Det har pratats om stilfascism här och inte ens jag kunde låta bli att lite försynt undra vad Jesper egentligen hade på sina ventiler. Jag sa inget nedsättande om dem. Jag undrade mest vad de gjorde där och sedan höll jag tyst.
Tydligen kan jag inte låta bli att bedöma olika cykelstilar heller, fast jag inte har det minsta med det att göra. Jag kan alltså ha mer eller mindre starka åsikter om något som skulle kunna ses som totalt oviktigt av vissa. Jag har utvecklats åt stilfacsisthållet och det där med att tycka åt andra är egentligen inte riktigt min stil. Jag argumenterar gärna för min sak, men det ska stå alla fritt att välja att korsa osynliga gränser så mycket de vill (så länge som man inte skadar någon annan, inklusive resten av hela den diskussionen).
Ibland kan jag till och med uppmuntra vissa stilbrott. Det är till exempel ganska roligt när Kerstin tar på sig vita tubsockar och drar dem utanpå benvärmarna mest för att reta den auktoriserade Stilpolisen Jonas. Det bästa är att han inte kan låta bli att reagera på det fast, han vet att det enkom är för hans skulle som stilbrottet görs så tydligt.
Det är därför befriande att vissa andra bieffekter som aktiv cyklist inte alls har med att forma världen efter vissa rigida åsikter utan bara har med skön förvirrig att göra.
Det är inte jag som har varit förvirrad denna gången, men hur som helst:
- Du är ute och kör bil och ser ett hinder på vägen. Vad gör du för att som den hjälpsamma förare du är, hjälpa trafikanterna bakom dig att uppmärksamma hindret i tid? Jo, du försöker slänga bak armen, på rätt sida ryggen för att göra tecken och upptäcker att där finns ryggstödet, som vanligt.
- Du spatserar på gågatan i stan och känner dig snuvig. Som brukligt är så lutar du dig lite åt sidan och fyller lungorna för att blåsa luftvägarna rena. Det blir lite jobbigt när det kommer folk gående som inte riktigt är vana vid den taktiken. Man skulle kunna säga att de är i farozonen för att hamna i vägen. Som tur är så hindrar du dig i sista stund.
2 kommentarer:
Jag undrar om det är nyttigt att alltid ha en cykel mellan benen så fort man är utomhus. När jag GÅR i branta uppförsbackar är jag nära att sträcka ut högerarmen och trycka till handen inåt för att få i en lättare växel...men det är ingen idé tror jag.
/Magnus
Den varianten är rätt extrem eller kanske inte förresten. Jag är inte riktigt där ännu hur som helst.
Det där med att försöka få i en lättare växel utan att det fungerar har jag försökt några gånger i alperna och då hade jag en cykel mellan benen. Någonstans så anade jag nog att jag redan hade valt den lättaste, men trots det så fortsatte jag att hoppas. Jag var inte den enda som hade de tendenserna i sällskapet.
Skicka en kommentar