Lite varierad cykling i veckan

I måndags var det svinkallt och jag hade blå läppar när jag kom hem efter två timmar. Det var mindre njutningsfullt, men under en kort period råkade jag ut för en optisk villa som innebar att det såg ut som iskristallerna på vägen svävade strax över den. Det fick mig att glömma bort bort kylan medan jag tittade på fenomenet så mycket jag kunde, samtidigt som jag höll ett öga på trafiken. Det är sällan som jag har sådana pågsamma rundor, men den här gången är det bestående intrycket av rundan – kallt, svävande gnistrande iskristaller och återigen kallt, smärtsamt kallt.

På onsdagen hade jag dragit lärdom av den mindre positiva delen av måndagsturen. Vattnet frös inte till solid is i flaskan, men det hann börja bli en trögflytade sörja innan jag kom hem efter 2 timmar. Hur som helst så frös jag inte och cyklingen var helt plötsligt mer njutbar igen.

Fredagen var mestadels väldigt trevlig. Det kändes som jag hade medvind hela tiden oavsett vilket håll jag körde åt och jag körde åt alla håll. För att slippa bilarnas bländande lyktor tog jag mig från den ena småvägen till den andra. Rundan avslutades dock med att jag blev påkörd av en utbytesstudent inte långt ifrån hemmet. Han körde rätt mot mig och svängde sedan in i mig när han försökte ta sig in på en cykelväg. Jag blev rätt chockad när jag insåg vilken idiotmanöver han var på väg att göra och hann inte undvika en kollision helt och hållet, utan bara sakta farten något. Sedan gjorde han en ansats att cykla iväg direkt efter krocken utan att säga något mer än ”I’m sorry”. Då förklarade jag raskt för honom att han åkte ingenstans utan att jag hade kollat min cykel och resten av mig. Sedan tittade han storögt på mig när jag rätt bestämt förklarade att sådär fick han inte cykla utan föreslog hur han skulle sköta det hela istället.

”It’s confusing cycling in Lund”, sa han lite spakt. Det tror jag det, när han körde vänstertrafik utan lyktor och sedan inte stannar för att släppa förbi mig utan tvärvänder vänster och kör in i mitt framhjul. Det blev en liten lektion till om att han borde lära sig vissa grundläggande regler innan han gav sig ut igen och sedan förbarmade jag mig över honom och frågade om han var skadad. Sedan kollade vi om hans cykel var skadad. Innan jag förvandlades totalt från en arg furie till en välvillig pösmunk med besserwissertendenser skildes vi åt och jag hoppas att jag aldrig mer möter denna totalt omdömeslösa person i trafiken.

Idag lättade dimman till slut även om jag inte är så förtjust i något som skymmer sikten så är det som Niklas sa. ”Det som är positivt med dimma är att man vet att det inte blåser så mycket.” Det blev en skön distanstur med lite omplanering under turens gång. Jag vill inte kalla det felåkningar eftersom vi inte hade någon detaljerad färdplan till att börja med, men vi hamnade på några vägar som det inte riktigt var meningen att vi skulle hamna på och vi fick vända när det helt plötsligt bara var grusvägar runtomkring oss. Kreativa vägval skulle man kunna säga med lite realtidsbeslut helt enkelt. Medan jag funderade på hur jag skulle åka hem sista biten nämnde Niklas något om äpplekaka och vaniljsås. Helst plötsligt så var mina aktuella vägval ointressanta. Det blev ett fikastopp i Bjärred med en mycket god äpplekaka och mycket cykelprat. Sedan kände jag mig faktiskt riktig pigg igen inför den sista sträckan hem. Det var en smutsig runda idag, men väldigt behaglig.