Det ær en del intressanta diskussioner om I-landsproblem som blommar upp runtomkring mig. På lunchen, på tåget - Ja, i princip nær som helst och jag har mina favoriter som jag brukar beskriva nær æmnet kommer på tal. Nu har jag ett annat problem och det ær ett riktigt lyxproblem.
Jag blir ofta torr i munnen nær jag ær ute och cyklar. Vet ni - det beror på att jag ler så mycket. Helt omedvetet så sitter det dær - cykelgrinet. Nær det blåser så leder det till att jag tuggar grus också. Det ær inte det godaste som finns, men jag kan verkligen sæga att jag anvænder alla mina sinnen nær jag ær ute och cyklar. Kan det vara så att nær folk ser oss cykla så ler de inte bara før att vi ser så charmiga ut i våra fina cykelklæder, utan kan det vara så att vår glædje spiller øver och sprider sig till omgivningen?
Ibland nær jag ær ute och cyklar låter jag blicken glida øver dem jag cyklar med och ser den dær glædjen som jag vet ær signalsubstansbetingad, men som ændå ær så magiskt hærlig. Det ær inte bara leendet, utan det ær något i kroppshållningen och framfør allt i blicken. Det ær något som gør att personen utstrålar styrka, energi och en påtaglig nærvaro. Jag kanske projicerar mina egna kænslor på omgivningen, før jag vet om att det ær i det tillståndet som jag befinner mig nær det ær som bæst.
Før øvrigt har det inte varit som bæst de senaste cykelturerna och det beror både på saker som jag har gjort, som att ge kroppen sæmre førutsættningar genom att tassa hem ganska sent natten innan turen och på saker som jag inte har gjort, som att børja cykla før 10 år sedan. Jag ær inte direkt i toppform idag heller, men solen skiner och bara tanken på tillståndet som jag beskrev ovan får mig att vilja ut nu. Nu, med en gång.
3 kommentarer:
Underbart!
Haha, just det, ett riktigt i-landsproblem.
Jag har ett liknande problem, som faktiskt är snäppet värre, nämligen insekter i munnen. För ett par år sedan fick jag in en geting som stack till, ajaj. Därför har jag utvecklat ett leende som innebär att jag ler men har sammanbitna tänder, för att sorterar bort oönskade flygande föremål. Det ser lite lustigt ut, som om jag vore förbannad och tar i från tårna, fast så inte är fallet. Prova det gärna!
Ouh - det låter som det gjorde riktigt ont.
Jag ska självklart testa sitt patentleende så fort jag kan börja cykla igen. Frågan är om jag kan komma ihåg att bita ihop tänderna hela tiden. Det låter lite stelt.
Skicka en kommentar