Cykelglädje

Den senaste tiden har jag haft allvarliga problem med motivationen. Det har varit svårt att känna den där glädjen och engagemanget för cyklingen. Sviterna efter vurpan på Fondot plågar mig fortfarande. Som om inte det var nog så blev jag rejält förkyld direkt efter Vänern Runt. Där försvann en och en halv veckas träning. En viss panik över formen inför Vättern började smyga sig på. Jag som skulle cykla så fort! Hur ska det nu gå? Smärta och sjukdom är ingen bra kombination. Fan vad ynklig och eländig jag har varit.

Nu har jag tränat fredag och lördag. Inga hårda eller långa pass, men jag har i alla fall varit ute. I fredags var det bara jobbigt och besvärligt att ta sig ut. Lördag var klart bättre. Pulsen skenar förvisso hejvilt men benen verkar hyfsade.

På lördagen hade jag min nya sadel, en Fizik Arione. Den är helt fantastiskt bekväm jämfört med min gamla sadel, som har gett mig sår i ändalykten. Nu var det hur mjukt och skönt som helst. Sådant drar ju upp helhetsintrycket.

Idag (söndag) ska jag prova att cykla lite längre. Hoppas det ska gå bra! Vädret ska bli helt fantastiskt så jag har goda förhoppningar. Tycker att lite av glädjen börjar återkomma. Lite i taget. Tur att Jesper är så passionerat förälskad i sin nya Chrono. Sådant smittar av sig!