Snart är jag på bilisternas sida

Jag har snart svängt helt och hållet, från att förakta bilisterna i trafiken till dito känslor för cyklisterna.

För 6-7 år sedan var jag ofta arg på bilister när jag cyklade till och från jobbet. Det kan jag fortfarande vara, men mycket mer sällan. Då viftade jag med näven och slängde ur mig fulheter till bilister som t.ex stod parkerade i cykelbanan.

Sen så för ett par år sedan bestämde jag mig för att lugna ner mig. Till viss del var den en effekt av att jag höll på att bli nedslagen av en skogstokig taxichaufför efter ett väl motiverat finger från min sida. Det gav mig insikten att min aggressivitet, hur befogad den än kunde vara, bara kommer leda till dåliga saker. Särskilt för mig själv.

Jag anammade istället hållningen att försöka vara positiv. Tänka att oavsett om du är bilist, cyklist eller gångtrafikant så ska vi samsas om det gemensamma utrymmet och visa hänsyn. Alla kan göra, och gör, fel ibland. Det är ju oftast inte hela världen och om vi ler och vinkar lite så kanske vi alla tänker efter lite mer, är lite försiktigare, nästa gång. Det funkade bra för min egen del. Jag var gladare, och därmed trevligare och mer hänsynsfull, i trafiken. Jag blev inte på dåligt humör utan det överlät jag till de surpuppor som finns därute, som sen fick åka hem och stå ut med sig själv och sin ilska hela kvällen.

Men nu har jag nästan svängt och tagit bilisternas parti. Visst finns det bilistpuckon, men undrar om inte cyklistpuckona snart är fler. Det är så många pendlingscyklister som kategoriskt bryter mot trafikregler. Och som inte det vore nog så blir de framför allt helt bindgalna när sen någon stackars bilist råkar göra ett misstag.

Hur många stackars bilister ser jag inte som försöker göra en högersväng samtidigt som horder av cyklister cyklar om på vardera sida och viftar med näven, suckar och himlar med ögonen. Jag ser hur den halvdesperata bilisten försöker hitta en lucka där de faktiskt kan svänga och inte bli stående mitt i korsningen, samtidigt som de inte vill köra på någon. Så klart. För det vill ju inte de flesta bilister. Cyklisterna å sin sida, visar ingen som helst förståelse för att bilen faktiskt också vill komma fram till sitt mål och inte bli stående i en korsning där de förstör trafikmiljön för alla, bilar, cyklister och gående.

Samma cyklister flyger också förbi rödljus som de bedömer att de inte spelar någon roll att de cyklar förbi. Men sen när en bilist gör en lite tokig manöver framför dem så är det som hela helvetet bryter lös. Själva har cyklisterna både omdöme och rätt att tolka trafikregler lite som det passar dem, men om en bilist gör ett misstag så behandlas de som att de var ute efter att medvetet mörda cyklisten.

Jag är själv givetvis inte fläckfri, jag bryter mot trafikregler emellanåt och respekterar inte alla stopplikter och enkelriktningar. Men jag försöker vara ödmjuk i detta och inte i nästa läge gå bananas på andra trafikanter när de gör tokigheter.

Daniel Rytz är något på spåren när han vill att vi ska kramas mer i trafiken. Mer kärlek på gatan. Helt enkelt.