Vilken %%&&#*§§ dag egentligen, men ändå...

Jag nämnde i ett inlägg nyss att jag tycker om att vara fastspänd i pedalerna, för annars så känns det som att man drar upp knäna till hakan. Om någon undrar, så kan jag meddela att det är precis det som händer om man har otur.

Jag ska börja historien från början. Igår var Jonas och Hedersmuppen Christian var hos mig och åt lite. Vi pratade om allt möjligt cykelrelaterat och mycket om träning. Jag fick lite tips av Christian, som jag tänkte att jag skulle prova idag.

Sedan började det. I morse försov jag mig och vaknade klockan 8.00. Jag har inte försovit mig på minst 10 år, möjligen mer. Jag minns inte senast jag försov mig (eller vänta nu, lördagen på Italienresan skulle nog kunna räknas som att försova sig – hur som helst...). Ingen idé att stressa upp sig för det. Jag hade mitt första möte inbokat till 10 och det skulle jag hinna till.

Sedan fortsatte det med nästa kalldusch. Jag har insett att jag vill ha bättre försäkringar till mina cyklar och det får då bli via hemförsäkringen. Eftersom mitt nuvarande försäkringsbolag inte har den möjligheten till tilläggsförsäkring, så måste jag sondera terrängen hos andra. Jag har en ganska bra affär när det gäller min hemförsäkring och när jag hade letat klart och insett vilket bolag jag bör försäkra mig hos istället, så visade det sig att en hemförsäkring motsvarande den jag har nu kommer att vara knappt tre gånger så dyr som min nuvarande (och då har jag inte räknat med tilläggsförsäkringen som tillkommer). Inte går det att köpa en separat cykelförsäkring heller, utan jag måste ha hemförsäkringen hos det bolag som jag tecknar tilläggsförsäkringen hos. Jo, tjena det känns ju bra (inte).

Tredje sjoket av "inte så roliga händelser" sker när jag ska cykla hem. Jag tänkte då prova ett av träningspassen som Christian rekommenderade. Vad händer? Jo, efter att ha värmt upp och hunnit köra ett ryck, så... Under ryck nummer två så drar jag sönder pedalen och högerknät hamnar farligt nära hakan då jag tapper balansen. Som tur var så trillade jag inte, men jag var mycket förvånad. Lite av pedalen (axeln) var kvar på vevarmen, mycket av pedalen var kvar under skon och resten av pedalen återfanns aldrig. Jag hade hunnit rulla en bit och jag var på en icke-belyst väg. Grattis!
Jag skulle egentligen ha kört ryckpasset, hämtat upp Ola när jag körde förbi Bjärred och sedan spinna runt lite lugnt med honom innan jag vände hemåt. Det var alltså bara att ringa och säga att jag nog inte skulle klara av det, det vill säga ringa till hans telefonsvarare, för det var nämligen den jag fick tag i. När jag sedan skulle undersöka resterna av pedalen, för att se om jag kunde fixa den provisoriskt för att ta mig hem, så flög öronskyddet av (som jag fick förra veckan, tack familjen Olsson). Jag hade tagit av det då jag ringde och sedan inte satt tillbaka det tillräckligt bra efteråt. Tro inte att den rackaren låg vid fötterna eller någon annanstans som man skulle kunna förvänta sig. Det var bara att ta av cykellyset från styret och dra igång en sökningsaktion. Några minuter senare hittade jag det i vägrenen. På något sätt hade det flugit iväg rätt långt. För att få det ordentligt på plats denna gången, så knäppte jag upp hjälmens hakband, satte på det ordentligt och... När jag skulle knäppa hakspännet, så lyckades jag dra in det fel och fick inte upp det igen.

Det var då jag började skratta högt. Det var liksom lite för mycket. Det som hände sedan var att jag kunde få ordning på spännet, det gick att fästa skon med pedalresterna vid cykeln igen och sedan kunde jag trampa lite försiktigt hemåt. Oh, vad obekvämt det var. Mitt stackars högerben inklusive alla leder som benet har blev helt utmattade. Då ringde Ola, som hade lyssnat på mitt meddelande. Han erbjöd middag och sedan skjuts hem om jag ville. Om jag ville? Det hela slutade alltså med att jag fick en god middag hos Malin och Ola med mycket cykelprat, innan jag blev hemskjutsad (tack för det).

Det finns flera möjliga skäl till att jag trots den här mindre bra dagen ändå inte är så sur och arg som jag skulle kunna vara. Det trevliga bemötande som jag trots allt fick av de försäkringsbolag jag ringde. De beklagade att de inte hade möjlighet att möta mina behov och sedan tipsade de mig om det bolag som ansågs vara ett av de bättre, vad det gäller cykelförsäkringar. Olas och Malins fantastiskt trevliga sällskap och goda middag. Sedan finns det ju en sak till som är lite roligt. Jag ryckte sönder pedalen. Ni vet, de använder sig av Magnus Bäckstedt ibland när de vill testa vevpartiernas styrka, men när de gäller pedaler, då kan de vända sig till mig ;-)