Näe, ingen skog så långt ögat når...

Igår utforskade jag de östra delarna av Dusjanbe. Stan är rätt utsträckt så det tar en dryg mil tills man kommer ut på mer glesbebodda delar. Väl ute tyckte jag vägen var lite väl trafikerad så jag spanade efter off-road möjligheter och hittade en traktorstig upp på en kulle som jag vek av på. Den gick brant uppför. Massa lös sand och 20%-ig lutning gjorde det hela till en jobbig historia. Väl uppe på första kullen såg jag till min glädje att vägen böljade vidare genom landskapet.

Så jag fortsatte klättra på åkrar och stigar tills jag var ett par hundra meter högre än jag började. Till slut hade jag utsikt åt alla håll. Bergen i norr och i sydost och det flackare landskapet kring Dusjanbe.

Nådde till slut någon slags anläggning med massor av antenner och vad syntes vara militära fordon. Tänkte att min närvaro antagligen inte skulle uppskattas så jag vände om och drog mig hemåt igen. Totalt två timmar, massor av damm, och en framhjulspunka lagom till hemkomst. Oroväckande hög punkafrekvens så här långt...

Ingen skog
Ingen skog

Ingen skog