Jag är ledsen för de få bilderna från mina turer, men jag körde ju över mobilen med bilen i söndags så jag är lite fotohandikappad.
Utforskade järnvägsspåret igår. Det tog slut ganska snabbt så jag fick vända uppåt kullarna istället. Spanade in en bra kulle och började köra, såg inte så långt ut. 200 höjdmeter senare, genom sand och grus och mellan 10-20% lutning var jag uppe. Alltså 200 höjdmeter med såda lutning är jobbigt nog på racer med asfalt och 6,75 kilos-cykeln. Med MTB, i grus och sand var det helt fruktansvärt hårt.
Som folk glodde när jag körde förbi deras hus. De bara slutade arbeta och betraktade. Stilla och undrande: vad fan gör karln?
Uppe på toppen (eller kammen, toppar finns det många och jag var inte på någon av dem) var jag vid linbanan som fraktar sten till cementfabriken. Jag betraktade den lite och tog sen spåret utmed den nedför backen igen. Hamnade på något sätt på fabriksområdet men klarade mig från utskällningar. Vägen ner gick genom decimeterdjup sand och jag är förvånad över att jag inte stod på huvudet. Det var så mycket sand att jag fick offra en del av mitt dricksvatten för att skölja rent kassett och växelförare för jag trodde de skulle gå i bitar.
Idag löpning och sen hemfärd till Sverige i morgon bitti. Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar