Några saker jag tar med mig från diskussionen:
- Tro på det du gör
- Gör det kontinuerligt (och gärna ofta)
- Lyssna på kroppen
- Glöm inte glädjen i idrottandet
Skämt åsido. Klart att alla fyra punkterna ovan bär tänkvärda saker med sig. Men faktum är att bevekelsegrunder, sporre med mera ser helt olika ut hos oss alla. Jag till exempel tycker inte alltid att träning är roligt. För mig måste det inte vara roligt jämt. Det måste inte tävlandet heller vara.
Oftast är det roligt, och det är anledningen till att jag fortsätter träna. Men för mig handlar det om en kombination av hälsoeffekten (jag mår bättre), tävlingsmomentet (som triggar mig och ger mig adrenalinkickar) och utmaningen (att se både vad min kropp klarar och hur den svarar).
I helgen skall jag till Lund och köra mitt första långa cykelpass på nästan en månad. Så fort går tiden och gymharvandet har faktiskt pågått i tre veckor - jag som tyckte det var nyss jag började. Ska bli intressant att se hur benen mår på lördag.
4 kommentarer:
Du ska inte glömma att vi är veteraner och före detta misslyckade elit cyklister som tränar på fritiden så ta det lugn.
Inte jag - jag är veteran med ambitionen att bli misslyckad elitcyklist!
Du glömde punkt 5.
5. Ångestn. För se med en Ångestn som vän kan Västerbottningen träna både hårt och länge
/Sara Lidman
Du glömde nämna att ditt första långa cykelpass på länge kommer att utföras med livsnjutarna som gillar långa fikarundor (ink. en del backryck). Du är så välkommen så ditt lilla svetto ;-)
Skicka en kommentar