Jag var osäker på om jag skulle träna idag. Den osäkerheten räckte för att jag skulle missa chansen att göra det. Nu är dagen borta och chansen förbi. Som när någon rycker i klungan och du funderar någon sekund för länge på om du skall svara eller inte. Så du väntar och sen är chansen förbi. Ridå.
Men det är bra, för jag har faktiskt lite ont i musklerna från igår och nu skall jag de tre sista veckorna inför maran träna med sans och vett för att kunna genomföra varje pass - må de inte bli så många som jag vill - på bästa sätt. I morgon blir det interveraller och sen lördag eller söndag lite längre igen. Siktar på en 60km vecka. Plus lite cykel förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar