Första recensionen av Lejontämjaren

Lejontämjaren släpps den 15 juni. Förhandsbeställ boken HÄR!

Jag fick ett meddelande

Medan jag är krasslig och ägnar mig åt lite självömkan, eftersom jag snarare sover än är ute och cyklar i det härliga vädret, så blir jag uppdaterad från den stora, roliga världen. Herr N har varit i Italien.

"Var på tjänsteresa förra vecka till vår fabrik i Talamona, Italien. Andra dagen var vi och åt lunch nere på stan, 100 m därifrån startade någon lite lokal cykeltävling. "

... och han som inte ens dricker kaffe och så skickar de ned honom till Italien, och låter honom luncha på rätt plats vid rätt tillfälle. Hoppas att han slipper skatta för den tjänsteförmånen. Jag tror att Herr N hade kunnat bli en bra bergscyklist om den den rätta passionen infann sig, men han ska visst ha en boll inblandad i sina sporter.

Lumaintervaller

Jag tror stenhårt på att på träning efterlikna tävlingssituationer. Så igår körde jag lite egenkomponerade Luma GP-intervaller. De bestod av 30-40 sekunders hårt men någorlunda kontrollerat arbete - det motsvarar typ sträckan nere vid vattnet. Sen exploderade jag i björnhårt arbete i 10-15 sekunder vilket motsvarar den lilla backen. Sen avslutade jag med 10 sekunder lite mindre hårt, men ändå jävligt hårt - vilket skulle representera när man kommit upp för backen men måste trycka på genom själva Luma-huset.

Där har ni en minut av plåga som kan få de mest kapabla ben att stå rakt ut. Särskilt de sista 10 sekunderna.

I form på två veckor!

Insåg för några dagar sedan att jag ska tävla nästa helg. Insåg också att formen inte alls är vad den borde för detta ändamål.

Sagt och gjort, nu har jag plågat mig med intervaller i dagarna fyra och ämnar göra så även på söndag för att totalt mangla ner mig källaren. Sen har jag sisådär 4-5 dagar på mig att superkompensera och hur svårt kan det vara. Jag kompenserar ju redan till höger och vänster.

Vi ses på Luma och Falken!

Ändrat datum för boksläpp - 15 juni!

Datumet för boksläppet av Gabriella Ekströms andra cykelroman är ändrat. Nytt datum är 15 juni kl 17-19. Alltjämt på Bianchi cafe & cycles på Norrlandsgatan.

Anmäl gärna att du kommer via vårt Facebook-event! Ta med en kompis också vetja.

Lejontämjaren - Mathieus äventyr fortsätter!

Den 16e juni släpps "Lejontämjaren", den fristående uppföljaren till "De som inte vann". Ni kan redan nu börja ladda för releasepartaj på Bianchi Cafe & Cycles den 16e juni kl 17-19. Alla är välkomna, det bjuds på mingel med smaskiga tilltugg samt boksignering.

Du kan redan nu förhandsbeställa boken på förlagets hemsida.

Välkomna!

Morgonen med gärdet

Var uppe 05.20 idag då en viss solstråle tyckte att då var det minsann morgon och dags för frukost. 06.50 satt jag i sadeln på väg mot Gärdet för lite härliga morgonintervaller. Det blev, som brukligt, fem varv med lite olika karaktär. Kände mig svag, men så har jag ju inte heller cyklat så mycket på sistone.

Sista varvet tänkte jag bara rulla, men så hade Morgonpasset den goda smaken att dra igång "on the floor" med J-Lo och helt plötsligt seglade jag i 52km/h i medvinden. Dreglet och snoret ven och jag flämtade med ett stort leende på läpparna.

Hann också med lite lyftande i gymmet på jobbet. Konstaterade där att en del av mina kollegor är av den tystare sorten som inte gärna pratar så mycket. Men så finns det också en hel del kufar bland de som cyklar. Har jag hört.

Alternativ träning

Har på senare tid gett mig i kast med roddmaskinen. Sent ska roddarn vakna, årets tävling på Glenn Dahls blogg är nog redan avslutad.

Hur som. Jag har alltid undrat över hur folk kan ro så pass fort och jag har kommit till slutsatsen att de är därför att de tar i. När jag har börjat TA I, och då menar jag TA I på-riktigt, ja då går det också fortare.

Jag når inga hisnande tider, men 7.17 på 2.000 meter som flugviktare är helt godkänt för en nybörjare. Det är en bit kvar till de sub 6.30 som tungviktscyklisterna presterar - men å andra sidan lär jag aldrig nå dit heller. Det finns som bekant en vikt och längdaspekt att väga (hö hö) in i bedömningen och jag står mig inte så bra i någon av klasserna.

Apropå rodd, dags för träning!

Contador - för bra för att vara sann?

Contador pulveriserade motståndet på Etna igår. Det var precis som när:

Pantani ställde av alla till höger och vänster
Ricco och Piepoli lekte med alla uppför branta berg
Schumacher körde bättre än någon någonsin kunnat tro

Ser ni mönstret?

Kalla mig tråkig, kalla mig orättvis - men jag tycker ofta att det som verkar för-bra-för-att-vara-sant inte sällan är just det. Särskilt lustigt blir det när attacken kommer precis efter det att Vacchi konstaterat att attackerna inte är lika långa längre, man måste sätta sig ner tidigare och slå av på tempot. Jag kanske inte tittade noga men inte tyckte jag att Contador verkade behöva slå av så där vansinnigt på tempot.

Och Contador hade, om det inte varit för den spanska premiärministern, varit avstängd från start i Girot.

Adopterad?

Förra helgen kom vi hem från en underbart solig vecka i Italien. Vackra miljöer, slingriga kuperade stigningar och en och annan bergsstigning. Nu en vecka senare så läser jag det här:

"Velotours træningssamling til Toscana 2011 var en skøn blanding af danske motionister - dog af den mere seriøse slags."

Vi har gått från att vara "svenskarna" till att bli inräknade i den danska gemenskapen, om det nu inte är så att de förtränger minnena av oss. Oavsett, jag hade gärna varit kvar ett tag till.

Allvarliga gubbtendenser i cykelsporten.

Det är ju inte särskilt svårt att se att cykelsporten är en ganska enkönad historia. Visst finns det kvinnliga utövare, men den manliga dominansen är stor. Och det är ju synd, för sporter - eller jag alla livets företeelser - som är enkönade tenderar till att få en särskild jargong. Nu är jag ju själv man, så därför tänker jag främst på vissa saker. Låt me ge ett par exempel.

Exempel 1 - prylar:
Cykel är en prylsport, det är därför den tilltalar så mycket män. Det var inte jag som sa det, men vem har inte hört det sägas, av såväl kvinnor som män. Tydligen har vi män något genetiskt i oss som gör att vi gillar prylar. Det är något extra kromosompar som gör att vi gillar teknik, kolfiber, vajerhöljen med mera. Sen gillar vi också att meka med dessa prylar. Jag vill tro att vi män är mer raffinerade än så. Att vi finner en högre njutning än ramvikt och styrtappslängd i cykelsporten. Och att vi inte behöver just det för att tycka att sporten är kul.

Sen behöver jag väl inte ens tillägga att jag tror nog att det handlar om fostran snarare än gener huruvida man gillar prylar, teflonolja och bromsgummin.

Exempel 2 - Adamsson:
Det var i Anders Adamssons senaste blogginlägg som jag fann inspirationen för detta inlägg. Inlägget hade titeln "Fröken Cavendish". Inlägget handlade i korthet om att Cavendish var en tönt och mes som gnällde över att Petacchi var ojust vid spurten under gårdagens Giro-etapp. Och om man gnäller och inte är tuff, ja då är man enligt Adamsson just en fröken. För det är vad fröknar gör - de gnäller och viker ner sig. Men om Cavendish visar lite tuffare takter - alltså inte är någon jäkla "fröken", ja då kanske Adamsson kan tänka sig att gilla honom.

Nu kanske jag är hård mot Anders Adamsson som bara kastade ur sig något i all hast och det är väl inte tanken. Men jag menar att dylika uttryck är lite symptomatiskt för en sport som är kraftifgt dominerad av ett kön. Då får man gärna lite tunnelseende, tänker lite snävt och uttrycker sig lite slarvigt. T.ex som när UCI designar sina True Champion or Cheat program. Eller när Internationella Badmintonförbundet vill tvinga de kvinnliga utövarna att spela i kjol. Eller Beachvolleyförbundet som har åsikter om de kvinnliga spelarnas bikinistorlek.

Och så vill vi väl inte ha det?