nyss hade innehållit ett par nya cykelskor. Lite missriktad energi, ett förstoringsglas, nyss nämnda låda, vistelsens bästa soldag och vips så var en del cyklister sysselsatta.Fokusera solstrålen.



Jo det fungerar och ruggigt snabbt, men vad händer med växten?


...eller plasten? Fast det är ingen bra idé att bränna hål på duken och relativt snabbt hade en anordning för plastbränning skapats.
Ganska snart kom bussen och förhindrade vidare utforskning av vad som är lämpligt att bränna eller inte, men är du säker på att du skulle vilja låta sådana här sysslolösa rackare härja fritt. Notera den intensivt koncentrerade blicken och tvåhandsgreppet. Bäst att låta cyklister lägga energin på att cykla istället.

Borta bra och tyvärr hemma igen

Lätt färgad av en underbar vistelse i Italien är jag inte helt överlyckig över att vara hemma igen. Med lätt fuktiga ögon drar jag mig till minnes:


Kaffekulturen. Baristan på hotellet trollade fram magiska droppar när han insåg att vi stoppade ner näsorna i koppen och insöp aromerna innan vi slukade den delikata drycken. Bönor, vatten och baristans själ skapar treenigheten som får en matt cyklist att le lyckligt. Två kilo av hotellets bönor hamnade efter en gynnsam händelsekedja i en resväska nära mig. Kaffemaskinerna finns överallt, som till exempel i cykelaffären och på bussen.

Cykelaffärerna. Förutom kaffemaskiner så fanns där... Massor!!! Anfadern till mina hjul skådas nedan.




Cykelloppen. Både motionsloppen och tävlingar som Settimana internazionale di Coppi e Bartali som bara råkade utspela sig på vår bakgård (inte långt ifrån i alla fall), men mer om det senare i ett annat inlägg.

I Italien vet de hur man anordnar motionslopp med en 6-8 mc-poliser som ser till att vägen håller sig ren och fin från andra fordon och med ett antal följebilar som följer klungan.


För övrigt, visste ni att när tempoloppen hålls i Italien är cyklisterna egentligen varelser från en annan värld. Man hinner inte se det under lagtempot när de susar förbi, men kameraögat fångar de gäckande besökarna.

Tro inte att jag har glömt omgivningarna. Den här fantastiskt vackra naturen - Backarna, havet och här och var mysiga byar med stenlagda gator som får Hollywoodregissörer och sadelnötta rumpor att gråta av olika anledningar.









Vägarna – Oj där blev det visst fel, men det gjorde inte så mycket. Vi tog bara upp det några gånger med personen med kartan...



Trots spf 20 varje dag och inte alltid strålande sol syns redan den där solbrännan som jag inte är lika förtjust i som jag är i den skarpa cykelbyxranden. Skälet till att jag ler trots att jag avslutat sista rundan i Italien för den här gången är att jag vet att jag ska ner om ett tag igen. Det var vemodigt att lämna tillvaron där nere, men jag vet att jag är välkommen tillbaka.

Sadelväskan fyllde sitt syfte och var faktiskt ofta full med cykelkläder som användes eller ratades undern turerna när höjd och temperatur varierade kraftigt.

Det börjar dra ihop sig till 1:a maj!

Men i år blir det inget demonstrerande

Dags istället att anmäla sig till Carrera Vårklassiker - vårens häftigaste motionslopp!

Inbjudan laddar du ner här.

Vi ses på startlinjen!

Bilder från Texas

Ja, vi har det bra. Har inte haft tid eller ork att skriva så mycket, men vi har dock tagit massa bilder. Några kommer här och fler senare.

So I'm in Texas now...

So we are traveling around Texas at the moment. Cycling in new parts of the world. Last week we spent a couple of days on a farm in Hill Country, 30 miles west of San Antonio.

I just had to get a photo of me geared up next to a real macho cowboy. So here's me, Rocky (the horse) and Greg looking our very coolest.

Tävlingspremiär

Ok, fdmcycling.com suger.

Som ni vet så var det tänkt att jag skulle göra tävlingspremiär idag. I Dallas.

På hemsidan stod det "we race rain or shine". Alltå åkte jag dit fastän det hällregnat och åskat hela dagen. Lagom till ankomst slutar det regna för första gången på 12 timmar. Jag blir hoppfull och tänker att nu jävlar. Adrenalinet rusar till.

Men vad möter oss jo nämligen just INGEN. Det är inte en själ där. Ok om det nu inte kommer några cyklister men man förväntar sig ju ändå att sekretariatet skall vara där om det nu raceas i "rain or shine". Men icke - bara vi där.

Så det blev 1,5 timmars bilåkande och en del upphetsning helt i onödan. Vi har dokumenterat det hela i en liten film som kommer snart snart.

I morgon bär det av till Austin Hill Country där vi skall bo på farm. Och cykla.

Italien lite snabbt

Livet är fint.

Jag rekomenderar flyg framför buss.

Imorgon blir det San Marino. Någon dag så kommer jag nog att uppdatera med bilder och lite mer text, men än så länge så är det fullt upp med att prata med alla.

Benjy är lite purken för att han blev väckt när han hade kunnat sova 25 minuter till innan mat. Man blir lite sugen på att vila och äta när man är här nere.

Mmmmm. Livet är fint.

Packa inför Italien

Min pedalnyckel fick jag i present och jag tycker att den var så fint dekorerad att jag har låtit det vara kvar. Här har jag precis börjat ta itu med att få ner cykeln i väskan och jag har faktiskt tagit mig tid att vrida lite fram och tillbaka på alla fästen för att känna hur hårt de är spända. Styret har jag ju varit på innan, men infästningsbulten till bakväxeln har jag inte lossat innan och den satt hårt jämfört med allt annat. Hoppas på att få lite känsla i fingrarna när det gäller sådant här.

Växlarna är inte bra inställda efter att ha bytt till bergskassetten och det har jag inte märkt av tidigare när jag bytt kassett. Jag vill ha fingertoppskänslan när det gäller att ställa in växlar. Ni vet den där man får av erfarenhet. Nu bara trasslar jag fram och tillbaka och denna gången fungerade det inte.

Sadelhöjden har jag säkrat med foto, tejp och minne. Det borde väl räcka? Däremot så finns det ju inget foto i världen som kommer hindra mig från att sätta sadeln lite snett när det är dags att sätta den på plats igen. Jag vet i alla fall ungefär hur hårt jag ska spänna klämman, men gissa om jag ska låta någon annan känna efter. Bara för säkerhets skull. Det har faktiskt varit ganska trevligt att strosa runt här, maila lite med andra Italienresenärer, plocka lite med cykeln och dricka espresso med go' musik i bakgrunden. Ingen stress här inte.

Det finns vissa gånger jag är glad att jag inte är längre än jag är och det brukar vara när jag är ute och reser, speciellt flyger och när jag befinner mig runt Medelhavet eller någon annanstans där sängarna är korta. Nu har jag hittat ytterligare ett område där det inte är så dumt att inte vara väldigt lång och ståtlig och det är när jag packar ner min cykel i resväskan. Ju mindre desto mindre ram. Jag var lite orolig för att jag skulle ha lite packproblem. Att det skulle bli tufft att få med sig allt. Ni vet cykelkläder, andra kläder, cykelutrustning, och så vidare. Jag ska ju trots allt vara borta i två veckor. Det visar sig att när jag har stoppat ner väldigt mycket i cykelväskan, så är det inte så mycket kvar att lägga i resväskan. Det finns i och för sig en del kvar att packa, men jag är inte så värst orolig längre.

Om jag nu har hittat en del tillfällen när jag uppskattar vissa egenskaper hos mig själv, som att jag inte är längre, så borde jag ju se till att jag försätter mig i dessa situationer då och då. Här har vi en kombination av tillstånd. Resa, kort säng i Italien och cykel med sig på resa. Ytterligare en orsak till att åka på cykelresa till Italien. Om jag av någon anledning skulle behöva fler skäl än att jag vill och har bestämt mig för det.

Riktigt vårfin

Spana efter det här i veteranklungan.

Funderingar inför marsresan till Italien

Jag får erkänna en del saker.

Vad är det här? En gigantiskt sadelväska. Jo det är sant. Jag som gärna tar med mig hela cykelgarderoben, samtidigt som jag alltid lyckas ha så små fickor på kläderna, har inför Italienresan med tänkbart nyckfullt väder, kapitulerat och skaffat mig en gigantisk sadelväska. Pumpen kommer dessutom att sitta på ramen. Det tar emot lite, men hellre möjlighet att ta med mig mycket på långturer än att behöva frysa. Jag är inte och har aldrig påstått att jag är en stilfascist. Däremot tillåter jag mig att ha åsikter, men det är ju en helt annan sak. Inte behöver man väl leva som man lär?

Vad är det här? Jo, en i sanning gigantisk cykelväska! Denna ska godsaken ligga i under transport till Italien och jag är lite stressad inför att demontera cykeln. Den är ju så bra inställd. Det här är nyttigt för mig, för det räcker inte med att kunna byta kassett och bromsbelägg i min cykelvärld. Det här tvingar mig att lära mig lite mer. På "att lära listan" är att känna mig hemtam när jag demonterar cykeln och att lära känna vilka inställningar jag vill ha tillsammans med färdigheten att linda en styrlinda snabbt och snyggt utan större ansträngning (bland annat).

Vad är det här då? Jo det är den texten som jag ska ha dinglande från hjälmen mitt framför ögonen när jag har fikat. Inte för att jag är katastrofalt dum, så illa är det inte, utan för att jag säkert kommer att vara så glömsk och disträ att jag glömmer ta bort skydden när jag har druckit upp min espresso och det är dags att sätta igång blodomloppet igen. Det kommer inte att förvåna mig det minsta varenda gång jag glömmer att ta av dem. Den här texten passar mig ganska bra annars.

- Coffee shop caps - Espressostopp är viktiga. Det är underbart att cykla och några minuter i solen med utsikt ur ett annat perspektiv över sin cykel (som kommer att befinna sig i Italien - Woho) förgyller turen.

- Use caution when... Jo det är sant, jag har slagit en rejäl vurpa på jobbet i kurvtagningen runt pallstället på jobbet. Jag lättade från marken och luften gick ur mig när jag landade. Det hade inte hänt om jag haft cykeln under mig, för då har jag ju en delikat kurvtagning (mitt inlägg - jag får skriva vad jag vill vare sig det är sant eller inte).

- Remove [...] before attempting to ride... Jo, det kan jag upprepa många gånger och jag förstår varför varje gång jag inte kommer kunna klicka i pedalen.

I elfte timmen

Eller i alla fall i tionde timmen så kom igår första delen av Crescendo Velos klädleverans. Det innebär att jag nu kan ikläda mig klubbens vackra färger vid nästa tisdags GP i Plano Texas. Tidig tävlingspremiär i år!

Så småningom kommer du kunna hitta mer bilder på våra vackra kläder på crescendovelo.se.