Idag var det vanlig onsdagsträning. Vi var massor av folk (40-50 stycken) vilket är kul men också leder till lite High Chaparall körning på fartsträckorna. Under kaoskörning kan det hända att det blir lite fel. Så blev det idag. Jag vet inte vad som hände men efter en av farsträckorna var känslorna upprörda mellan två cyklister. Någon hade gjort något enligt någon som någon inte borde ha gjort.
Alla höll sig dock på hjulen och ingen kraschade. Detta till trots kändes det som att smockan hängde i luften. Herregud. Snacka om stämningspajeri och trams.
Ibland blir det fel. Är jag inblandad tror jag nästan alltid att det var mitt fel. Det viktigaste är väl, hur klyschigt det än låter, att det gick bra. Och att vi försöker att undvika att göra samma misstag igen.
Jag är förvånad varje gång jag kommer hem efter ett träningspass som det idag och kan konstera att ingen kört omkull. Med tanke på hur hårt och offensivt det körs är det i sig ett smärre mirakel.
2 kommentarer:
Känner igen det där, det tar det roliga från träning i grupp och lämnar kvar en känsla av obehag för hela grejen ett långt tag efteråt. Jag tror det grundar sig i rädsla att skada sig och cykeln och skräcken att inte kunna cykla på veckor eller månader om det som är påväg att hända verkligen händer. Ett sätt att komma över det är väl att göra som proffsen, att kliva över gränsen, ta riskerna och konsekvenserna, samtidigt försvinner sannolikt den där rädslan. Även om detta smärtsamma sätt kanske inte är så trevligt är det nog i alla fall en bra bit på vägen att erkänna för oss själva att det är just rädslan som gör att man reagerar aggressivt. Hur många bilar har jag inte själv skrikit åt trots min vanligtvis lugna person(?). Det borde vara regel på att man efter en nära-incident-situation i klungan snackar igenom det som hänt, erkänna att man blev jävligt skraj och vikten av att alla cyklar med samma marginaler. Hänsyn helt enkelt!
/Valhallare
Kunde inte sagt det bättre själv. Jag har full förståelse för den initila reaktionen - den kommer av rädslan. "Jävlar det där var nära...". Men när den lagt sig då får man sansa sig lite och fundera över sitt agerande.
Skicka en kommentar