1000 mil – 2007

Ett slut och en början

Låt oss först konstatera att det är inte antalet mil på cykeln som gör cyklisten, utan hur det är upplagt och med detta förståndiga uttalande kan jag fortsätta med att säga att det är bara mil på landsvägscykel ute på vägarna iklädd träningskläder som har räknats. Den första december så regnade det rejält och just denna dagen valde jag att ge mig ut och cykla i drygt fyra timmar. På vinst och förlust så gav jag mig iväg till Tallstugan i Häljarp och där fann jag Anna. Det visade sig att vi var de enda från Landskrona CK, som tyckte att det fungerade att köra distanspass denna dag. Inga turbotonåringar som drog åt oss i blåsten alltså. Vinden var ganska frisk milt uttryckt och vi kryssade oss fram i det blåsiga, skånska landskapet. Ibland hörde vi vad den andre sa och ibland så fick vi vänta till vinden hade lagt sig lite. Ni får tro vad ni vill, men det var en helt okay cykeldag ända till min vänsterhand blev genomblöt och började domna bort. När jag fick svårigheter att växla så blev det lite jobbigt. Jag fick en mindre dipp, men när Anna och jag skildes åt och jag gick rätt in i motvinden så piggnade jag till igen. Eftersom jag lämnade distanspasstempo en stund fick jag tillbaka känseln i vänsterhanden igen. För övrigt kan jag tala om att goretexstrumpor står på inköpslistan numera.
Om passerandet av gränsen 1000 mil på cykel under ett år är ett avslut, så indikerar det att jag kan börja fokusera på antal timmar tränade och se till att jag får bra kvalitet på träningen istället. Ja, just det träning, för samma vecka som jag passerar 1000 mil så hinner jag med två stycken pass som är utvalda med tanke på att jag ska kunna lägga in dem i distanspass. De ska inte slita så mycket på mig, så att jag tvingas till vilodagar om jag inte vill och de ska förbättra mig inom områden som jag har valt ut. Att lägga in en timme först och sedan trampa på i ytterligare 60-90 minuter passar mig alldeles utmärkt. Jag känner mig pigg och alert efter övningarna, som jag för övrigt finner riktigt roliga. En annan slags positiv sida av cykling. Inte ens en vecka har gått hittills och jag är försiktigt avvaktande, men det är en bra start i alla fall. Nu ska jag bara se till att bibehålla det utan att jag känner att det är ett tråkigt tvång. Framför mig har jag några fullbokade veckor, men efter jul så ska det nog gå att få kontinuitet i det hela. Jag får återkomma i ämnet då.