Den första turen med en racercykel

Jag hade funderat ett tag på om jag inte skulle prova att cykla hem från jobbet. Jag visste inte riktigt hur långt det var, men det skulle ju kunna vara roligt att prova. Tanken hade funnits där ett bra tag, men jag kom aldrig så långt att jag undersökte vilken väg jag skulle ta, för helt plötsligt var det någon som berättade att kollegan Johan ibland brukade cykla hem. Smidigt tänkte jag, som redan då anade att jag inte är den som är mest säker på vägval och dylikt. Sagt och gjort, nästa gång jag såg Johan så frågade jag om jag kunde ha sällskap med honom någon gång och det fick jag visst det. Från tanke till plan åtminstone, men så insåg jag att jag inte hade någon bra cykel att använda dessa 35 km (på den tiden tog Johan raka cykelvägen hem). Som tur var så visade det sig att jag kunde låna en landsvägsracer. Jag anade inte då vad det skulle leda till.

Första rundan skedde med gymnastikskor fastspänd med remmar i pedalclips, men vad gjorde väl det. Jag hade aldrig cyklat på en så exakt cykel. Det var ett rent nöje att växla och jag kände varenda växling i kroppen. Det klickade lite och sedan hade jag visst bytt och så många växlar jag hade att välja på sedan! Det fanns en för varje sträcka - slätt, uppför och nedför i olika lutningar. Vilken lyx! Sedan den där känslan av direkt respons när jag la lite tryck på pedalerna. Stabiliteten i cykeln, som gjorde att det var roligt att ta kurvor i lite fart. Jag skulle kunna fortsätta att beskriva varje moment, som var överraskande smidigt och lätt. Inte för att jag inte hade tyckt om att cykla innan, men det här var något nytt.


Jag ljuger inte när jag säger att jag hade ont i kinderna när jag kom hem, för jag log hela vägen hem. Solen sken, vi hade säkert medvind också och jag hade fått min första landsvägscykelkick. Som tur var kunde jag fortsätta låna Flamman som den fina orangea cykeln snabbt började kallas. För stor för mig med ramväxling och så de där pedalerna, som så småningom uppdaterades till dubbelsidiga pedaler av MTB-typ (vilket passade mina spinningskor), men ändå så bra och därifrån kunde det ju bara bli bättre, vilket så småningom ledde till min första cykel, men det är en annan historia.