Välbehövlig motvikt till cykelfanatism

Bakgrund+Bortförklaring: I våras träffade jag en tjej som vi kan kalla Jenny (eftersom det är så hon heter). Jag har efterhand blivit allt mer förtjust i henne, och den senaste tiden har vi träffats varje dag. Som ni förstår har jag alltså en, i mina ögon, fullgod ursäkt till min blygsamma aktivitet på bloggen. En av Jennys bästa sidor(hon har många) är att hon, utan att dela mitt intresse, accepterar att jag är helt insnöad på cykling. Oftast lyckas hon till och med se intresserad ut när jag berättar om mina bravader på den senaste gruppträningen Hon anser såklart att det är ganska nördigt, men avstår oftast från att kommentera det. Trots att hon är en så förstående person så dämpas nog min besatthet av att hon finns där. Många av er kommer att säga emot mig, men jag väljer att se detta som något positivt.

Problem: Nu är det så att Jenny precis har gett sig av till Jordanien i tre månader för att arbeta som volontär. Detta gör mig lite orolig. Nu kommer jag att få massor med ytterligare tid till träning och annat cykelnörderi. Jag har inget annat att göra än att cykla, tänka på cykling, prata om cykling, surfa cyklar, cykelstyren, cykelsadlar, hjul, vevpartier, styrstammar, etc, etc. Ja, ni förstår! Hur ska det sluta? Har nog ansett mig rätt så ordentligt fast i cykelträsket redan som det var. Kommer jag verkligen att kunna hantera det här?

Cykling är ju som de flesta vet ingen billig hobby. Det kostar en del även när man inte sitter och surfar cykelgrejer hela kvällarna. Tänk så många saker det finns som jag inte visste att jag inte kan vara utan. Jag vill ha, jag vill ha… jag måste ha! Gaaagh!

Resultat: Så nu har min cykelhjärna fått helt fritt spelrum i ungefär ett och ett halvt dygn. Detta har lett till att jag måste ha en ny carbonram, en tempocykel med lightweight-hjul, en mountainbike, mavic r-sys hjul, ny sadel, vinterjacka, fan, fan, fan! Det tar aldrig slut!