Cykelmupparnas favoritberg: Mont Ventoux

Även om Col du Telegraph var det berg som kändes mest som ”vårt” berg fanns där också andra favoriter. Själv föll jag som en fura för det mytomspunna Mt Ventoux. Mt Ventoux är en mytomspunnen plats, både på grund av sitt månliknande landskap de sista 6 kilometrarna men också för det dramtiska dödsfall som skakade Tour de France 1967. Den brittiska cyklisten Tom Simpson segnade då ner död på den 13e etappen av cykelklassikern. Anledningen visade sig vara att han proppat i sig en hel cocktail av läkemedel vilket gjorde att han inte kände att kroppen sa stopp. På bilden till vänster visar vi vår vördnad vid stenen som rests till hans minne.

Vår attack av denna klassiska stigning var mindre dramatisk, dock väldigt ansträngande. Totalt 22 kilometer mäter klättringen och under denna sträcka tar man sig cirka 1600 höjdmeter. Ni hör ju, det är ganska tufft. De sista sex kilometrarna går ute på det öppna månlandskapet och här kan vindarna göra det ännu tuffare. Jag tyckte dock dessa kilometrar var bland de lättare för de var inte fullt lika obarmhärtigt branta som kilometer 7-15 är. Då ser man heller inget slut på eländet vilket jag gjorde när jag väl kunde skåda den klassiska radiomasten på toppen.

Första vändan upp (vi cyklade upp två dagar i rad) satte jag hög fart från början. Första kilometrarna slog jag följe med en Portugis-Fransman som cyklat uppför berget massvis av gånger. Han såg ut som en riktig bergsget och berättade att han som bäst tagit stigningen på 1.30 ungefär. Det satte ribban för mitt försök. Även om 1.30 kändes svårt så lät det allt annat än ömöjligt. Särskilt när min vän konstaterade att ”vous montez bien” (ursäkta ev stavfel), alltså ungefär ”ni klättrar bra”. När han sen några kilometer senare släppte mig så förstod jag att han inte bara snackade skit utan jag höll ett bra tempo.

Sen höll jag jämn och fin fart i cirka 10 kilometer utan att bli omcyklad av någon. Precis innan vi kommer ut på ”månen” kommer en cyklist ifatt mig och jag känner mig så pass fräsch att jag hänger på. Han har också gjort berget på 1.30 visade det sig. Vi växeldrar i några kilometer men sista 1500 meterna brantar det till och jag tvingas släppa. Väl på toppen stannar jag klockan på 1.34, min cykelkompis några sekunder före. Det var så nedrigt att han missade sitt personliga rekord med ynka 15 sekunder...

Väl på toppen och en läsk senare kunde jag bara konstatera hur fantastisk utsikt som erbjuds. Hela Provence ligger för ens fötter. Mt Ventoux ligger lite off, men det är väl värt ett besök ändå. Massor av cyklister, underbara vägar och god mat i pittoreska småstaden Bedoin.

På vägen ner slog jag sen hastighetsrekord utför. Jag satsade hejdlöst för att spränga 90-vallen men mätaren stannade på irriterande 89,3 kilometer/h. En ganska resektabel hastighet förvisso.

Efter en hård dag på berget åkte vi till den lokala syltan. Där visade de givetvis Tour de France och det var inga problem att ta med sig cykeln in.
Sugen på att åka hit - kolla in:
http://www.grenoblecycling.com/MontVentoux.htm
http://www.lemontventoux.net/