Blöt om fötterna?

Julhelgen har i princip passerat utan någon större möjlighet att cykla, så det blev till att snöra på löparskorna när jag kände mig rastlös och behovet att bränna lite energi smög sig på. Då jag numera i princip bara cyklar (vilket kanske borde kompletteras med lite annan träning – jag vet) märker jag att sättet som jag utför löprundan på har blivit annorlunda. Pulsen är lägre och jag känner att jag skulle kunna mala på rätt länge till, fast jag har varit ute en timme. Alltså nu hade det i och för sig en orsak att jag inte kunde blåsa på i lite högre hastighet. Det blev nämligen något av terränglöpning med hinder. Alltså, det skulle vara en löpslinga, men med alla vattenansamlingarna så var det bara att lämna stigen och ge sig ut och krama granar om jag inte ville bli blöt om fötterna. Nästa gång jag gav mig ut hade jag lite högre tempo. Kinderna sved lätt av rapp som grenarna gav dem och ändå så visste jag att jag hellre ger mig ut i skogen och tvingas forcera lite mer svårframkomlig terräng än att jag ger mig ut på asfalt och belöningen är bland annat att få njuta av vyer som det här. Jag var nöjd med mina vägval och närmade mig slutet av rundan då det händer - jag halkar givetvis ner i en sådan där pöl som jag ville undvika och så blev skon som den blev också. Tur att jag hade en bra julklapp på höger fot. En vattentät strumpa som i fortsättningen mest kommer att användas i cykelsammanhang, men nu är högerfoten i alla fall invigd och godkänd.Vilket för oss till det mer cykelrelaterade i historien. Jag tänkte tipsa om vattentäta strumpor. För det mesta brukar jag inte frysa förrän jag blir blöt och för den skånska vintercyklisten är utsikterna för att bli blöt om fötterna, förr eller senare, ganska stora. Inte helt oväntat kom julen med lite cykelrelaterade gåvor, bland annat dessa strumpor. Jag hoppas på storverk av dem.