Reflektioner från Girot

Några tankar så här efter avslutat Giro d'Italia.

1. Man får vara ganska härdad för att kunna älska cykel. Tidigare dopningsavstängda är det gott om och jag brottas med mina känslor. Jag GILLAR trots allt Basso, men jag avskyr Vinokourov och Scarponi. Kanske för att de inte direkt gjort avbön för sitt dopande. Och även om Bassos avbön många gånger var lite halvhjärtad.

2. Har Simoni alltid suttit som en gubbe på cykeln? Ok att han har sina bästa år bakom sig men karln är ju inte gammal direkt. Men jag tyckte verkligen han hade lite gubbig look på hojjen. Och det gör ju för övrigt Lance också. Snart säkert jag med.

3. Stort plus till Rai Sport som gjorde en del intervjuer med cyklister i gruppetton på väg uppför tuffa stigningar. Jag fattade nada - men det var kul.

4. Arroyos utförskörning efter Mortirolo platsar nog på listan över mest våghalsiga saker någonsin. Tvåa kommer Johann Tschopps dito nedför Gavia. Herregud. Jag skulle tappa en kvart på dem nedför vilken utförskörning som helst.

5. Gustav Larsson. Kan någon ge honom lite medieträning och en mobiltelefon som journalister faktiskt kan nå honom på. Karl'n skulle kunna vinna trippla OS-guld men aldrig ta hem Jerringpriset. Sinnebilden av ofolklig. Snarare folkskygg.

I tre veckor

I tre veckor har Rai Sport sänt Giro D'Italia. Varje dag. Stort hallaballo med försnack, eftersnack, gamla bilder och annat mums. Allt på italienska, men de brunbrända benen och brudarna som poserar i cykeltröjor talar för sig självt.

Men så idag, när det är dags för sista etappen, då byter man kanal för sina sändningar. Istället visas på Rai Sport 1 någon helt ointressant fotbollsmatch.

Helt uppåt väggarna dåligt så nu fick jag följa G Larssons bravader på cyclingnews istället. Kul att han vinner även om han verkar vara ungefär den tråkigaste personen på det här jordklotet.

För övrigt körde jag sista distanspasset innan maran idag. Vägde in på 66 och ut på 64,5. Då drack jag en liter under passet. Det säger en del om hur varmt det var under mina 21 kilometer. Sprang utan teknisk utrustning för att inte stressa upp mig över kilometertider. Det känns ok, men i hettan inte mer än så. 6 dagar kvar nu.

Jag och kidsen

Marathonträningens slutfas går ut på att öka intensiteten men också vila mer. Så varannan dag vilar jag och varannan dag kör jag ganska hårt. Sista hårda passet blir på söndag och sen blir det gradvis nedtrappning inför nästa lördag.

Så i måndags var det backintervaller, onsdag snabbdistans och idag kilometerintervaller. Det blev totalt 5 st på 3.30 fart. 3.32,3.27,3.33,3.35,3.31 för att vara exakt. Bra fart tycker jag.

Jag var och sprang på träningsanläggningen inte långt från vårt hus och det var en hel hög småkids där. Gissa om dom ville tävla. På första intervallen var det lite trevande men inför starten av andra hade jag 10 småkillar runt mig. Den som hängde med längst släppte vid 200 meter. Inför tredje kom fler sturska typer och vi var nog 15 som satte iväg. Jag malde ner dem ganska snabbt även här. Intervall 4 och 5 fick jag springa ensam. Synd. För prestigen i att mosa småkillar var en alldeles lysande motivator.

Moget Jesper, moget.

Marathon-countdown

Det är nu inte länge kvar till start. Jag fortsatte finslipandet av löpformen med 16,5 kilometer runt Dusjanbe idag. Batterierna var inte laddade, i GPS:en, så jag fick gå helt på känsla. Tanken var att springa lungt till bron som utgör knappt halvvägs för att sen stå på i 4-5 kilometer. Någonstans runt 4.15 fart på den snabba biten och 5-5.15 på det övriga.

Det var ganska varmt idag. Högsommarvärme med svenska mått - +25 och sol ibland. Är det så varmt på maran måste jag dricka som en kamel. Idag hade jag inget vatten alls och på min förhållandevis korta runda höll jag ändå på att gå in i väggen. Oj vad jag lär mig saker. Det kommer bli så bra det här.

Snittfart

Jag räknade precis ut att Garzelli igår snittade ungefär 18,8 km/h på bergstempot. Det är snabbt. Jag har kört Mont Ventoux på 14km/h. Och den är förvisso längre. Men förvisso också mindre brant. Om jag hade kört så skulle jag nog varit en sisådär 15 minuter efter Garzelli. Då hade jag missat tidsgränsen och varit tvungen att kliva av. Synd, men kanske bra för då kan jag i lugn och ro ladda inför touren.

Träning

Min egen träning var det ja. Jag följer min plan och körde backintervaller följt av cirkelträning igår. Totalt två timmar varav kanske en halv tillbringades i skärselden. Jag var en smula vek och körde bara 5 intervaller i stället för planerade 6. Farten var dock god med ett snitt på 2.32 vilket ger 4.13 fart per km. Ganska exakt alldeles för snabbt för en bra västerbrofart men så var ju tanken också att bli trött.

Efter första passet bytte jag mina svettiga kläder mot torra tights och sprang iväg till gympasalen. Vi blev fyra som körde och det var jag som ledde passet. Jag har nog lite gruppträningskvaliteer trots allt. Jag kan skrika "kör dååååå" och "kom igen fem sekuuuunder till" utan att känna mig alltför töntig. Jag tror det är för att jag skrek på engelska. Allt blir mindre töntigt på engelska.

SCF-bloggen igen

Ju mer jag tänker på det desto mer illa tycker jag om Cykelförbundets blogg. Som sagt, jag är helt för att förbundet funderar över sin kommunikation men att göra det genom en Vilda Västern blogg är inte lösningen.

Organisationer i reform tar gärna till sig nymodigheter för att verka moderna. Oj, blogg verkar hett, bäst vi startar en blogg så vi är med i matchen och inte verkar helt sömniga. Tyvärr räcker det inte med att starta en blogg. Vill man kommunicera bättre med sina medlemmar så måste man göra det genomtänkt och strukturerat. Mycket av informationen på bloggen skulle vara relevant i nyhetsflödet på hemsidan - men anledningen till att den inte ligger där är för att den inte håller måttet. Man kan inte skriva "Capish" och fördumma folk på hemsidan. Det skulle aldrig accepteras. Och om enda syftet med bloggen är att få utrymme att informera på annat sätt (ett i mina ögon ibland otrevligt sätt) - ja då bör man nog tänka om helt och hållet.

Sen finns det bra information på bloggen också. Som en presentation av styrelsemedlemmar. Men varför inte lägga ut denna information på hemsidan istället?

Nej, sluta krångla till det. Anställ en webbredaktör/informatör på 50% som kan styra upp kommunikationen. Denna kan också vara redaktör för bloggen om man nu vill ha kvar den. Då skulle språket bli mer korrekt och enhetligt och någon kanske skulle redigera bort den stundom osympatiska tonen.

För övrigt är det ganska symptomatiskt att en blogg först totalsaltas med inlägg, flera om dagen i början. Och sen, vips, har det gått en vecka sedan senaste inlägget. Är det någon fler än jag som tror att bloggen är borta/inaktiv innan det här året är slut?

Helgen

Så veckans träning har inte imponerat. Det har blivit fyra pass med lite eller ingen struktur. Igår var första träningen som kändes lite på allvar då jag körde det sista riktigt långa passet innan maran. Precis två veckor innan start.

Det blev 28 kilometer på 2.19 vilket snabbt kan omsättas till 4.58 per kilometer. Första långa distanpasset under 5 minuters-fart. Stabilt. Eller kanske inte. Hur som helst så var det ganska bra sprunget då jag började i maklig takt för att sen höja farten. 53 minuter efter milen skvallrar om ljummen utgångsfart. Sen blev det bättre fart i påkarna och sista milen gick på en sådär 46-47 minuter. Alltså ganska precis den fart jag skall hålla hela maran.

Nu blir det fartträning för hela slanten nästa vecka. Start med backintervaller i morgon. 6 x västerbron ungefär och det på någonstans runt 4.30 fart. Sen kanske cykling på tisdag. Mer löpning på onsdag. To-Sö bestämmer jag allt vad efter veckan lider och beroende på hur påkarna känns.

Löpintervallshelvetet

Igår hade jag bestämt mig för att testa på 400-ingar. Alltså ett stenhårt varv på stadion följt av lång vila. På plats var jag, spjukastaren, släggkastaren och diskuskastaren. Ingen av dem stod i i skyddsburen, så jag fick hålla uppsikt efter flygande objekt emellanåt.

Tanken var att springa 10 x 400 men efter 3 insåg jag att det kunde jag glömma. All heder till Johan Wissman - fyrahundrameter är skitjobbigt. Och ännu jobbigare för mig eftersom det tar så mycket längre tid att ta mig ett varv än vad det gör för honom.

Totalt blev det 6 x 400 och då var jag illamående på den sista. Nej, maken till mjölksyra får man leta efter. Med upp och nedvärmning blev det kanske totalt 9km vilket börjar kännas som ett riktigt kortpass.

Nja.

Cykelförbundet har börjat blogga och jag vet inte vad jag tycker. Jag tycker väl att det är bra att förbundet börjar fundera på hur de kommunicerar bättre och mer frekvent med cykelsverige. Samtidigt är jag inte ett fan av att ett förbund kommunicerar för informellt.

När man läser flera av inläggen så är det förvånande vilken informell ton som används. Jag är kanske tråkig, men jag vill att myndigheter, förbund osv skall utgöra en stomme att luta sig på. Något som man vet hur det funkar och som man vet vad man kan förvänta sig av. Jag anser att kommunikation från denna typ av organisationer skall vara väl genomtänkt och utgöra en officiell linje - inte representera en åsikt från någon i dess styrelse. Torr och stringent, månne tråkigt. Men förutsägbar och något som man lovar och står för.

Jag tycker t.ex inte att en offentlig blogg från SCF skall:

1. Innehålla smileys Hur skulle det se ut om du fick ett brev från Försäkringskassan som sa "Nu kommer lite nya krånliga regler för sjukpenning :)"
2. Efterlysa kommunikation från vid namn nämnda privatpersoner
3. Ha en uppfostrande/uppläxande ton

Ideen är god, men i sin nuvarande utformning/approach tro jag inte det kommer att göra att förbundet nytta. Tyvärr.

Hjälp!

Cykelfränder - en nyfrälse behöver vår hjälp.

Stil- och modebloggaren Pär på Kanal 5 skall cykla Vätternrundan. Han är dock bekymrad över att "alla cykelkläder är så fula". Han framhäver också löpidrotten som stilförebild - inte ok.

Så gå nu in och ge Pär lite tips om hur han kan bli snyggare på sadeln. Som ni ser nedan finns en del att göra.

Såg ni girot idag?

Om inte, se reprisen. Och jag som tyckte Sollerön 2009 var misär.

Helt plötsligt är Carlos Sastre med i matchen igen. Det svänger fort i cykel, men vanligtvis inte så här fort.

Mer från Björn

Ni som inte upptäckt dem ännu, missa inte Björn Fredrikssons eminenta referat från EPIC Mölndals tävlande.

http://www.epictravelgear.com/Page51.aspx

Mellandag

Körde skiten ur mig igår på cirkelträningen. Har kommit på att korta löpspurter är vansinnigt jobbigt. Något så tillsynes löjligt som att jogga 50 meter, maxa 50 meter är brutalt jobbigt efter tre gånger. Lägg på det en hel del upphopp, framfall (flåt, utfall), skutt och flax så har du receptet på träningsvärk.

Så idag blev det vilodag. Jag vilade som fan idag. Vilade så mycket att jag på 24 timmar gick från vältränad till fet. Det räckte med kakor till kaffet och filet mignon med potatismos för att förvandlingen skulle upplevas fullständig. Jag som tyckte jag var smäcker börjar helt plötsligt undra om det är fel på vågen, för man kan inte väga så lite och se så rund ut.

Jag börjar på allvar förstå varför idrottare lätt kan utveckla ätstörningar.

Det som började med regn

Dagen började med regn men håller nu på att utvecklas till en väldigt fin eftermiddag. Så snart regnet skingras stiger termometern upp till +25. Det är sommar här nu. Så även i Sverige har jag läst.

Förra veckans hårda löpträning har resulterat i betydligt mindre träningsvärk än väntat. Det känns faktiskt ganska bra i alla lemmar. Lite stöt-öm efter gårdagens 26 kilometers, men i övrigt fint.

Kollade precis in Szalkai's Marathonprogram. Han går redan denna vecka in i toppningsmode. Jag tycker det är väl tidigt och tänker nog köra på ganska hårt ett tag till. Att toppa i tre veckor tycker jag känns lite väl. Jag tror snarare att det för mig gäller att hålla igång och fortsätta att försiktigt utmana och testa gränser i ytterligare någon vecka.

Är det något jag är helt säker på så är det att jag inte kommer kolla på pulsen under maran, för då kommer jag bli helt nojig över hur hög den är och hur trött jag därmed borde vara.

Distanssöndag - igen.

Som planerat blev det en längre löptur. Det tog dock emot att ge sig efter att vi börjat dagen med hajk följt av regnig lunch med rödtjut. Vid halv fem tiden snörde jag dock på mig skorna, fäste vätskebältet och bestämde att "det fick bli så långt jag pallar". Trodde väl inte riktigt på mig själv men när jag joggade in på vår gata 2.16 senare hade jag faktiskt hunnit med 26 kilometer. Det ger en 72 kilometersvecka och det är inte fy skam.

Farten var inget att skryta med, men det var sekundärt. Det som var positivt var dock att jag inte kände mig alls lika sliten som jag brukar göra. Progress heter det va.

Nu skall jag leta Kinnekulle-resultat.

Ja, vätskebälte är jävligt nördigt men klart värt. Och det gjorde att jag kunde få med mig kameran också.

Happiness only real when shared

Happiness is only real when shared är ett citat från filmen "Into the wild" där bohemisk ung amerikan får lära sig detta den hårda vägen. Efter att ha letat den total friden kommer han fram till att han inte vill uppleva den ensam.

Just nu är jag i något av en cykelsvacka. Jag längtar hem till cykel på hemmaplan. Mest för att jag saknar sällskapet - att cykla i goda vänners lag. Träningstillfredställelse kan jag nå på egen hand, men cykellycka kräver nästan alltid sällskap.

Jag botar cykelsvackan med vilodag och winegums. För i morgon skall det springas långt.

Svensk cykelglamour

Alltså seriöst. Något måste göras.

Det jag talar om är glamouren inom cykelsporten. Jag går från rosaskimrande champagnesprutande inramning till Glenns Blogg om äventyren i Vänersborg och kontrasterna kunde inte varit större.

Se bilden nedan (snodd från glenndahl.blogspot.com). Det är så glamouröst en prisutdelning blir på en cykeltävling i Sverige i dag tydligen. Fonden är en öppen baklucka, en motorväg och lite miljonprogramsbyggen. Perfekt.



Jag menar inte att man måste göra mycket, men till och med på simtävlingarna i min ungdom så släpade man fram någon flagga att hänga i bakgrunden för att göra det lite vackrare. Något som gjorde att betongen och tristessen byttes ut mot lite föreningslogotyper och glamour.

Och samtidigt som jag klagar så gillar jag det lite. Just för att det är lite skitigt, lite sunkigt. Man gör sig mödan att släpa en prispall, och en ganska snajsig sådan, ut i ödemarken. Och när man väl gjort det är man så nöjd med att man fått dit den att man bara dumpar den på första bästa plats.

Så där, pust. Ställ den där vid Fårrrden, det blir bra.

Dagens gladaste!

Danilo Hondo firar dagens tredjeplats med en segergest. Han var glad en liten stund innan det gick upp för honom att de två personerna som gick i mål före honom faktiskt var med i tävlingen och därmed förpassade honom till tredje plats för dagen.


Jag roade mig med att springa 12 kilometer idag. Det skall nog inte bli några problem med 60 den här veckan om jag tar en långrunda på söndag. Dagens tur var inspirerande då jag kände mig stark värre. Första halvan gick i makligt femminuterstempo men sen blev det springa av. Sista 2,5 höll jag 3.50 fart och kände att det var kontrollerat om än givetvis jobbigt. 54 minuter för de 12 kilometrarna är ingen rekordfart men det förklaras av det lusiga öppningstempot.

Det viktigaste var att det kändes bra. För en framgångsrik mara tror jag mer och mer på receptet att vänja kroppen att plåga muskler länge med tusentals stötar. Konditionen för en bra mara har jag redan.

Hoy vs Bos

Fick ett helt gäng tidningar igår. Kadens, Cycle Sport och Velo News ramlade in i samma försändelse. Mums.

I Cycle Sport var det en intervju med Holländaren Theo Bos, bancyklisten gone Roadie som förra året gjorde sig känd som terrorist då han på sista etappen av Turkiet Runt halvt slog ihjäl totalledaren Darely Impey.

Hur som helst, i år kör han för Cervelo och lär bli jobbig att tas med i spurterna. Tidigare var han jobbig för Chris Hoy på banan, även om Chris Hoy antagligen var ännu jobbigare för Theo Bos. Mums vilka bilder det finns på nätet. Jag stal ett par exempel på när bancykel ser som allra coolast ut.

Träningsdagen som flytt

Jag var osäker på om jag skulle träna idag. Den osäkerheten räckte för att jag skulle missa chansen att göra det. Nu är dagen borta och chansen förbi. Som när någon rycker i klungan och du funderar någon sekund för länge på om du skall svara eller inte. Så du väntar och sen är chansen förbi. Ridå.

Men det är bra, för jag har faktiskt lite ont i musklerna från igår och nu skall jag de tre sista veckorna inför maran träna med sans och vett för att kunna genomföra varje pass - må de inte bli så många som jag vill - på bästa sätt. I morgon blir det interveraller och sen lördag eller söndag lite längre igen. Siktar på en 60km vecka. Plus lite cykel förstås.

Carrera Vårklassiker

Nu på söndag är det dags för Carrera Vårklassiker. Föranmälan är stängd, men från klockan 08 kan du anmäla dig på plats! Missa inte årets roligaste motionslopp där en kolfiberram från Carrera tillhör priserna som lottas ut! Klicka på bilden för mer information.

Tub kontra kanttråd

Är det bara jag som är förvånad över hur vanligt det är med diskhjul med kanttråd bland proffsen? Känner mig jävligt ute när jag trodde att proffsen uteslutande kör tub på diskarna. Under gårdagens lagtempo på girot såg jag massor av vämjeliga alu-rims som inte hör hemma på en toksponsrad proffscen. I alla fall om jag får bestäåmma.

Marathonprogress - del två

Det blev ofrivillig vila efter magsjuka i lördags. Den fjärde inom loppet av 8 månader talar för att det är en annan, och lite mer aggressiv bakterieflora här.

Hur som helst. Försiktig löpning i elva kilometer igår följdes upp av dubbla distansen idag. La in en farthöjare efter 10 kilometer då jag drog upp farten från 5.15 till 4.15 tempo. Och så sprang jag på i fem kilometer. Lugnade sen ner mig lite igen och joggade sista 7 på cirka femminutersfart.

Det är lustigt. På 5.15 tempo ligger jag kring 80%, ibland till och med 85%. Högt tycker jag för så maklig fart. Men när jag ökar till 4.15 fart stiger inte pulsen så ofantligt utan den stabiliseras vid 90%. Förvisso högt, men inget jag inte tål i en timme eller två. Finns det någon löparkunnig därute som kan förklara varför jag springer så satans ineffektivt på låg fart? Eller har jag fått det hela om bakfoten? Är det så det funkar i löpning?

Eller skall jag bara sluta kolla på pulsklockan?

PS. Sprang med vätskebälte idag. Sjukt fult, sjukt nördigt, men ganska najs när man blir törstig.

Äntligen en klubb som fattat!

Team MCK Epic Elit har fattat det här hur man marknadsför sitt lag. På den nya hemsidan så finns reportage från Hammarö 3-dagars redogjorda för med inlevelse och berättarförmåga. Ackompanjerat av snygga och stämningsfulla bilder blir resultatet lysande. Det är så man marknadsför en cykelklubb så även den oinsatte vill läsa mer.

Titta själv på: http://www.epictravelgear.com/Page49.aspx

Mycket credd till Björn Fredriksson för arbetet.

Bara i Italien...

Jag upprörs emellanåt av hur sexistiska Italienska cykelföretags reklamer är. Ofta en halvnaken brud som poserar med en hjälm - utan koppling till produkten alls. Jag gillar inte sånt. Kalla mig feminist om du vill.

Men nu måste jag nog ändra uppfattning en smula, för även om italienarna är sexistiska så är de åtminstone sexistiska åt båda håll. Se bara hur Pippo kastar kläderna för den goda sakens skull.

Omkastningar i Seniorcupen!

Seniorcupen har återigen fått en ny ledare. Gustav Jeansson i Oskarshamn CK tar över täten efter ytterligare en framskjuten placering. Fredrik Almgren, CK Valhall, slår genom segern i helgens tävling sig in på topp-5 och får en åtråvärd plats i cykelmuppar.se's högerkolumn. Avståden till täten kan tyckas stora, men betänk att en förstaplats ger hela 70 poäng. Och de senaste åren har varken nuvarande etta eller tvåa kört nästa deltävling - det klassiska Solleröloppet.

Vad gör Greipel

Har precis avnjutit sista timmen av dagens giro-etapp. Det var italienska kommentatorer och italiensk tidtagning, så det var inte lätt att förstå. Förutom då det faktum att Greipel serverades världens smash-läge och sumpade det. Jag förstår att hans lagkamrater slog på styret av förtvivlan för de hade jobbat hårt, jävligt hårt, länge. Och så får han ett drömuppdrag in i sista svängen, allt han behöver göra är att b r i n g i t h o m e. Men han totalfallerar. Han såg faktiskt trött ut. Som att han inte var med mentalt och inte pallade spurta. Och vips så var tre, fyra, fem man om honom och följden blir att Vinokourov, och inte Andre, får köra i Rosa.

Inget perfekt slut här inte.

Skandis GP

Jag hade ganska rätt igen när jag trodde att Valhall i allmänhet och Fiffi i synnerhet skulle visa framfötterna på Skandis GP. Han har vunnit det förut och vann det igen och visar bättre form än på ett par år. Han kommer garanterat klättra i sammanställningen.

Gustav Jeansson lär också gå om Glenn Dahl i toppen efter sin fina körning som renderade en fjärdeplats. I lagtävlingen lär Valhall ta några stora kliv uppåt med många fina placeringar.

Fullständig sammanräkning kommer!

Min träning

Jag antar att ni saknar en uppdatering om min träning? Då jag har haft besök från Sverige har det blivit lite sisådär, men följande har genomförts:

Måndag: Cirkelträning 1,5 timmar
Tisdag: Löpning 8 km med tre backintervaller. Tider runt 2.30-2.40. Ganska hyfsat.
Fredag: Löpning 11 km med bla 1-km maxtest (3.15). Maxtestet var en frustrerande upplevelse då jag kände att jag kunde springa fortare egentligen. Alltså att jag hade konditionen för det, men benen hänger helt enkelt inte med. Har inte löpsteget och tempot.
Lördag: Cykel tre timmar.

I veckan blir det skärpning. Inte mycket tid kvar till Maran nu. Skall bara hämta mig ordentligt från helgens magsjuka så blir det dags för distanspassen igen.

Seniorcupen - deltävling tre

I helgen körs Skandisloppet. Dagen efter denna proffsens slakt av motionärerna går Skandis GP av stapeln - en tävling som också ingår i seniorcupen. Har precis kollat den något skrala startlistan som sin korthet till trots bjuder på många starka namn. Valhall har flera starka åkare. Den erkänt duktiga spurtaren Fredrik Almgren och den åkstarka Matti Scheffer är blott två. Borlänge kommer med riktigt duktiga cyklister, likaså Bålsta. Men frågan är om någon kommer kunna mala ner Gustav Jeansson som sittandes förnedrade sina konkurrenter i spurten på Hammarös GP. Se bilden nedan så förstår ni vad jag menar.

Lånat från: http://www.bjornfredriksson.se/

Seniorcupen - lagtävlingen

Seniorcupens lagtävling leds för närvarande av Oskarshamns CK några ynka poäng före Cykelcity. I helgen körs Skandis GP i Uppsala, skall vi gissa att några av Stockholmsklubbarna då är sugna på att ta poäng?

Seniorcupen - poängställning efter två deltävlingar

Tävlingarna i Hammarö ledde som väntat till stora omkastningar i Seniorcupen. Totalsegraren, Glenn Dahl, och tvåan Gustav Jeansson klev upp som ny etta och tvåa. Ingen av toppnamnen på Östgötaloppet tog några poäng och tappade därmed mycket mark.

Många tävlingar och många poäng återstår, men det är väl inte otänkbart att det blir någon av de nuvarande på topp 10 som kommer slåss om slutsegern.

Favoriterna höll

För ovanlighetens skulle tippade jag ganska rätt. Glenn Dahl vann och Oskar Jeansson tvåa. Precis som i fjol fast tvärtom. Klart står att Glenn cyklar tempo fortare för varje år, och även den här gången hade hans tid varit väldigt gångbar i elitklungan.

Omkastningar att vänta i cuptotalen - var så säkra. Återkommer med exakt hur det ser ut efter Hammarö.