För första gången börjar jag på allvar tro att 3.15 är möjligt. Jag kanske har låtit påskina att jag trott på det förut, men idag kändes det faktiskt görbart.
Landade i Stockholm kl 14 och kl 16 var skorna snörade och jag på väg ut för en kortare runda. Det är skillnad att springa på nästan 1000 meters höjd och ojämnt underlag kontra havsnivå och finfin asfalt. För första gången kände jag att jag kunde jogga på 4.40-4.50 fart under uppvärmningen. Pulsen låg under kontroll och det kändes löjligt enkelt. Antagligen som det måste kännas i början om man skall orka hålla 4.37 i 195 minuter skulle jag tro.
Körde 30/30 intervaller med 3-3.10 fart på intervallerna. Även det var inte särskilt jobbigt men jag nöjde mig ändå med 10 stycken för att inte hitta på något dumt som att bli sliten. 7 lätta kilometer senare var jag hemma. Det känns bra - jag menar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar