Den korta frågan, inget mera, fick jag i ett e-mail av en vän häromdagen. Först förstod jag inte om mailet kommit fel. Att hon råkade trycka på ”skicka”-knappen av misstag. Men så var det inte. Hon ställde frågan till alla sina vänner för att hon funderade på det och ville veta vad vi tyckte.
I det cykeleuforiska tillstånd jag befunnit mig den senaste tiden kände jag mig instinktivt frestad att svara ”cykling ” kort och gott. Men efter att ett par vackra och mer uttömmande svar ramlat in från hennes andra vänner lät jag bli. Det kändes med ens för ytligt och fånigt att komma och hävda att cykling, ja det är nog det viktigaste.
Sen tänkte jag ännu mer. Frågan var ju inte vad som var viktigast – utan vad som är viktigt. Det kan ju vara massa saker. Och en av dem är definitivt cykling. Tillåt mig utveckla:
För några veckor sedan diskuterade jag med en klubbkamrat om hur svårt det är för andra (icke-cyklister) att förstå både varför man ägnar mycket tid åt att cykla och vad som är så kul med det. Han hade erfarit hur nära och kära kommenterat hans vilja att kasta sig ut på vägarna med ett torrt och syrligt
”jaha, ska du ut och cykla nu igen?” eller ”… men du skall väl cykla förstås”.
Flera andra, mig själv inräknat, kände igen sig i detta. Efter att ha berättat detta tittade han på mig med allvarlig blick och sa:
”de tror att det bara handlar om att cykla, de förstår inte hur viktigt det är”.
Han har helt rätt. Det handlar inte bara om att cykla. Eller så kanske gör det just det. Det handlar dock inte bara om att cykla för att transportera sig från punkt A till B. Det handlar om naturen, dofterna, kroppen, ljuden, vänskapen, diskussionerna, reflektionerna, tankarna, musklerna och mjölksyran. Stimulans för alla kända och okända sinnen. Allt i ljuv förening. Jag vet, det låter pretentiöst men försök se bortom det.
Jag försöker inte säga att cykling har ensamrätt på detta. Det är upp till var och en vart och hur man söker njutning och tillfredställelse. Lycka och välmående. Men det är ack så lätt och farligt att avfärda andras vad-är-viktigt-i-livet-saker med ett ”det är ju bara…”.
Cykling är inte det viktigaste i livet – men det är viktigt.
PS. Läs gärna hennes eminenta reflektioner om vad som är viktigt i en annan del av världen här.
1 kommentar:
Det stämmer nog in på många intressen och framför allt på sporter som kräver en del träningstid. Följande tänkvärda och charmiga budskap finns i en text, som behandlar vad man kan fundera på innan man börjar träna triathlon:
"Socialt
Förklara för dina närmaste vad det är du tänker göra och vad det innebär. Du kommer kanske att ägna mer tid åt träning nu och att åka på tävlingar kan störa helgens aktiviteter. Vårda dina närmaste och få dem att engagera sig i ditt nya intresse. Att bryta sociala barriärer och kanske ta en löptur på julafton kan vara mycket värt, du visar att du menar allvar. Hur mycket tid har du att träna när jobbet, familjen och övrigt har fått sitt? Låt inte träningen ta över helt. Det gäller nu att planera sin tid bättre. Man blir ofta mer effektiv när man planerar sin tid. Kanske sluta titta på TV i onödan? Ricki Lake klarar sig utan dig, kan du leva utan Ricki?"
De behandlar också triathlonmuppighet:
"Du kommer att stöta på många andra triathleter som talar om de mest underliga saker. Men låt dig inte skrämmas, triathlon är helt naturligt och efter ett tag så kommer du in i snacket. Det ena leder ofta till det andra. Tänk på att var sak har sin tid. Det viktigaste i början är att komma in i rytmen, att lära sig leva med triathlon i tankarna."
Läs cykling istället och jag är hemma.
Skicka en kommentar