Fantastiska cykelmuppar i Italien

Jag får ofta höra att jag är lite galen och det har inte bara med cyklingen att göra, även om det intresset ligger till grund för en hel del i den bedömningen. En av de finare beskrivningarna jag fick höra lyder:

”Man brukar säga att män är från Mars och kvinnor från Venus, men du Anette, du är en måne kring en helt egen planet.”

Det här gör att jag har en ganska positiv tolkning av galen. Det sägs ofta om mig med ett skratt och jag tolkar det som engagerad, med ett brinnande intresse. Även om jag har full förståelse för att alla människor inte kan dela samma intresse med samma intensitet, så är det ändå något intressant med en människa som har ett visst mått av denna galenskap, vad det än vara månde som orsakar det.

Det finns en viss ömhet i uttalande som ”Du är ju helt galen!”, när det kombineras med en huvudskakning och ett leende. Det finns en acceptans som säger ”Jag förstår dig inte, men jag accepterar dig som du är.”

Vadan denna filosofiska utläggning? Jo, jag ville förtydliga det positiva i mitt uttalande när jag säger

Tack alla ni galna cykelmuppar, som var med på Italienresan för att ni gjorde den till den upplevelse det var.

Det här riktar sig till alla som var med på resan givetvis, men jag tänkte smöra lite extra för er gruppledare. Så i bokstavsordning – Tack galna Garry, galna Göran, galna Per-Håkan, galna Silva och till sist, men definitivt inte minst, galna Sören.