Som jag tidigare berättade så bröt jag igår. Så här gick det till.
Vi var sex stycken Fredrikshovare som startade i H30 klassen. Taktiken var att försöka hålla koll på utbrytningarna och se till att antingen vara med i dem alternativt hämta in dem. På första varvet var det mycket aktivitet och det rycktes och stöttes om vartannat. Jag försökte ett par gånger men luckan blev aldrig mer än några sekunder.
Efter hårdkörning på slutet av första varvet gick jag ner i klungan för att hämta krafter. Någon gång då bildades den utbrytning som sen skulle hålla hela vägen till mål. Jag vet inte exakt när men plötsligt inser jag att de är loss. Än värre var att vi inte hade någon med i utbrytningen.
Vad göra, jo det är bara att gå upp och köra. David, Björn, Sebastian och Kenneth låg redan och dunkade på när jag och Göran avancerade för att hjälpa till. Sen följde cirka 10 kilometer av stenhård körning för att komma ikapp utbrytningen. Vi kanske var lite väl ivriga - i alla fall jag. Efter att ha tagit några riktigt hårda förningar i vansinnestempo nådde vi det enda som kan kallas backe på banan. Jag gick in i backen i topp bara för att nå toppen i botten. Är ni med. Total genomklappning var på G.
Efter backen biter jag ihop och kör ikapp klungan igen men jag inser att jag kommer inte kunna göra mycket mer idag. När jag åter igen släpper klungan i motlutan upp mot mål tackar jag för mig. 50 av 75 kilometer fick duga för idag. Att cykla runt sista varvet på egen hand var jag inte alls sugen på. Övriga Hofvare körde stabilt även om de inte lyckades köra ikapp utbrytningen. David bäst på 13e plats - och det på crossen. Hade han haft Zipphjulen hade de andra inte haft en chans.
Och tack Göran som ringde idag och kollade att jag inte var för deppad över att ha blivit avhängd. Sånt värmer.
Video från loppet nedan
Jag körde intervallpass idag. Kände hur mitt VO2-max utvecklades omedelbart. Nästa gång då jävlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar