Dubbelpass

Körde två pass idag, av den kortare varianten. Började morgonen med en fem kilometers joggingrunda. För, för att använda Janne Jakobssons ord, "hålla den skenande vikten i schack" (det gäller mer för mig än för honom).

Sen stack jag ut på MTB-tur under eftermiddagen. Letade branta backar och fann min överbacke. Hade sett den på håll och tänkte att "jävlar det måste vara brant". Och det var det. Det var någon slags stig, allé, väg konstruktion som gick rakt upp på en kulle. Vad som fraktas där, och framförallt hur, är en gåta. Det lutade nog som en röd/svart skidpist och jag kom bara några meter innan jag hoppade av. Lättaste växeln hjälpte inte, och jag höll på att välta baklänges. Kändes det som. En mer van stigfinnare hade säkert tagit sig upp utan problem, men jag lovar att det var brantare än Hammary skidbacke (som jag tidigare klockat till knappa 30%).

Cyklade istället lite planlöst med ömsom tryck ömsom mys. Och så skall det vara hela veckan. Nästa tisdag skall jag upp över Anzob pass har jag tänkt, då blir det höjdmeter så det räcker till och blir över.

Är jag glad eller?

Jag vet inte om jag är glad för att Cadel vann VM. Jag tycker inte han ger ett vidare sympatiskt intryck. Samtidigt tycker jag att han förtjänar det. Killen har harvat på ett tag och varit oerhört nära finfina segrar - så det kanske var dags liksom.

Sen undrar jag hur Ola på SVT kände. Han är ju inte van att kommentera cykel liksom och så får han sitta där och peppa peppa peppa i timmar och sen är dagen över för samtliga svenskar inom loppet av en hårdkörning i backe på 60-90 sekunder på varv 17. Tuffa bananer.

Men Ola, jag kan ta över om du inte tyckte det var roligt.

Triangulering utförd

Bedrövad sitter jag här. Mina 4,7 kilometer var enligt Garmin bara 4,5. Inte undra på att både mina ben och MTB:n kännts snabba. Nu fick jag veta att det är en bra bit träning kvar som krävs om målet att springa maran på runt 3.10 skall kunna nås. Å andra sidan är det en bra morot.

Klockan fungerar prima när man väl lärt sig hur den fungerar. Pulsmätaren var också mycket pålitlig. Det enda jag inte är nöjd med så här långt är komforten. Den sitter helt enkelt inte särskilt skönt runt handleden. Någon som har några bra tips om hur man råder bot på det?

Nya leksaker

I disputationspresent fick jag en ny leksak. En Garmin Forerunner 405 pulsklocka med GPS. Perfekt för löpträningen och även ett roligt tillskott för cykelträninen. Nu slipper jag undra om jag mätt omkretsen på framhjulet rätt och hur stor felmarginalen är beroende på luftttryck - nu mäter satelliterna åt mig med runt 5-10 meters noggrannhet.

Skall testa den på mitt vanliga löpvarv idag. Det har jag mätt med cykeln till 4,8 kilometer. Återkommer när jag triangulerat ordentligt.

VM och hemresa

I morgon åker vi tillbaka till Tadzjik. Firar hemresan som jag ser väldigt mycket fram emot med långdag i soffan. Har inte kollat på mycket cykel sedan Touren - och nu är det 7 timmars dag med VM. Lovely.

Jag tror italienarna eller Fabian tar det. Eller tror, jag hoppas det. Om inte Svenskarna får för sig att överraska, men lite talar för det.

Nästa vecka kommer det MTB rapporter med pumpad gaffel och därmed ännu högre fart utför. Sommarsäsongen är långt ifrån över på 39 grader nord.

Fabian: 2

Såg han inte tunnare ut än vanligt? Fabian brukar ju inte vara den mest deffade i klungan, men idag tyckte jag att han såg riktigt tunn ut. Hur som helst - fan vad han kan åka tempo. Defilera i mål a la soloutbrytning. Trodde för en ögonblick att jag tittade på ett linjelopp.

Fabian

Fabian är ett geni på tempocykeln sa Bäcksted precis under SVTs direktsändning. Jag håller med. Men jag är inte helt förtjust i den schweiziska tempodräkten som gör att benen ser flamingolånga ut...

Hemsidor och VM-tempo

Lustigt hur svårt det skall vara att hitta startlistor över Tempoloppet i VM. Var inne på cyclingnews.com - ingen framgång. Kollade sen in den officiella hemsidan. Där hittade jag det efter lite letande, på en länk som ledde till UCI:s hemsida. Det är mångt lättare att hitta startlistor till vilken SCF tävling som helst jämfört med många stora internationella arrangemang. Har haft samma bekymmer vid tempolopp i touren, girot etc. När ett tempolopp tar större delen av dagen i anspråk, tävlingen pågår i FEM timmar - då vill man gärna kunna konsultera en startlista för att se när det är intressant att titta.

Hoppas Cancellara vinner. Köttbullen Grabsch får det för tungt uppför tror jag. Sen tror jag både Wiggins och Larsson kommer köra bra. Kanske Boasson Hagen också? Och hur roligt vore det inte om Fredrik Ericsson kunde ta sig in på topp 10.

Syra

Vet inte om jag gick in i något slags post-doc-koma men igår när jag cyklade till jobbet så fick jag så mycket syra. Kan inte komma ihåg när benen senast kändes så stela. Tog Upplandsgatan upp, ni vet där vid LO-borgen, och funderade på allvar på att kliva av och gå upp för backen.

Det var inte syra på det där sättet jag vant mig vid, utan ren blåsyra som totalt förlamade mina quadriceps. Stånkade mig uppför, nådde toppen helt utpumpad.

På tisdag är det dags att börja träna på allvar. Då är vi tillbaka i Tajikistan och jag har semester.

Dr. Sundewall

I måndags blev det klart. Jag är numera doktor. Tyvärr inte läkare, men väl doktor i medicinsk vetenskap, med klart bristande medicinska kunskaper.

Det bästa med det hela är att jag kommer ha ordentligt mycket mer tid för allt roligt här i livet. Som att skriva på bloggen. Så när vi kommer åter till Tadzjikistan nästa måndag så skall det bli bättring i leden.

Segt på bloggen...

Det är glest mellan inläggen nu. Jag har mycket att göra - på måndag disputeras det och det har varit full fart med förberedelser.

Inspiration saknas inte. Jag har massa inlägg i huvudet. Till exempel önskar jag att jag hade bättre berättarkvaliteer så jag kunde forma funderingar kring cykelpendling på ett fängslande sätt. Just cykelpendling i Stockholm har jag nämligen funderat mycket på de senaste dagarna. Antagligen eftersom jag i dagarna 3 cyklat mot pendlingstrafiken och fått en intensiv inblick i pendlarnas beteende och ansiktuttryck. Vanligtvis cyklar jag med strömmen, och då går man miste om mycket.

Prova det någon dag - cykla mot strömmen.

Ja, jag är en roadie

Anette skrev häromveckan att jag är och alltid kommer vara en Roadie. Hon hade rätt.

Nu hemma i Sverige och besteg racern för första gången på länge. Det var underbart. MTB, Cross i all ära - det är på racern jag trivs bäst. Snabbt, tyst, lätt.

Apropå lätt så är jag också lättare än på länge. De fyra veckorna i Dusjanbe har redan satt sina spår, nere på 67 kilo. Efter drygt ett år där kommer jag ha BMI som bröderna Schleck.

Mer MTB

Jag är ledsen för de få bilderna från mina turer, men jag körde ju över mobilen med bilen i söndags så jag är lite fotohandikappad.

Utforskade järnvägsspåret igår. Det tog slut ganska snabbt så jag fick vända uppåt kullarna istället. Spanade in en bra kulle och började köra, såg inte så långt ut. 200 höjdmeter senare, genom sand och grus och mellan 10-20% lutning var jag uppe. Alltså 200 höjdmeter med såda lutning är jobbigt nog på racer med asfalt och 6,75 kilos-cykeln. Med MTB, i grus och sand var det helt fruktansvärt hårt.

Som folk glodde när jag körde förbi deras hus. De bara slutade arbeta och betraktade. Stilla och undrande: vad fan gör karln?

Uppe på toppen (eller kammen, toppar finns det många och jag var inte på någon av dem) var jag vid linbanan som fraktar sten till cementfabriken. Jag betraktade den lite och tog sen spåret utmed den nedför backen igen. Hamnade på något sätt på fabriksområdet men klarade mig från utskällningar. Vägen ner gick genom decimeterdjup sand och jag är förvånad över att jag inte stod på huvudet. Det var så mycket sand att jag fick offra en del av mitt dricksvatten för att skölja rent kassett och växelförare för jag trodde de skulle gå i bitar.

Idag löpning och sen hemfärd till Sverige i morgon bitti. Vi ses.

Nu har jag gjort något ovanligt.

Igår så tog jag cykeln och gjorde något ovanligt. Jag cyklade runt med en kompis, utan plan eller mål, i 2,5 timmar. Vi gick lite, vi fikade lite, vi cyklade - lite. Ja kom med MTB, cykelskor, hjälm, handskar men utan trikåer. Tänkte att det skulle kunna skrämma min nyfunna cykelkompis. Han kom på enväxlad fulcykel från Kina. Gissa om han fick problem när vi kom till en backe som lutade 15 %.

Vägen gick över stock, sten, järnvägsspår och akvedukt. Vi, eller jag, kände mig som med i Stand by Me, The Goonies eller någon annan äventyrsfilm för barn. Hittade ett till järnvägsspår som jag skall utforska i morgon.

Sen har jag sprungit en del. I måndags, i dag. Det är roligt att springa och det finns en ide om att springa Stockholm Marathon nästa år. Ja, ni hör ju, det går utför totalt. Men cyklingen kommer vara nummer ett ändå, och Marathon en rolig grej. Det viktigaste är att slå lillebror, som enligt rapporter redan gått in i hårdträning.

Glad i bilder och Cadel är en tönt

Jag vet att jag är ganska glad i att ta bilder vid cykeltävlingar. Men att det blivit så många trodde jag inte. Kollade arkivet nu och inser att mina egna cykelbilder nu tar upp 15% av min hårddisk och består av cirka 4,000 foton. Och då skall man komma ihåg att de allra flesta albumen är sorterade och gallrade.

För övrigt verkar Cadel Evans vara en stor tönt. Han senaste gnälleri efter spurten på gårdagens Vuelta indikerar att killen är labil. Jag snackade med en tjej på krogen en gång som hävdade att Cadel friade till henne när hon bodde i Australien för ett antal år sedan. Tur att hon inte tackade ja.

Testloppet kört - Huaröd Hors Categorie

Igår körde vi så testrundan. Vi stördes inte direkt av den nylagda vägbeläggningen som vi blivit varnade om. Däremot var det en kortare sträcka med eländig vägbeläggning, som borde åtgärdas. Den sträckan var annars av just det slaget som jag är så förtjust i, slingrande och kuperad. En vacker sträckning också, även om inte alla som tävlar fokuserar så väldigt mycket på att njuta av omgivningarna. Jag menar om man skulle vilja vinna eller så.

Hur som helst, en del korrigeringar av banan blir det och den ska testköras fler gånger. Masstart, vackra omgivningar, bergspris, slutet av sommarsäsongen - loppet har förutsättningar att bli riktigt bra. Sedan gäller bara att få igång en bra organsiation kring det, så att servicen runt omkring sköts smidigt. Fast det är inte för att göra reklam för loppet som jag skriver det här inlägget, utan för att berätta att vi drabbades av anmärkningsvärt många incidenter.

Vad säger ni om det här? En person glömde sina cykelskor och fick lite jobbigare förutsättningar än oss andra, en eker som small, ett bakdäck som havererade, ett bakhjul som verkade slå varje varv (visade sig senare vara en vriden slang). Vi hade faktiskt ingen punktering. Visst gick att åtgärda, annat inte. Kontentan blev att jag som fullföljde hela loppet med en cykel som inte krånglade, blev trea i bergstävlingen. Det hade jag inte förväntat mig. Skulle dessutom bergatröjan vara för liten för vinnaren, så har jag fått ett vagt löfte om att den kan hamna hos mig, välförtjänt eller inte.

Mitt bidrag till incidenterna under dagen, var en sadelväska som lämnade fästet och som sedan aldrig återfanns. Den som hittar en sadelväska i diket med multitool, slang, däckavtagare, ett par Assos skoöverdrag och lite småskrammel i myntform, kan behålla det mesta, men skoöverdragen saknar jag redan.

Ja, just det ja. Det var jag som var först i mål. Det kan bero på att jag var den enda som nappade på erbjudandet om att haka på följebilen, men jag låter det vara osagt. Det var första gången jag pacade med bil och det var riktigt behagligt må jag säga. De andra låg visst bakom mig med tungorna hängde utanför medan jag fjäderlätt surfade bakom en Toyota Avensis. Perfekt eller nästan perfekt. De skulle ha tagit bort nackstödet vid mittensätet, så hade sikten varit ännu bättre. Ja, solen bländade mig ju lite också. Just det, jag var hungrig så jag kunde ha slickat i mig insekterna på billacken... Annars var det bara finfint sista milen.

Aubisque

En härlig klättring. Andra cykeldagen och mycket energi kvar. Marie Blanque och Aubisque var de större topparna den dagen. Så underbart att få cykla i de här fantastiska omgivningarna.

Fredagsteaser

Tanken slog mig. Nu när Jeppe är och leker cykelvilde i Duchsj…, i Dusschscx…, Dschjshsjshusch… Nu när han inte är i den skara som mest cyklar på släta vägar, så är det jag som får hålla lvg-fanan högst och se till att det kommer inlägg som osar varm asfalt och får er att sukta efter bocken (hm – det där lät inte bra om man har samma humor som de flesta av mina kollegor har).
[Delete, delete]
…som får er att sukta efter latex, nej jag menar förstås wettex… Ah, näe, , det här går åt h-e. Spandex, jag menar spandex!!! Alltså det blir mitt ansvar att komponera inlägg, där textens författare utgår från självupplevda händelser med en mer landsvägsorienterad inriktning.

Alltså glöm träningsupplägg. Det är inte min grej. Istället kan ni få hålla till godo med lite vackra stigningar till att börja med. Duger det? Circle of death? Tourhistoria? Är det en smaklig anrättning som kan trösta er, medan ni suktar efter Jeppes svettstänkta landsvägsinlägg? Det där med håriga ben, skägg och en vilja att delge information om matsmältningen är en övergående fas. Han är en roaide – Var så säkra.

Hur som helst – Jag har vackra bilder från Pyrenéerna som bara väntar på att få läggas ut på cykelmuppar.se.

Och DÄR kom det.

Har väntat på det. Att magen skall hälsa mig välkommen till Tadzjikistan. Jag skall bespara er detaljerna, men det är en lindrig åkomma som började igår och förhoppningsvis är över snart. Kanske tillbaka på cykeln redan i morgon....

Kanske din nästa cykel?

Eller kanske min? Fast nu har jag ju sagt att jag inte skall köpa någon cykel nästa år utan spara på dukaterna för att köpa en med extra allt 2011...

Retail price: $3995.00 frameset. Complete bikes available with Campagnolo Super Record or Record, SRAM Red, or Shimano Dura Ace.Web site: pantanibikes.it
Sales of Pantani bikes benefit the ONLUS foundation, formed by the family of the late Marco Pantani to promote his legacy and support sports programs for troubled youth.
Pantana bikes are made by Carrera Podium SRL, the manufacturer of Carrera bikes. The Pantani Corsair model is a monocoque carbon frame built with high resistance and high modulus carbon from Toray Industries. A size medium weighs 1100 grams. The Corsair is offered in 5 sizes.

Landis utan dopning

En odopad (eller?) Floyd Landis hade stora problem på US Time Trial Championship. På 33 kilometer cykelåkning tappade han nästan 7 minuter på segraren. Nästan min klass på det.

Cyklisters fåfänga

Alltså det här med den hårda, tuffa cykelsporten och dess mjuka, skimrande fåfänga. Jag har skrivit om det förut, det där med rosa tröjor och celestefärgade cyklar.

Nu har vi ytterligare ett exempel. Det ni ser är Pinarellos skapelse. Italienskt, vad annars? Den tuffe brukaren av cykeln på foto, kör alltså omkring med en glittriga detaljer i lacken. Det är fint det. Det får mungiporna att vinklas lätt uppåt.

Näe, ingen skog så långt ögat når...

Igår utforskade jag de östra delarna av Dusjanbe. Stan är rätt utsträckt så det tar en dryg mil tills man kommer ut på mer glesbebodda delar. Väl ute tyckte jag vägen var lite väl trafikerad så jag spanade efter off-road möjligheter och hittade en traktorstig upp på en kulle som jag vek av på. Den gick brant uppför. Massa lös sand och 20%-ig lutning gjorde det hela till en jobbig historia. Väl uppe på första kullen såg jag till min glädje att vägen böljade vidare genom landskapet.

Så jag fortsatte klättra på åkrar och stigar tills jag var ett par hundra meter högre än jag började. Till slut hade jag utsikt åt alla håll. Bergen i norr och i sydost och det flackare landskapet kring Dusjanbe.

Nådde till slut någon slags anläggning med massor av antenner och vad syntes vara militära fordon. Tänkte att min närvaro antagligen inte skulle uppskattas så jag vände om och drog mig hemåt igen. Totalt två timmar, massor av damm, och en framhjulspunka lagom till hemkomst. Oroväckande hög punkafrekvens så här långt...

Ingen skog
Ingen skog

Ingen skog