Idag var det morgoncykling. Eller det är alltid tidig morgon när vi ger oss iväg, men på tisdagar och torsdagar är det extra tidigt. Då ses vi nämligen 05.30 utanför amerikanska ambassaden och sen kör vi 3-5 mil på en loop runt stan innan trafiken kickar igång vid 06.45. Folk är uppe tidigt i Zambia och det är faktiskt ganska trevligt. Känns som man är på värsta hälsolägret när man sätter sig på cykeln kvart över fem efter kvällen innan gått och lagt sig vid halv tio.
Loopen som vi kör mäter ganska exakt en mil och de fyra som var med idag har varsitt ställe där vi kör hårt. Det var inget förutbestämt, det liksom bara blev så. Emellan våra hårdkörningar och ryck så var det snarast fikatempo och då åkte kameran givetvis fram. Jag känner ju någon i Sverige som sitter och drömmer om en Colnago så jag vara bara tvungen att föreviga Tom’s Extreme C – bara ramen kostar typ fem gånger Zambias BNP/capita. Absurt på många sätt och vis.
Tom är chef för Standard Chartered som är den största banken i Zambia. Han verkar ha ett lagom glassigt liv som innebär mycket delegerande och att gå till jobbet sent och åka hem tidigt. Okej, en smärre överdrift kanske, men inte verkar han jobba häcken av sig.
Efter turen så åkte vi hem till Tom och drack kaffe. Huset var helt okej och motljusbilden nedan gör inte vad jag kanske egentligen snarare borde kalla ”egendomen” rättvisa.
I morgon är det helgdag. Independence Day. För 43 år sedan blev Zambia självständigt och republikens första president, Kenneth Kaunda, tog makten. Kaunda, eller Dr. Kaunda som han nu kallas, är fortfarande vid liv och högst aktiv i den politiska debatten även om han inte varit president sen 1991. Vi firar högtiden med 15-20 mil i sydlig riktning. Med följebil. Life could be worse.
1 kommentar:
Bra jobbat Jeppe. Ser fram emot fler inlägg med många härliga foto. Vi har lite kallare här, så passa på att cykla så mycket du kan (som om den uppmaningen skulle behövas).
Skicka en kommentar