Alltså beslutet var redan taget. Distansträning som utgår från Häljarp, med Landskrona CK, men innan dess skulle jag bara svänga inom jobbet och skriva klart en rapport. Så var det tänkt, men det var bara det att alla väderprognoser hade sagt strålade sol och när jag startade på morgonen var det uppehåll i ungefär 10 minuter, sedan började det till min förvåning snöa. Det fortsatte att snöa och sedan haglade det och när det var ungefär en mil kvar till jobbet så slaskade det. På jobbet fanns förvånansvärt många personer för att vara en lördag och tillsammans lyckades vi hitta en bra ställe att hänga mina blöta cykelkläder på. Jag insåg att det där distanspasset skulle jag inte hinna torka till. Istället blev det lite mer jobb än planerat och en rostbiffssmörgås framåt 10-tiden, som de goda kollegorna tyckte att jag såg ut att behöva. Så fördrev jag tiden medan jag väntade på bättre väder och torra kläder. Vid lunch tittade solen fram och därmed var det dags att ge sig av hemåt igen. Den här gången såg jag molnen och undvek dem noggrant. Det var väldigt lokala skurar och genom att kryssa fram och tillbaka fick jag inte bara träningstid utan sol också. I närheten av Stävie såg jag en cyklist skymta långt borta och anade att det kunde vara Anders i sin gula jacka, som var på väg hem från Häljarpsturen. Helt plötsligt ändrade distanspasset karaktär. Jag orkade inte riktigt hela vägen fram, utan när det var 70 m mellan oss så använde jag röstresurserna istället för benen. Det funkade det också och det blev lite sällskap på passet till slut.
...och här sitter jag och undrar hur jag kan skjuta på tiden som jag ska träffa en kompis imorgon, så att jag kan slå följe med Jonas en liten runda. För imorgon då minsann ska det bli sol och ingen nederbörd, säger prognoserna. Ungefär som idag, fast den här gången hoppas jag att det stämmer lite bättre. Fötterna har fortfarande inte återhämtat sig riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar