Shopping i Italien – Cykelkläder och personlig utveckling

För inte så länge sedan när jag började cykla, så var det diskreta kläder som gällde. Lugna, neutrala färger (svart är alltid bra) och absolut ingen lagutstyrsel. Det kändes fel att ta på sig något sådant, när jag ändå inte hade någon koll alls och dessutom precis hade börjat cykla. Nybörjare i tävlingskläder – Nej tack, inte för mig.

Jag vill inte påstå att jag är någon toppcyklist nu heller, men av någon anledning så började jag sakteliga upptäcka suget efter lagtröjor. Caisse d’Epargne är ju väldigt snygg, vilket jag upptäckte när jag såg exemplar runt omkring mig. Den är ju dessutom inte så gräll i färgerna heller. En sådan var den första lagtröjan som jag började sukta efter. Jag har fortfarande inte köpt någon, men jag har faktiskt inte hittat en full zip i min storlek ännu.

Hur har det slutat då? Jodå, jag har ju köpt klubbkläderna från Lunedi och de känner jag mig helt hemma i. De är väldigt snygga med sitt röda kryss på ryggen och dessutom godkända av Anders Adamsson. Många kläder som jag har fastnat för liksom ropar ”Hej, här är jag. Lägg märke till mig och se till att inte vara i vägen när jag kommer.” Helt okay om man är en grym cyklist. Dit räknar jag mig inte ännu, men ändå har de två första utstyrslarna från profesionella lag inte varit de mest diskreta. Jag har i Italien shoppat en jacka från Acqua & Sapone av en av mina favoritdesigner Roberto Cavalli och till ett riktigt bra pris dessutom. Tror ni att jag är nöjd? Dessutom hittade jag ett Liquigas set till 70% av ordinarie pris. Så fort jag fick det på mig så kapitulerade jag. Jag var tvungen att ha hela setet, trots att jag från början bara hade tänkt att köpa tröjan. Så... Hej här är jag och jag har inte längre bara svarta cykelkläder.