Löparnas kväll - trött kille

Löparnas kväll igår, alltså 10.000 meter på bana. Målsättningen var under 38 minuter och gärna ner mot 37.30, alltså 90 sek/varv. Sagt och gjort, satte av i lämpligt tempo och höll farten i cirka fem kilometer som passerades på 18.46 - perfekt. Men redan då kände jag att det här kommer bli jobbigt. Gruppen jag låg i började då tappa lite fart så jag gick om för att hålla tempot. Det höll några varv till sen kom de retfullt ikapp igen.

Var duktigt sugen på att bryta vid 7,5 för då var jag helt stekt men jag slet mig i mål utan att tappa alltför mycket fart och landade på 38.10. Segnade ihop helt utpumpad. Har inte varit så trött på länge, om någonsin förut.

En titt på pulsklockan avslöjade varför. Snittpuls 194 på hela loppet, och andra halvan hade jag nog runt 200. Kilometer 8: 201, kilometer 9: 202, kilometer 10: 201. Jag vet inte exakt vad min maxpuls i löpning ligger på, men kanske absolut max 210. Så det var ganska många minuter på +95%

Efter målgång segnade jag ner, helt utpumpad. Det tog 5-10 minuter att få ner pulsen till en behaglig nivå. Men då jag reste mig upp så kände jag mig ändå snurrig och var tvungen att sätta mig ytterligare 10 minuter innan jag kunde stappla iväg till fancluben.

Erfarenheter då? Det är jobbigt att springa 10.000 meter om man går ut lite för hårt. Det känns också som att löpekonomin gravt försämras när man börjar bli trött. Jag tyckte jag sprang lätt och avslappnat i början för att sen slugga mig fram. Kanske är det bara en känsla.

Konstaterande. Även om jag tycker att jag är ganska lätt nuförtiden så ser jag ut som en köttbulle jämfört med elitkillarna i heatet efter mig. Herregud.

En hyfsat fräsch kille

 En löjligt trött kille