Jag minns mitt första cykelköp

Jag minns mitt första cykelköp, jag minns det som igår.

Vi pratar inte om min allra första cykel. Nä, vi talar givetvis om min allra första racer.

Året var 1998. Simkarriären (om man kan kalla det karriär) var för andra gången lagd på hyllan och nya utmaningar söktes. Det var under våren som tanken väcktes på att skaffa en racer. Jag var ivrigt påhejad av cykelmuppen Simon som propagerade för kollektivt inköp av racercyklar. Simon hade sedan några år tillbaka ivrigt vurmat för cykelsporten. Mitt intresse hade dock varit ditintills svalt, trots att cykeln alltid hade varit mitt huvudsakliga transportmedel.

Under denna vår lyckades han dock övertyga mig om att köpa cyklar, det var nog det bästa vi kunde göra. När beslutet väl var fattat, ja då handlade det om att bestämma vilken cykel och vart man skulle köpa den. Budgeten var vid denna tid i mitt liv ytterligt begränsad, smärtgränsen gick någonstans vid 10.000 kronor. Helst billigare. Efter tips och efterforskningar kom vi i kontakt med Ulf Stenudd. Ulf driver Umeå Cykelsport, en högst oansenlig butik på Grubbe i Umeå. Det var inte den typiska raceraffären. Inte Cykelcity eller ECI om man säger så. Umeå Cykelsport var snarare en garageverksamhet som i huvudsak var inriktad på försäljning och service av standardcyklar.

Ulf var dock gammal tävlingscyklist, och bland de potenta landsvägscyklisterna i Umeå med omnejd var han den givna konsulten. Han var en legendarisk hjulbyggare, enligt egen utsago utfördes byggandet gärna i TV-soffan för att samtidigt kunna få lite ”kvalitetstid” med sina barn.

Vi spenderade många timmar konsulterandes med Ulf om vad vi skulle köpa och vad han kunde erbjuda. Ulf var vänlig och positiv. Samtidigt ville han inte pracka på oss nybörjare någon superracer. Han fällde flera kommentarer som ”men det behöver ju inte ni grabbar” när vi dreglade över dyra saker i katalogerna.

Till slut, efter en del velande, föll valet på en Bianchi. Jag och Simon skulle köpa likadana Bianchicyklar. Stålram med Campa Mirage-utrustning. Priset var, om jag inte minns fel, cirka 7000 kronor. Det stora problemet uppstod dock när beställningen väl skulle läggas. Gud förbjude – de hade slut på ramar i min storlek. Jag var tillbaka på ruta ett. Simon hade dock ett paket på väg och jag var nu frustrerad å det grövsta.

Vid det här laget fick inget stå ivägen för mig och mina racerdrömmar. Jag flög till Stockholm. Hade hört talas om ECI och letade mig med viss möda ut till Björkhagen. Det var inte ett alternativ att komma därifrån utan cykel. Efter mycket lite velande köpte jag en Carrera ALV team med Campa Avantigrejer. Det var i princip det enda de hade i min prisklass så det var inte mycket att fundera över.

Cykeln skulle skickas till Umeå med postpaket. Det skulle ta några dagar. Några otroligt långa dagar. Min födelsedag närmade sig med stormsteg och paketet skulle bli min bästa present någonsin. Internet var fortfarande ganska nytt, men posten var tidigt ute med sin paketsökningsfunktion. Ungefär varannan timme kollade jag var paketet var. ”Paketet har lämnat sorteringsterminal Tomteboda”. ”Paketet har anlänt sorteringscentral Söderhamn” och så vidare.

Så en dag, jag tror det var 10e juni så kommer paketet till Umeå. Dock inte till mitt lokala ombud utan till den stora sorteringscentralen vid Dragonskolan. Klockan är runt 16 och jag inser att de kommer inte hinna köra ut paketet samma dag. Inte okej. Jag ringde direkt till sorteringscentralen och hörde om det inte går att hämta ut paketet där. Visst gick det. Fram med kontanter och rusch iväg. Strax före stängning hämtar jag den stora lådan. Lycka, spänning, förväntan.

Kastar mig iväg till Uffe som lovat att montera ihop cykeln, fästa kablar och så. Jag låter honom förstå att jag gärna ser att han gör det samma kväll men det visade sig omöjligt (givetvis). ”Du får sjå dig lite” säger han på sin nasala norrländska och gav mig ett litet fånflin. Två dagar senare, på min födelsedag, kunde jag tidigast räkna med att den var klar.

12 juni efter jobbet var jag där. Cykeln var klar. Var så exalterad att det var löjligt.

En cykelmupp var född.