måndag, juni 16, 2008

Humörcyklist

Jag har anmält mig till ett lopp som jag inte är speciellt sugen på och har sedan kallt räknat med att när jag väl står på startlinjen, så kommer det säkert att kännas bättre. Det är inte själva cyklingen jag är trött på, för det är sagolikt vackert ute på vägarna nu. Nej, det jag är trött på är att känna mig tung, trög och kraftlös utan uthållighet. Helgen ägnades därför åt att hitta lusten att trycka på igen. Lördagen blev det en kuperad 13-milarunda (815 hm), medan jag på söndagen bara var ute och snurrade lite på benen. Är det någon som känner igen fiket? Är det någon som känner igen apelsinbrödet?


Det verkar ha fungerat ganska bra för när det började åska sent igår, så fick jag en omedelbar impuls av att vilja ut och cykla. Ni vet när man hör att intensiteten i regnet ökar till det vräker ner. Just då fick jag en känsla av att vara ute på vägen med stora tunga droppar som slår i ansiktet och med vattnet som stänker lika mycket under från vägen som ovan från himlen. Jag kunde känna genklangen i kroppen efter åskan, som får ens inre att vibrera. Jag ville ut och köra hårt och intensivt. Sedan somnade jag...

Det hela slutade med att jag vaknade 4,58 i morse löjligt pigg och inte långt efter satt jag på cykeln, lätt huttrande, för det var kallt och jag var inte rätt klädd. En lagomfärd till jobbet blev det, där jag ändå höll värmen hyfsat. Det var lite värre på hemvägen när jag körde genom det där regnvädret. Kallt. Sedan hände något och solen tittade fram. Jag stötte på jordgubbsförsäljning längsmed vägen, så två liter fick följa med hem i ryggsäcken. Vägen till Stävie var uppriven och grusad som förberedelse inför nyasfaltering och eftersom jag litar på mina Stelvio plus så var det inte bara okay utan också lite roligt att känna att jag surfade på gruset. Jag hade inte full koll hela tiden får jag erkänna, men det var lite som att flyta fram med vattenplaning på halkbanan, det vill säga rätt kul.

Det känns lite bättre nu än förra veckan och även om jag inte är heltaggad så finns det en chans att jag är hyfsat alert vid start. Det lär jag väl upptäcka då.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tung, trög och kraftlös utan uthållighet... Så känner jag mig varenda meter jag åker, men det kanske lossnar till hösten ;-)

Anonym sa...

Jag tror det blir jättekul! Snacka med Delfin-mannen så kanske du kan få tips om hur du ska bli piggare?

Anette Kiss sa...

Hoppas för fullt på att det är ett övergående fenomen.

Jögga, det är tur att vi har så bra cyklar annars hade vi kanske fastnat i asfalten ;-) Jag har faktiskt märkt att det går så mycket lättare att cykla i Italien. Det är kanske dags för dig att söka dig nedåt igen. Bara en liten vecka eller två till att börja med.

Joachim - Delfinmannen tyckte inte att det var någon bra uppladdning att prova MTB på fredagen och efter det så vägrade min hjärna att processa hans råd längre ;)

Anonym sa...

Eftersom du är grande bättre än jag, så är det nog ingen risk att du fastnar i asfalten ;-). Min cykel gör sitt bästa för att vi inte ska rota oss- frågan är hur länge den orkar...
Mmm, Italien vore gött, men först måste min ork öka ett antal 100%;-)
Men nåt inhemskt Gran Fondo nästa år ska jag väl orka med :-)Tips?

Anette Kiss sa...

Om jag är bättre än du eller inte låter jag vara osagt, men jag skulle gärna vilja vara det - bättre än många det vill säga ;)

Gran Fondo i Sverige? Alltså jag har bara varit med i ett än så länge, vilket var i Eslöv och det var kul. Rekommenderas.

Jag vet faktiskt inte om det finns fler Gran Fondon än CykelCityloppen om 4 stycken. Om du känner dig i form till augusti, så går det i Kungsbacka den 24:e. Det är många som säger att det är en väldigt trevlig bana och jag tänkte eventuellt kolla upp det själv i år :-)