Årets första, och enda, tävling innan Stockholm Marathon är avklarad. Det blev en premiär med mersmak.
Målet för dagen var att springa halvmaran under 1.30. Ett högst realistiskt mål, men jag har aldrig gjort det förut så visst fanns där ett mått av nervositet. Jag var rädd för att inte orka, rädd för att gå in i väggen. Det skulle visa sig helt omotiverat.
Efter en i mina ögon toklugn öppning kunde jag vid två kilometer konstatera att jag höll 4.07 fart. Oerhört bra känsla, men jag tordes inte dra för stora växlar av den utan fortsatte hålla igen. Milen passerades på 41.30, långt under det 4.15 tempo jag satt som mål.
Vid det laget var det dock dags att gå på lite tuffare. Kunde jag springa och må så bra på 4.09 så vore det väl attans om jag skulle vägga.
Så jag drog på lite och sprang om löpare i det 4.00 tempo jag höll på andra varvets inledning. Vid 16 kilometer kändes det fortfarande väldigt bra, även om distansen började ta ut sin rätt. Vid 18 kilometer var jag för första gången ordentligt trött i motlutet upp mot Fredhäll. Men det var också det sista jobbiga på hela banan, och målet hägrade. Andra milen måste gått på runt 40.40 för vid 20 kilometer insåg jag att jag skulle komma under 1.27.
Tänkte klokt nog att "dra nu inte på någon raketspurt", för jag visste att risken för att sträcka min ansträngda vad då skulle vara överhängande. Istället tryckte jag på lite lagom och avslutade med en kilometer på 3.57.
I mål stod klockan på 1.26.33 (min klocka alltså, official race time 9 sek långsammare), ett personrekord på sträckan med 8 minuter sisådär. Och långt under målsättningen.
En riktigt bra dag helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar