Lite pics

Så jag hittade lite bilder på från halvmaran på The Internet. På den första ser jag ju lite baywatch ut. Lite smådeffad, lite medelålders, lite David Hasselhoff i en ung tappning. 

 När det började närma sig mål såg jag mest trött ut. Och det var jag ju också.

Jättetrött faktiskt. 

På lördag smäller det, för sista gången i år tror jag. Lidingöloppet hägrar och målet alltjämt 2.15. Formkollen igår kändes bra. 4 kontrollerade kilometerintervaller på 3.25-3.30 fart med 90 sekunders vila. Hade nog orkat i alla fall ett par till men jag höll mig sansad och förnuftig.

Oslo

Är i Oslo på tjänsteresa så idag såg jag mig omkring under morgonlöprunda. Löpning är det bästa sättet, alla kategorier, att se sig om i en ny stad. Speciellt på morgonen, speciellt på en vacker dag som idag.

Sprang över Akershus fästning, Aaker Brygge. Vidare mot Operahuset som bara var helt magnifikt i soluppgången. För er som inte varit vid Oslo Operahus kan jag vart rekommendera det. Det är byggt med två stora ramper vilket gör att man kan promenera, flanera, springa, gå över mer eller mindre hela huset. Och tänk er då att ha det där huset helt för sig själv i en perfekt höstsoluppgång. Med Coldplays Viva la Vida i lurarna. Svårslaget.

Stockholm Halvmarathon

Oerhört nöjd, så kan man sammanfatta lördagens halvmara. Men vi tar det från början.

Vädret kunde inte vara bättre för långdistanslöpning i storstadsmiljö. Strålande sol och 15-16 grader. Lagom svalt för löpning och fint nog för publiken. Optimalt om ni frågar mig.

Var nere vid starten i god tid för idag ville jag för en gångs skull stå långt fram så jag inte skulle behöva ägna första halvtimmen till att springa om folk. Och nog stod jag långt fram alltid. Max 50 personer framför mig skulle jag gissa, och de hörde alla hemma där. 

Hade värmt upp med lite pliktskyldig jogg i 7 minuter sen stod jag bara där och försökte hålla mig lugn i de 20 som återstod till start. 

Pang, iväg. Fullt ös från början i det gäng jag beblandade mig med. Som vanligt försökte jag hålla igen och inte förivra mig vilket fick till följd att alla sprang om mig till höger och vänster. Blev lite stressad och undrade om jag sprang för sakta, samtidigt kändes det inte så. Lita på känslan sa jag till mig själv. 

Efter några hundra meter bär det ner i underjorden för en kilometer tunnellöpning. GPS:en havererade så klart så nu hade jag verkligen ingen koll på hur fort det gick. Spanade febrilt efter kilometerskyltar men såg inga. Eftersom jag fortfarande blev omsprungen började jag misströsta, hur sakta går det egentligen. 

Vid 5 km fick jag kvittot, inte sakta alls. Hållmärket passerades på 19.20, drygt 40 sekunder snabbare än planerat alltså. Vid det här laget mådde jag som prins. Jag kände mig oerhört stark. Samtidigt intalade jag mig själv att inte förivra mig. Håll i tömmarna, det är långt kvar. Så jag lunkade på i samma tempo tyckte jag men sen var det något konstigt med kilometerskyltarna för 9 km passerades på 35 minuter, men 10 km på 39.40. Det stämmer inte på långa vägar för just den 10e kilometern var väldigt lättsprungen. 

Hur som helst låg jag klart under mitt schema och jag kände mig fortsatt stark. Planen var sen att hålla i 7 kilometer till Tantolunden för att sen orka bita ihop sista 4 till mål. Från Tantolunden är det nämligen ett par tuffa kilometer. Inte så många höjdmeter egentligen, men vid det här laget är benen hyfsat sura. 

Utanför Tanto langar mamma dagens andra gel. Perfekt. Sen lite vatten på det i ett fullkomligt späckat Tanto. Det var så mycket publik. Bara att bita ihop och se stark ut. Två kilometers hårt jobb kvar sen är det lugnt tänkte jag. 

Spanade efter Sara och Penny som skulle stå vid vårt hus men de var inte där. Började misströsta, kunde jag verkligen missat dem? Det gav mig något att tänka på så jag glömde mina vid det här laget rätt stela och sura ben. Hittade dem sen en kilometer senare. Perfekt egentligen för när jag passerat dem var det bara den lilla knixen upp till Götgatan kvar, sen utför nästan hela vägen hem. 

Inser när jag svänger ut på Götgatan att om jag håller ihop det här så kommer jag till och med under 1.24 - och ännu bättre, jag får ett kilometersnitt under 4 minuter! Funderar på att försöka spurta men för vad? 10 sekunder och 2 placeringar kanske. Nej, bättre att bara harva på och inte ställa till med något. 

Joggar över mållinjen duktigt slutkörd på tiden 1.23.39 som visar sig räcka till en 181a plats utav 7909 fullföljande i herrklassen. 

Som sagt, jag är toknöjd och samtidigt lite förvånad. I ett framtida blogginlägg ska jag försöka mig på en analys av min träning som jag tycker gett väldigt bra effekt på ganska kort tid. 

 In på Götgatan med 1,5 km kvar. 

På väg in i Tanto. Bilden måste ljuga för så där grova är inte mina lår. 

Breddning

Jag breddar mig på flera sätt. Nu cyklar jag inte bara, utan springer också. Och nu ger vårt förlag inte bara ut böcker om cykel utan även barnböcker för vuxna.

25 oktober släpper SE Förlag boken "En alldeles vanlig familj", missa inte!

Finslipning inför halvmaran

På lördag är det ju dags för Stockholm halvmarathon och mitt mål på Sub 1.25 känns möjligt men utmanande, precis som det ska vara kanske.

Testade formen idag med att springa 5 stycken 800m intervaller på Stadion. Tanken var att köra hårt men utan att slita för mycket. De första 4 gick på 2.50 vilket ger en kilometerfart runt 3.33. Stabilt och bra och inte så värst jobbigt. Tänkte då att på sista får jag allt trycka på lite och då gick det vips på 2.35, vilket är typ 3.14 per kilometer. Bra där. Det var förvisso jobbigt, men inte något absolut maxande.

Så med tillförsikt tar jag mig an 21,095 kilometer på lördag. Start kl 16 och målgång förhoppningsvis senast 17.24.59.

Glada tillrop längs banan uppmuntras!

2 dagar i rad

Det är inte ofta jag tränar löpning 2 dagar i rad. Har varit medvetet försiktig med det på grund av risken för skador. Men så idag tyckte jag att vädret förtjänade att uppmärksammas med lite solig löpträning.

Gav mig av från jobbet för oklart antal intervaller på stadion som efter Friidrotts-SM, Coldplay och annat trams äntligen var ledigt för lite motionärsaktiviteter.

Konkurrerade med några häcklöpare om platsen, men banan var stor nog för oss alla kom vi fram till. Körde 6 stycken kilometerintervaller. Tanken var att ligga på 4-minutersfart med start 5-minuter, men jag kan konstatera att det är väl mesigt givet min rådande form. Det slutade med att jag låg på 3.35-3.48 med start fem minuter. Och fyra av sex intervaller gick under 3.40. Och detta utan att slita ihjäl mig på något sätt.

Skönt besked, samtidigt kan jag ju konstatera att det är tur att det går så pass fort för ska jag springa halvmaran under 1.25 krävs en kilometerfart på typ 4.01 genom hela loppet. Då hade det ju varit trist om jag  var trött redan efter 1 av 21 kilometer.

En otroligt läglig förkylning

En förkylning brukar sällan komma lägligt, men det går. Det är när den kommer en fredag eftermiddag, efter avslutad träning den dagen. Och sen försvinner den inom 48 timmar, lagom till söndagspasset.

Tog det ändå lugnt på gårdagens löprunda runt ön (aka Södermalm). 45.57 på milen är numera ett ganska behagligt löptempo, och det är ju bra det.

Har förresten testat på det här med Strava också. Nu är det ju inte alls lika välfrekventerat av löpare som av cyklister, tyvärr, men det kommer kanske. Och kanske blir det bättre om jag ber om utmaningar och pisk så här offentligt.

Så släpa er nu ut runt Årstaviken och försök slå mitt "Årstaviken Record"-rekord.

Trevligt att se att mina främsta kombatanter på sträckan är två cyklister. Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med tiden jag lyckades prestera, framförallt var det i nedförsbackarna som jag lyckades hålla riktigt bra fart och därmed få ner snittet till 3.33/km på den kuperade sträckan. 

Segmentet hittar du här: http://app.strava.com/segments/2253071