Jag ska fatta mig kort! Vänern runt - 55mil på tre dagar. En sådan sträcka sätter sina spår i kroppen på flera sätt, framför allt i de bakre regionerna. Sällan har jag väl haft mer ont i rumpan. Även knän och lår fick vad de tålde. Jag hade en härlig träningsvärk och var rejält stel i knäna ett par dagar efteråt. Som om inte det var nog så drog jag på mig en ordentlig förkylning när de övriga besvären började ge med sig. Har läst någonstans att elitidrottsmän är mer mottagliga för infektioner. Det är en förklaringsmodell som fungerar för mig.
Den stora behållningen var, som alla förstår, att få knuffa Anette uppför alla backar de sista milen. Inte bara för att jag fick lägga händerna på loppets mest jagade tjej!(Anette var omåttligt populär bland de manliga deltagarna) Dessutom fick jag känna mig stark rent cykelmässigt, vilket var välkommet då de flesta delarna av min kropp protesterade ganska högljutt.
Orkar tyvärr inte skriva så mycket mer eftersom jag är så rysligt sjuk! Känner mig riktigt skruttig! Rätt synd om mig faktiskt! Nu måste det gå över snabbt så jag kan göra ett sista ryck inför vättern!
3 kommentarer:
Du är så manlig Jonas, dyre son, du tar alla chansser att tafsa på brudarnas häckar
Inte nog med det. Uppenbarligen så uppskattade bruden det i det här fallet så mycket att hon tog upp det i ett inlägg där hon tackade för det ;-)
http://www.cykelklubben.se/cykelklubben/members/blog_read.asp?UserID=1459&BlogItem=4157
Skicka en kommentar