Reflektioner från Girot

Några tankar så här efter avslutat Giro d'Italia.

1. Man får vara ganska härdad för att kunna älska cykel. Tidigare dopningsavstängda är det gott om och jag brottas med mina känslor. Jag GILLAR trots allt Basso, men jag avskyr Vinokourov och Scarponi. Kanske för att de inte direkt gjort avbön för sitt dopande. Och även om Bassos avbön många gånger var lite halvhjärtad.

2. Har Simoni alltid suttit som en gubbe på cykeln? Ok att han har sina bästa år bakom sig men karln är ju inte gammal direkt. Men jag tyckte verkligen han hade lite gubbig look på hojjen. Och det gör ju för övrigt Lance också. Snart säkert jag med.

3. Stort plus till Rai Sport som gjorde en del intervjuer med cyklister i gruppetton på väg uppför tuffa stigningar. Jag fattade nada - men det var kul.

4. Arroyos utförskörning efter Mortirolo platsar nog på listan över mest våghalsiga saker någonsin. Tvåa kommer Johann Tschopps dito nedför Gavia. Herregud. Jag skulle tappa en kvart på dem nedför vilken utförskörning som helst.

5. Gustav Larsson. Kan någon ge honom lite medieträning och en mobiltelefon som journalister faktiskt kan nå honom på. Karl'n skulle kunna vinna trippla OS-guld men aldrig ta hem Jerringpriset. Sinnebilden av ofolklig. Snarare folkskygg.