Jag har inte varit så speciellt sugen på att cykla under en kortare period, trots att förutsättningarna varit rätt ok. Jag är inte speciellt sjuk - lite ont i halsen kan jag tåla (och jag är verkligen inte sjuk på riktigt), det är inte svinkallt, det är uppehållsväder och det blåser så där lite lagom. Ändå så var jag inte riktigt upplagd för det. Jag ville att det skulle vara varmt och ljust. Jag ville cykla med min sommarcykel och utan min ryggsäck. Det var många saker och förutsättningar som jag skyllde på, men det var ändå en märklig upplevelse att veta om att jag skulle ut och cykla senare under dagen utan att se fram emot det. Skälet till att jag trots allt gav mig ut var att den stundande helgen inte bjuder på så många cykeltillfällen. För säkerhets skull, tänkte jag alltså i min vishet bunkra lite landsvägstimmar i kroppen så jag inte riskerade att få värsta abstinensbesvären. Allt för att skona min omgivning, då inte hela släkten är jätteintresserad av att sitta och lyssna på cykelsnack hela tiden.
Igår var dock förutsättningarna inte alls så dumma för att ge sig ut. Framför allt så hade jag inte bråttom till något efteråt. Ljuva känsla att kunna trampa runt lite som man vill, utan en tanke på att tiden flyter. Jag hade knaprat pepparkakor hela dagen på jobbet, så det var bara att packa in den trinda, goa, glada magen i lager efter lager, vilket leder in mig på att klädvalet jag gjorde för dagen var mycket bra. Mina vantar säger -30 och det kan jag tala om att det stämmer möjligtvis i någon skala som inte jag känner till, men pratar vi Celsius, så krävs ett extra lager kring nollpunkten.Det hade jag och inte frös jag om fötterna heller.
Det blev äntligen bra cykling. Vet ni hur roligt det är att tro att man har medvind, för att sedan när man svänger kraftigt inse att det hade man inte alls det, för det är ju efter svängen som medvinden infinner sig till fullo? Är det en go' känsla eller? Annars var det ljudintrycken som gjorde mycket av upplevelsen. Kedjan surrade förtroendeingivande hela vägen hem. En period cyklade jag vid havet och det väste och susade. Mina tampar på kläder och ryggsäck slog i vinden, så det lät som att jag var på en segelbåt. Någon gång i mörkret skrämde jag upp en flock fåglar som skulle kunna ha varit sidensvansar för det sisslade och viskade när flocken gav sig iväg. Sedan fick jag mot slutet av rundan några kilometer svart, slät asfalt med medvind. Vet ni hur tyst det är att cykla i medvind, på slät asfalt, utan bilar kring sig? Bara cykelljuden och min andning. Mmmmumma! Bara för det, så var jag tvungen att ta samma runda idag med.7,5 timmar cykling är rätt okay denna vecka, med tanke på att jag inte var speciellt upplagd för cykling i början av veckan. Visst, visst? Nej, nu måste jag nog packa i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar