Det är ju inte särskilt svårt att se att cykelsporten är en ganska enkönad historia. Visst finns det kvinnliga utövare, men den manliga dominansen är stor. Och det är ju synd, för sporter - eller jag alla livets företeelser - som är enkönade tenderar till att få en särskild jargong. Nu är jag ju själv man, så därför tänker jag främst på vissa saker. Låt me ge ett par exempel.
Exempel 1 - prylar:
Cykel är en prylsport, det är därför den tilltalar så mycket män. Det var inte jag som sa det, men vem har inte hört det sägas, av såväl kvinnor som män. Tydligen har vi män något genetiskt i oss som gör att vi gillar prylar. Det är något extra kromosompar som gör att vi gillar teknik, kolfiber, vajerhöljen med mera. Sen gillar vi också att meka med dessa prylar. Jag vill tro att vi män är mer raffinerade än så. Att vi finner en högre njutning än ramvikt och styrtappslängd i cykelsporten. Och att vi inte behöver just det för att tycka att sporten är kul.
Sen behöver jag väl inte ens tillägga att jag tror nog att det handlar om fostran snarare än gener huruvida man gillar prylar, teflonolja och bromsgummin.
Exempel 2 - Adamsson:
Det var i Anders Adamssons senaste blogginlägg som jag fann inspirationen för detta inlägg. Inlägget hade titeln "Fröken Cavendish". Inlägget handlade i korthet om att Cavendish var en tönt och mes som gnällde över att Petacchi var ojust vid spurten under gårdagens Giro-etapp. Och om man gnäller och inte är tuff, ja då är man enligt Adamsson just en fröken. För det är vad fröknar gör - de gnäller och viker ner sig. Men om Cavendish visar lite tuffare takter - alltså inte är någon jäkla "fröken", ja då kanske Adamsson kan tänka sig att gilla honom.
Nu kanske jag är hård mot Anders Adamsson som bara kastade ur sig något i all hast och det är väl inte tanken. Men jag menar att dylika uttryck är lite symptomatiskt för en sport som är kraftifgt dominerad av ett kön. Då får man gärna lite tunnelseende, tänker lite snävt och uttrycker sig lite slarvigt. T.ex som när UCI designar sina True Champion or Cheat program. Eller när Internationella Badmintonförbundet vill tvinga de kvinnliga utövarna att spela i kjol. Eller Beachvolleyförbundet som har åsikter om de kvinnliga spelarnas bikinistorlek.
Och så vill vi väl inte ha det?
3 kommentarer:
Frågan är hur kvinnorna vill ha det?
Äh, jag säger som Ricco: "Cycling isn’t for women, it hurts too much."
Själv har jag långsamt gubbifierats och dräglar numera över färgmatchade vajerhöljen och titanskruvar.
//Kristin
Det är så enkelt att det är bara killar som kan uträtta sina behov till höger och vänster på träningsrundorna. Det är mycket omständigare för tjejer, det är helt enkelt därför tjejer inte flockas till sporten.
Mvh / Snorre
Skicka en kommentar