Jag var orolig för min vad inför Italien. Den mådde inte så där jättebra och jag tränade den försiktigt med min vintercykel. Så fort vintercykeln kom fram så ändrades mitt sätt att cykla. Det påminner lite om att cykla på en betongcykel, inget dämpas och den är inte smidig alls. Samtidigt är jag fäst vid min lilla vinterklump. När jag sätter mig på den så går jag in i ett läge som bara skriker distanspass och det kan vara ganska passande. Det finns inte samma vilja att accelerera ur kurvor eller uppför backar, utan här gäller bara ett långsamt malande, vilket var väldigt passande veckan inför Italienresan. Jag var faktiskt på cykeln söndag till fredag. Det kändes som att det var lika bra att passa på, för sedan skulle jag ju sitta på en buss i flera timmar på fredagen och lördagen.
Sista passet på fredagen var ett riktigt bra solopass. Jag gick upp tidigt när det var mörkt och gav mig ut själv på vägarna. En och en annan lastbil var ute annars var det tomt förutom jag och vintercykeln. Jag kan nämna att jag körde väldigt lugnt utför backarna när jag inte såg så bra. Det kändes förnuftigt. Sista halvtimmen blev det ljust och jag fick en fin soluppgång på köpet.
Om det är någon som har problem med motivationen med att rengöra cykeln kan jag ge tipset att köra när det är mörkt så du inte riktigt ser vad som ligger på vägarna. När jag kom hem upptäckte jag att en hel del hästspillning hade följt med mig hem och cykeln var inte speciellt fräsch. Det var ett snabbt beslut att ta – Först rengöra cykeln och först efter det kom jag. Trots det log jag för mig själv där jag stod i strålande solsken och sköljde av cykeln. Det var bara några timmar kvar till jag skulle ge mig iväg till Helsingborg och därifrån skulle resan fortsätta ner mot Italien.
2 kommentarer:
Hej Anette! Välkommen hem, har saknat dig lite ;-). Fast jag har å andra sidan inte varit så värst flitig själv heller.
Jag ser fram emot läsning om Italien! Så förbannat trist att bli av med bilderna, du måste vara helt förstörd.
Jag har bokat resa till Mallis med Hovets damlag för träningsläger i mars 08. Det ser jag sååååå fram emot!
Hej Stina och tack
Kul att höra av dig igen :-D. Italien var fantastisk på alla sätt och cykelvis. Det är en underdrift att säga att jag inte ville åka tillbaka till Sverige. Det blev ett givet inslag i samtalsämnena hem. Mitt i alltihop kom ett desperat"Vi stannar kvar istället.", "Vi vänder tillbaka." eller "Varför åker vi till Sverigen igen?".
Ny italientråd är redan publicerad, med foto från en snäll cykelmupp. Att bli av med fotona är sååå tråkigt, men jag har bestämt mig för att inte gräva ner mig i det och det har dessutom strömmat in bilder från andra cykelmuppar som var med på resan.
Träningsläger i mars låter mumma, men det är så lååångt till nästa år och jag vill iväg nu, nu, nu!!!
Skicka en kommentar