Vissa tycker dessutom att jag ska uppdatera min pulsmätare och ett antal personer har vid flera tillfällen muntert påpekat att jag definitivt borde ha en med GPS-funktion. Det har jag definitivt inget emot. Inte för att den ska hindra mig att köra lite halvt om halvt vilse för det kan vara trevligt ibland, utan snarare för att jag ska hitta tillbaka till alla de där mysiga vägarna som jag har varit på och för att jag ska kunna beskriva för andra hur de ska hitta dem. Alltså är det något som jag vill ha, men det är ingen brådska med det heller för jag har en rätt okay pulsmätare och sedan jag fick en cykeldator av en vänlig själ har jag ju dessutom koll på hur långt jag cyklar, vilket kan vara kul.
...och farligt! Ett nytt träsk har fångat mig. Det började helt oskyldigt med att jag skulle uppskatta hur långt jag hade cyklat inför Vänern Runt och tack vare min träningsdagbok kunde jag göra en snabb uppskattning. När jag sedan fick cykeldatorn så gjorde jag en ny uppskattning och för att inte riskera något fusk så räknade jag i underkant. Nu har jag cyklat ca 630 mil i år och det är nu det farliga börjar. Jag som tidigare inte brydde mig om sträckor utan mest kollade träningstimmar har insett att 1000 mil i år inte är en omöjlighet. Jag får inte ligga på latsidan och jag får inte ha några långa träningsuppehåll, men det skulle kunna gå.
Alltså det här är ett träsk som jag inte vill vara i. Jag vill inte cykla mil bara för att jag ska komma upp i en fjantig gräns (som jag av någon anledning finner oerhört lockande) under 2007. Ska det vara så här resten av året att jag tittar på den där displayen och funderar på om jag inte ska ta en liten omväg till för säkerhets skull? Svaret på den frågan är nog ja, det kommer att hända då och då. Fast å andra sidan så är det ju inte precis så att jag är speciellt motvillig mot att ge mig ut och cykla långturer, så det är något som jag får lära mig att leva med helt enkelt. Det gäller bara att inte låta det ta överhanden över cykeltillvaron.
En annan fråga som flyktigt har infunnit sig, men som jag snabbt slog bort och som jag vägrar att hantera är: Om jag nu cyklar så mycket – Hur kommer det sig att jag inte är bättre?
Lördagen var för övrigt super i Skåne och jag tittade knappt på distansen alls förrän jag närmade mig hemmet.
6 kommentarer:
5920 km and counting...
Helt omöjligt att låta bli...
Jag känner igen den där frustrationen att trots att man kör 30-40 mil i veckan så blir man inte så mycket bättre som som förväntar sig. Jag vet inte hur länge du cyklat aktivt men jag har själv märkt jag över åren adderar snabbhet och att det tar tar några säsonger innan man märker det. Jag tror inte långa distanser alltid är det bästa. Kortare intervallpass där man pressar sig över sina gränser gör att man färbättrar sin "snabbhet" även på långdistanspassen; det är i alla fall min erfarenhet. Bästa sättet att pressa sig är ju att träna med andra galningar, gärna lite bättre, svårt annars att motivera sig över spärrarna. Dags att plocka fram tävlingsinstinkten?
Ha det gött!
Magnus B.
Jag har cyklat i över ett år nu, så jag har motvilligt insett att jag inte kan kalla mig nybörjare längre.
Tidigare har jag ansett att det är bättre att cykla som jag känner för och fortfarande tycka att det är roligt än att tvinga mig in i något träningsschema som dödar lusten att ge sig ut att cykla. Det är bara det att jag har upptäckt att allt är roligt - distans-, back-, intervallpass, osv.
Ett av mina problem är att kroppen inte är tillräckligt stark för att hinna återhämta sig mellan passen, vilket gör att jag har svårt för att få full utdelning av träningen. Lite surt, men jag har svårt att lägga upp min cykeltid annorlunda, dvs jag tar den tid jag kan till cyklingen. Sedan är jag ju i den situationen att jag jämför mig med personer som är bättre och starkare än jag och som har hållit på längre än mig. Lite dumt kan man tycka, men de är ju mina enda måttstockar.
Givetvis har jag blivit bättre och det har jag till och med siffror på. Det är bara det att jag vill in i den omöjliga världen där jag i princip inte behöver bry mig speciellt mycket om återhämtning eftersom kroppen är så stark att den orkar med den tid som jag har att lägga på cyklingen.
...och ja, jag har en viss tävlingsinstinkt också, bara inte in absurdum.
...tror jag inte i alla fall, men det har ju visat sig att jag cyklar på trots att jag inte mår så bra och det funkar ju också.
Ha det gott du med.
Det verkar som att du cyklar för att du tycker att det är skönt och du verkligen njuter bara av att sitta på cykeln. Varför bry sig om att att upplägget kanske inte är optimalt för att cykla så snabbt som möjligt?
Fortsätt att uppskatta cyklandet så mycket det går utan att följa någon strikt träningsplan (om du nu inte tävlar)! Och angående återhämtning - det är ju faktiskt den som gör dig bättre, om det nu är det du är ute efter... ;)
Lycka till och ha det bra!
Martin
Jag funderar i liknande banor, så det är precis sådant här som jag vill höra ;-)
Jag har dessutom många år på mig att ändra inställning och träningsupplägg, för jag har ju tänkt att fortsätta.
Skicka en kommentar