Det har varit träningsläger i Ängelholm och jag var där. För min del började träningen redan på fredagen då jag och Ola cyklade till Mölle från Klitterbyn. Där klättrade vi den trevliga stigningen upp till fyren och väl nere igen satte vi oss i hamnen och åt. Under tiden började det regna, vilket det fortsatte att göra hela vägen hem till Klitterbyn igen. Jag för min del var lycklig och råkade bräka något om hur bra det var att vi hade möjligheten att ta ledigt hela fredagen och att det kändes så fint att vi hade flera pass framför oss. Att vi sedan hade medvind gjorde ju inte saken sämre. Det är dumt att le med riktigt blöta vägar som hamnar i munnen och knastrar mellan tänderna, men så var det för mig. Ola däremot utbrast något om att ”Det här är fanimig det blötaste, jävla passet i år”. Han hade inte samma problem med grus mellan tänderna som jag, men han bet å andra sidan ihop käkarna lite mer bistert än jag. Vi var ett alldeles utmärkt exempel på att vissa behöver härdas lite, behöver helt enkelt lite mental träning, medan andra bara behöver lite mer styrka i benen. Ola drog i princip hela vägen tillbaka.
Dagen efter fortsatte den mentala träningen med rejält mycket vind. Det ryktades om en medelvindstyrka på 15 m/s med kastvindar på mellan 20-25 m/s. Hur som helst var det jobbigt och resultatet av den rundan sitter numera i mina spända axlar. Det är inte direkt avslappnande att behöva parera vinden hela tiden, men det var en bra runda ändå. En förmiddagstur för att testa krafterna inför eftermiddagsrundan, som visade sig bli helgens bästa. För mig kändes det också skönt att veta att jag orkar flera pass och att ”lugn och fin”-konceptet verkar ha fungerat. Jag är inte helt och hållet tillbaka, men jag är definitivt på väg. Det var fler än jag som uppskattade rundan. Notera de lyckliga leendena direkt efter.
Söndagens pass innebar ett regnpass till, men återigen på härliga vägar och eftersom jag inte frös det minsta så var regnet inte något större problem för mig. Vilka vägar det finns i regionen vid Kulla- och Bjärehalvön. Vackra kustvägar och så Hallandsåsen strax intill. Nya lyckliga leenden efter passet och det är inte undra på.
Alltså den här möjligheten att få komma iväg och cykla på vägar du normalt inte tar, tillsammans med andra landsvägcyklister, där en del inspirerar dig och andra ger dig möjligheten att känna dig som en riktigt erfaren cyklist. Att få prata cyklar och cykling och få massor av tips på material och resor och vägar och träning och allt. Att få allt serverat, som ordnat boende, mat, gruppledare som håller ordning på bra rundor (Åstorps CK med sina gula tröjor gjorde ett eminent jobb) och så en del kvällsunderhållning i form av en ”mekshow” och presentation av en fantastisk cykelresa i Australien. Ja, det blir bra ibland och den här helgen var det så bra för mig och massor av andra cykelmuppar.
8 kommentarer:
Jag fick visst grus mellan tänderna!
Jag sa att du inte hade samma problem som jag med grus mellan tänderna och det skulle kunna innebära att du fick grus mellan tänderna, fast inte lika mycket. Jag tror att jag fick käka lite mer grus där bak än du, men jag vet ju inte. Du har rätt bra tryck i benen när du är lack på att cykla i regn ;-)
Härligt att se att du börjar hitta formen, Anette! Det grämer mig att jag aldrig anmälde mig till träningslägret. Jag glömde bort, mitt i höststressen. Det verkade otroligt lyckat! Hoppas jag får chansen till våren!
Har du möjlighet att åka till Italien i oktober? Då skulle vi kunna synas där också :-)
Det är rätt skönt att äntligen kunna trycka på lite igen, men nu har jag dragit på mig någon spänning i vadmuskeln strax under knävecket istället. Jag får stretcha lite bättre helt enkelt. Normalt räknar jag mig inte som hypokondriker, men inför Italienresan så finns det tendenser att jag skulle kunna utvecklas till en fullblodsdito.
Det skulle jag verkligen vilja! Tyvärr är det för kort varsel för mitt jobb, dock men, som sagt, vi kommer säkert att ses på nåt gemensamt evenemang snart!
För mig funkar det så att jag bara inte kan träna lagom, inte heller stegra träningsmängden succesivt. Om jag vet att jag klarar nio mil, så kör jag på envishet, trots att jag inte kört på några veckor. Sen kommer följdskadorna som ett brev på posten. Det har sina för och nackdelar att vara envis...
Tjenixen Anette!!!
Jag har skrivit ett par meddelanden till dig på cykelklubben.se. Kika in där bland dina meddelanden så får du se.... :)
Tjingeling hälsar A Lo
Hej, fina bilder du tog Anette:) Ha det så trevligt i Italien, det kommer att bli kanon, jag är grymt avundsjuk! /John S
Tack och tack.
Kan tänka mig att du tycker om bilderna. Jag hade ju en snäll grupp fotomodeller ;-)
Italien ska bli så fint. Just nu oroar jag mig för cykeln och vänstervaden som känns lite klen och sliten.
Ha det så bra själv på platten. Om jag skickar lite bilder som du kan projicera på väggen och du uppdaterar med tjocka telefonkataloger till trainern, så kan du simulera att du är där också ;-)
Skicka en kommentar