Spinning igen

Under en lång tid har jag pratat om hur härligt det är att cykla utomhus med känslan av att färdas i kroppen, vinden mot huden och doften av havet, av jorden av asfalten som omgärdar en. Igår var jag på spinning igen och jag trivdes inomhus. Jag kommer inte ihåg hur länge sedan det var sist, men det kändes inte fel. Nedsläckt i lokalen och tillräckligt med puls i musiken för att man ska kunna blunda och nästan glömma bort var man befinner sig. Dålig koll på den egna kroppen och i näst sista blocket var jag illamående. Snart kommer jag känna mig själv och mina begränsningar tillräckligt bra för att kunna trilla av cykeln när sista blocket är utfört. Förmågan att ha tillräckligt med krafter kvar för att kunna stånga sig in i och ut ur ”finalen”, men inte längre. Kanske inte den optimala cykelträningen, men bättre med regelbunden träning än ingen alls. Det har blivit för lite högpulsträning de senaste åren, vilket först ersattes med distanspass på landsvägarna och på senare tid med kvällsfika. Kommer att dra igång att träna lite mer igen, som sig bör, så snart är det väl dags för den obligatoriska backlashen i form av en förkylning eller någon influensa.