Det jag talar om är glamouren inom cykelsporten. Jag går från rosaskimrande champagnesprutande inramning till Glenns Blogg om äventyren i Vänersborg och kontrasterna kunde inte varit större.
Se bilden nedan (snodd från glenndahl.blogspot.com). Det är så glamouröst en prisutdelning blir på en cykeltävling i Sverige i dag tydligen. Fonden är en öppen baklucka, en motorväg och lite miljonprogramsbyggen. Perfekt.
Jag menar inte att man måste göra mycket, men till och med på simtävlingarna i min ungdom så släpade man fram någon flagga att hänga i bakgrunden för att göra det lite vackrare. Något som gjorde att betongen och tristessen byttes ut mot lite föreningslogotyper och glamour.
Och samtidigt som jag klagar så gillar jag det lite. Just för att det är lite skitigt, lite sunkigt. Man gör sig mödan att släpa en prispall, och en ganska snajsig sådan, ut i ödemarken. Och när man väl gjort det är man så nöjd med att man fått dit den att man bara dumpar den på första bästa plats.
Så där, pust. Ställ den där vid Fårrrden, det blir bra.
2 kommentarer:
Ja, vad ska man säga? Sorglustigt? Patetiskt? Pinsamt? Välj själv. Man skulle kunna skriva en hel artikel om prisutdelningen på Wänershof. Här finns en stor förbättringspotential. /PetterE
Något fullsatt Old Trafford lär man aldrig få beträda och hämta segerbukett och medalj...
Men värsta pallen jag varit med om var Götalandsmästerskapen 2008 i Ödeshög. En trave lastpallar!
Men att få ställa sig överst har sin charm, oavsett om det är ett olympiskt podium eller en plywoodkontruktion vid Trestad Center in the middle of nowhere efter en seger på ett seniortempo :)
Skicka en kommentar