Körde två pass idag, av den kortare varianten. Började morgonen med en fem kilometers joggingrunda. För, för att använda Janne Jakobssons ord, "hålla den skenande vikten i schack" (det gäller mer för mig än för honom).
Sen stack jag ut på MTB-tur under eftermiddagen. Letade branta backar och fann min överbacke. Hade sett den på håll och tänkte att "jävlar det måste vara brant". Och det var det. Det var någon slags stig, allé, väg konstruktion som gick rakt upp på en kulle. Vad som fraktas där, och framförallt hur, är en gåta. Det lutade nog som en röd/svart skidpist och jag kom bara några meter innan jag hoppade av. Lättaste växeln hjälpte inte, och jag höll på att välta baklänges. Kändes det som. En mer van stigfinnare hade säkert tagit sig upp utan problem, men jag lovar att det var brantare än Hammary skidbacke (som jag tidigare klockat till knappa 30%).
Cyklade istället lite planlöst med ömsom tryck ömsom mys. Och så skall det vara hela veckan. Nästa tisdag skall jag upp över Anzob pass har jag tänkt, då blir det höjdmeter så det räcker till och blir över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar