Mellandagsstatus

Hitills har jag under julen:

Tränat mindre än förväntat
Ätit mindre än förväntat
Vilat mindre än förväntat

I morse blev det några löpkilometer på min rehabande fot. Det var 14 minusgrader, 10 cm nysnö och styv kuling på sina ställen. Det är då man känner att man lever. Cykling känns avlägset.

Vad händer?

Förstår att ni undrar. Jag är hemma i Sverige igen och det är bra. Men jag är fortfarande förkyld så jag gör inget annat än äter och sväller. Inget att skryta om på en träningsblogg med andra ord. Det verkar högst sannolikt att svällandet kommer fortgå någon vecka till. Hör av mig med hur viktkurvan utvecklas.

God Jul på er!

Träningsdamp

Även när jag är sjuk tenderar jag till att bli rastlös. Sara säger åt mig att ta det lugnt, jag håller med. Sen sitter jag där och hoppar med benen och undrar om man bara kan göra något litet. Kanske ta en promenad, städa lite hemma, bara fixa lite. Flera känner säkert igen sig. Solkar diagnos: Träningsdamp

Det lustiga är ju inte fenomenet i sig utan som sagt att det håller i sig även under sjukdomsepisoder. Jag hostar som en lungsjuk och snörvlar som Thomas Wassberg på en femmil - men i övrigt mår jag bra. Och då har jag så infernaliskt svårt att ta det lugnt.

Så idag skall jag:

Tvätta cyklarna innan vi åker hem i morgon
Gå på säkerhetsgenomgång på ambassaden så vi vet vad vi skall göra om det blir jordbävning (alltså en riktig jordbävning, inte såna där småskalv som vi har en gång i månaden).
Handla fler julklappar (man kan hålla nere budgeten här)
Kanske rulla lite på cykeln - bara för att det är länge tills vi ses
Lämna bort katten till kattvakten

Total vilodag som ni hör.

Träningen under julledigt kommer uteslutande bestå av löpning och styrketräning, kanske ett spinningpass någonstans om det hinns med. Foten känns bra och jag hoppas efter jul vara igång med löpträningen som vanligt.

Tvångest

Jag måste packa. Förstår ni hur tråkigt det är? Jag vill jättegärna åka hem för julfirande. Längtar. Drömmer. Men jag hatar att packa.

Det är så tråkigt att jag nu skjutit på att påbörja packningen i dagarna två. Tror jag skjuter på det en dag till, har ändå inte så mycket att göra i morgon.

Fyra nyanser av gult

Så kan mitt snor bäst beskrivas. En mer ingående redogörelse lämnar jag till era egna fantasier att utarbeta. Så, ingen träning, basta. Istället tar jag tillfället i akt att vaccinera mig mot grisflunsan. Jag har hört att det gås runt och grymtas nåt hiskeligt i Sverige så jag tar inga risker utan trycker i mig lite Pandermix (C) för att gå säker på svensk mark.

Ser fram emot lite kommentarer från vaccinvägrare. Jag är en stark vurmare för immunisering som jag anser både egoistiskt och solidariskt. Det är att föredra i nästan alla tänkbara nyttofunktioner.

Förkylningen fortsätter

Trodde igår att jag var på gränsen till frisk, men från halsen har nu övervägande del av sjukdomsbördan förflyttat sig till nästrakten. Nåja, det känns inte som något långvarigt (hö hö).

För övrigt så läste och såg jag på cyclingews.com om Quick Steps nya hojar. Inte många tummar upp till den. FFWD gör säkert bra och förhållandevis prisvärda hjul, men det är ena anskrämliga rackare. Ja ja, de kör på campa i alla fall.

foto: www.traininspain.com

Lynskey Pro Cross

Snart börjar det. Byggandet av cykeln som gör att mitt cykelstall kan bli mindre snarare än större. Crossramen som gör att Meridan kan pensioneras efter väl utfört vinterarbete. Det ska bli skönt med mer plats för skärmar. Titanramen som är "stiff yet compliant" ska väl också kunna matcha Volan som en andracykel under sommarhalvåret. Det blir en pendlarcykel av rang. Sedan ges möjligheten att ge sig ut i mer terrängbetonad mark. Trots svagheten för slät asfalt och däck som suger sig fast mot underlaget i skarpa kurvor, så ska jag prova att ge mig ut på ställen där man kasar runt på cykeln. Det behövs ju inte så mycket för att jag ska känna mig som Bambi på hal is.


Om jag är nyfiken på att prova ramen? Jo men visst, efter att ha läst bland annat den här recensionen innan jag köpte ramen, finns det en viss förväntan. Okay, jag kommer inte att ha samma komponenter som cykeln som det handlar om, men ändå...

"I knew from the looks of the massive bi-axial ovalized down tube that this thing was going to be stiff. What really surprised me was how smooth it was. From the get go, I was awed by the comfort of the Lynskey's ride. The frame seemed to absorb everything the course threw at it.
[…] The almost complete absence of flex in the top tube and down tube is proof of the superior knowledge that Lynskey possesses when designing and tuning a titanium frame."

Snart kommer alltså en Columbus Vola och en Merida Road vara till salu. Du ser dem nog på blocket framåt vårkanten, men är det någon som vill ha en cykel eller två i gott skick till ett rimligt pris så hör av dig.

Förkylning i stallet

Jag kände det lite krypandes i fredags och igår slog det till - dock av mild kraft. Lite lite feber, lite lite halsont, lite lite allmänt seg. Så Jonas kunde vara lugn, det blev inte en endast löprunda.

Det känns dock skönt att jag kan springa igen och hoppas att jag kan klara av några 2-kilometersrundor denna vecka också för att sen kunna springa lite längre med lillebror över julhelgen. Marathonplanerna fick sig ju ett ordentligt avbräck. Jag hade tänkt att vara igång och träna på 3-timmars programmet från och med denna vecka, men nu är jag nöjd om jag kan komma igång med det i mitten av januari. Ja ja, det ger mig fyra och en halv månad att bli löpare på elitmotionärsnivå. Samtidigt som jag tränar cykel. Hur svårt kan det vara.

42 + 2 + 65

Cykel 42 kilometer
Löpning 2 kilometer
Armhävningar 65

Som ett mini-triathlon Dusjanbe-style. Foten känns bra och kanske vågar jag mig på 4 kilometer i morgon då Sara aviserat löprunda.

Filmade när jag gjorde armhävningar. Det ser helt ok ut, även om rabiata personer nog skulle vilja att jag gick ner lite djupare. Särskilt under de sista 15-20. Men det är okej att fuska när man är trött säger jag.

Hockey

Jag växte upp som ett stort hockeyfan, men även om känslorna lagt sig en smula så kan jag fortfarande glatt minnas stunderna framför TV:n och hockeyspelet. Min bror förfärades över att jag var så fruktansvärt opportun under Hockey-VM. Jag hatade nämligen att inte ha rätt så jag "hejar på det lag som vinner". Så när Sverige spelade mot Tjeckien så ändrade jag mig under sändningens gång beroende på vem som var bäst för tillfället.

När Sverige spelade mot Sovjet så visste man ju hur det skulle gå. Sovjet med sin superfemma: Kasatonov, Fetisov, Larionov, Makarov och Krutov var ju alltid alltid bäst. Kom de in i power-play så var det nästan alltid mål.

Vad hände sen? Efter att murar, järnridåer och sovjetmakter fallit så tog de chansen och stack till NHL. Makarov blev rookie of the year, Kasatonov var en habil lirare i bland annat Boston, Larionov och Fetisov spelade länge länge i ligan sen blev den sistnämnde minister i Putins regering. Krutov, han var inte lika ambitiös och ett tag lirade han division ett (eller var det två?) hockey i Östersund. Pffff, miljoner schmiljoner, jag vill bo mitt i Sverige och spela amatörhockey! Det passar min kroppshydda lite bättre.

Nu skriver DN idag att Fetisov vid 51 års ålder gör comeback i CSKA Moskva. Stort. Eller inte. Hur som helst så hittade jag den här bilden på gänget som återförenats på ålderns höst. Krutov längst till vänster och Kasatonov (2a från höger) verkar må sådär. Kasatonov ser lite ut som en duktigt plufsig Alex Baldwin - tycker ni inte?

Tidskillnadsmys

Jag gillar det faktum att jag är fyra timmar före Sverige. Det innebär att jag går och lägger mig lagom till att de flesta cykebloggar jag följer börjar aktiveras. Sålunda kan jag gå upp på morgonen och sätta mig med kaffet vid datorn och ägna en myshalvtimme åt att surfa ikapp. Vem har uppdaterat idag? Vad har de skrivit? Vad skall jag göra? Är kaffet slut? Kanske en kaka efter frukost? Livets allra viktigaste frågor.

Paneer-koma

Har precis tryckt i mig för mycket Paneer för mitt eget bästa. Paneer är som vi alla vet en indisk färskost som man gör lätt som en plätt av tjock-mjölk och citron. Fascinerande upplevelse att se hur ostmassan skiljs från vattnet (vassle och löpe eller vad de finare namnen nu är) och blir till en liten kletig klump.

Hur som helst. Jag gjorde den inte själv idag utan köpte hos den lokala indiska restaurangen. Det tillsammans med saffranris, chicken tikka masala och naan gör att jag nu känner att jag måste köra distanspass i morgon. Oljan fullkomligen rinner ut genom öronen. Greasy.

Spinning igen

Under en lång tid har jag pratat om hur härligt det är att cykla utomhus med känslan av att färdas i kroppen, vinden mot huden och doften av havet, av jorden av asfalten som omgärdar en. Igår var jag på spinning igen och jag trivdes inomhus. Jag kommer inte ihåg hur länge sedan det var sist, men det kändes inte fel. Nedsläckt i lokalen och tillräckligt med puls i musiken för att man ska kunna blunda och nästan glömma bort var man befinner sig. Dålig koll på den egna kroppen och i näst sista blocket var jag illamående. Snart kommer jag känna mig själv och mina begränsningar tillräckligt bra för att kunna trilla av cykeln när sista blocket är utfört. Förmågan att ha tillräckligt med krafter kvar för att kunna stånga sig in i och ut ur ”finalen”, men inte längre. Kanske inte den optimala cykelträningen, men bättre med regelbunden träning än ingen alls. Det har blivit för lite högpulsträning de senaste åren, vilket först ersattes med distanspass på landsvägarna och på senare tid med kvällsfika. Kommer att dra igång att träna lite mer igen, som sig bör, så snart är det väl dags för den obligatoriska backlashen i form av en förkylning eller någon influensa.

Dubblering och sändningsrättgheter

Idag skall jag testa foten igen. Löpningen i förrgår gav inga bestående men så jag satsar idag på en hel kilometer. Innan julen är slut kanske jag är uppe i fem!

Sen måste jag bara gnälla lite. Jag har ju habilt internet och hade räknat med att kunna kolla på SVT-play en del nu i vintersporttider. Och ännu mer så i OS-tider. Tji fick jag för sändningarna går inte i min region.

Det där är ett jävla trams som många kanaler håller på med.
"Du får kolla, för du råkar ha en IP-adress som är i Italien - men du får inte för du surfar in från Belgrad". Kom igen liksom.

Ännu mer irriterande blir det när jag faktiskt betalar TV-avgiften för lägenheten som vi förvisso hyr ut, men ändå.

Storleken spelar roll

Sitter ni och undrar varför Johan Lindgren inte vann Univest GP i somras? Nå så, undra inte längre. Kolla in kycklingklubborna på killen i mitten och jämför bara.

Varumärkesintrång?

Jag tycker mig minnas att en klubb i sverige har en snarlik design... Nästan samma typsnitt tror jag också.

Morgonträning

Varför morgontränar jag inte oftare? Det är inte så att jag har så många tider att passa. Idag lämnade jag hemmet vid 08.45 för en bergstempotur. Det blev 35 minuter på en högre intensitet än förra veckan. Då var det 85-90% och idag 90-93%. Tuffa bananer. Har gjort mig förtjänt av en vilodag i morgon.

Vikt

Jag har stabiliserat mig på nivåer runt 67-kilos strecket. Det är ett par kilo lägre än i somras, men ger mig fortfarande det för cyklister föga smickrande BMI:t 23,28. Nåja, jag har ju aldrig varit någon lättviktare och med en kroppsbyggnad som påminner mer om Ljubomir Vranjes än Andy Schleck så lär jag aldrig imponera med min låga densitet. Har antagligen minst 5 kilo för mycket muskler på överkroppen för att verkligen kunna kalla mig cyklist. Å andra sidan så gör det mig ganska bra på armhävningar. 62 stycken idag. Snart lika många som jag väger kilon.

Återkomsten

Efter 30 dagar av total löpvila är jag så gott som smärtfri i foten. Efter att han konsulterat expertis vågade jag mig därför på ett löppass. Det blev hela femhundra meter. Nu skall jag avvakta till onsdag innan jag provar igen. Förutsatt att jag inte har ont förstås. Inga risker tages.

Inget får mig att må så bra

Inget får mig att må så bra som intervaller på 90-95% när kroppen svarar så det sjunger i varenda artär. Kroppens vällustiga svar idag kan nog tillskrivas de tre vilodagar som föregick manglingen.

Jag körde 6x4 minuter. Cirka. Intensiteten var 90-95% med ett snitt någonstans mittemellan de två ytterligheterna.

Det är underbart när man känner att benen svarar, lungorna svarar. När man ligger på 93% och känner att man inte bara kan och orkar trycka på lite till, utan att man vill trycka på lite till. Då man hänsynslöst manglar benen tills seendet är dubbelt och styrförmågan är seriöst nedsatt.

Hemma slog jag av bara farten personligt rekord i armhävningar. 60 stycken. Visst, man kan säkert anklaga mig för att fuska, men jag fuskar likadant varje gång isåfall. Jämförbart fusk.

Maestro levererar

Min personliga hjulbyggare (hur många kan stoltsera med en sådan?). Har nu knåpat ihop sitt senaste mästerverk. De gamla Corima-hjul som följde med när jag köpte min cross har pimpats upp med Tune (TM) -nav och aero ekrar. Resultatet skådas nedan - ett par skitstyva hjul som per par väger in under 1300 gram (1293) för att vara exakt. Så nu är det ännu mer aktuellt tt sälja mina Zippar.

Trendspaningen från Eurobike är att eloxerat är helt rätt 2010 så jag satsade på röda nav.

Stort tack till David!

Watt

Ny wattmätare på väg ut på marknaden. Någon som provat? Är det sjukt bra eller för bra för att vara sant? Suggested retail tydligen runt 1,000 dollars. Så är det bra är det damn billigt. Jämfört med andra alternativ alltså.

Tack till David för tipset.

I väntans tider

Det byggs på en velodrom i Falun så jag ägnar lite tid åt att surfa cyklar som skulle kunna göra den rättvisa. Vad sägs om en Carrera Pista? Den känns modern, men inte för mycket. Om man bara byter ut hjulen på bilden till ett par Corima stenhårda rackare så har man ett riktigt velodrommonster.

Rutin

Jag tenderar att kalla något jag gör mer än gång för en rutin. Nu har jag kommit in i en ny rutin (vilket jag då alltså gör rätt ofta) och det är att köra bergstempon. Jag har, som jag skrev förra veckan, backar alldeles i närheten. Det är särskilt två stycken, eller fram till km 3 är det en backe men sen delar de på sig och slingrar sig på varsitt håll cirka 500 meter upp på berget, som jag gillar extra mycket.

Idag tog jag den vänstra och pumpade 35 minuter på 87-92%. Det är fascinerande hur "lätt" det känns efter 15-20 minuter. När man får den där känslan att"Oj, nu ligger jag bara på 88%, men gud va skönt". Jagades av några ungar som körde lådbil i samma backe. De försökte springa med mig uppför, men tji fick dem.

Jag försöker under dessa pass hålla pulsen jämn och fin. Det enda som jag pushar lite extra för är att ingen kilometer får ta över sex minuter. Det skall de inte behöva göra, men ibland är benen sega, och kilometer 6 och 7 snittar det nog närmare 10%, så det är inget man gör utan att fokusera. Så därför har jag det enkla målet, om jag mot förmodan skulle få för mig att ta det för lugnt.

Nu skall jag nog dra lite i slangarna och sen slänga mig ner och göra tre gånger så många armhävningar som Öijer.

Gårdagens träning

Igår ville jag verkligen inte träna. Det var en sådan där dag då jag bara kände för att skita i det. Men jag tog mig i kragen och körde en timme blandade småintervaller. När jag kom hem mådde jag flera grader bättre och av bara farten ställde jag mig och drog lite i mina gummiband.

Så fort det går

Helgen. Tjoff så var den över. Och då hade vi till och med en långhelg på tre dagar för att fira det där med pilgrimresa, hajj och allt annat som muslimer helgar såhär 70 dagar efter Ramadan. Jag antar att det har att göra med att det tar 70 dagar för en undernärd (läs:fastad) muslim att orka ta sig till Mecca och göra sina varv. Muslimska helgdagar här är ungefär lika ortodoxa som de kristna dito vi observerar i sverige. Sekulariserade länder är ganska likadana runt hela världen. Religion, Schmeligion liksom.

Helgens träning bestod av styrketräning på lördagen. Lite promenerande i söndags och svulleri igår. Så nu är det bara på't igen. Mina kära klubbkamrater hade Bosö-premiär igår och om tre veckor är det tänkt att jag skall vara med. Då vill man ju inte flyga av först.