Oerhört nöjd, så kan man sammanfatta lördagens halvmara. Men vi tar det från början.
Vädret kunde inte vara bättre för långdistanslöpning i storstadsmiljö. Strålande sol och 15-16 grader. Lagom svalt för löpning och fint nog för publiken. Optimalt om ni frågar mig.
Var nere vid starten i god tid för idag ville jag för en gångs skull stå långt fram så jag inte skulle behöva ägna första halvtimmen till att springa om folk. Och nog stod jag långt fram alltid. Max 50 personer framför mig skulle jag gissa, och de hörde alla hemma där.
Hade värmt upp med lite pliktskyldig jogg i 7 minuter sen stod jag bara där och försökte hålla mig lugn i de 20 som återstod till start.
Pang, iväg. Fullt ös från början i det gäng jag beblandade mig med. Som vanligt försökte jag hålla igen och inte förivra mig vilket fick till följd att alla sprang om mig till höger och vänster. Blev lite stressad och undrade om jag sprang för sakta, samtidigt kändes det inte så. Lita på känslan sa jag till mig själv.
Efter några hundra meter bär det ner i underjorden för en kilometer tunnellöpning. GPS:en havererade så klart så nu hade jag verkligen ingen koll på hur fort det gick. Spanade febrilt efter kilometerskyltar men såg inga. Eftersom jag fortfarande blev omsprungen började jag misströsta, hur sakta går det egentligen.
Vid 5 km fick jag kvittot, inte sakta alls. Hållmärket passerades på 19.20, drygt 40 sekunder snabbare än planerat alltså. Vid det här laget mådde jag som prins. Jag kände mig oerhört stark. Samtidigt intalade jag mig själv att inte förivra mig. Håll i tömmarna, det är långt kvar. Så jag lunkade på i samma tempo tyckte jag men sen var det något konstigt med kilometerskyltarna för 9 km passerades på 35 minuter, men 10 km på 39.40. Det stämmer inte på långa vägar för just den 10e kilometern var väldigt lättsprungen.
Hur som helst låg jag klart under mitt schema och jag kände mig fortsatt stark. Planen var sen att hålla i 7 kilometer till Tantolunden för att sen orka bita ihop sista 4 till mål. Från Tantolunden är det nämligen ett par tuffa kilometer. Inte så många höjdmeter egentligen, men vid det här laget är benen hyfsat sura.
Utanför Tanto langar mamma dagens andra gel. Perfekt. Sen lite vatten på det i ett fullkomligt späckat Tanto. Det var så mycket publik. Bara att bita ihop och se stark ut. Två kilometers hårt jobb kvar sen är det lugnt tänkte jag.
Spanade efter Sara och Penny som skulle stå vid vårt hus men de var inte där. Började misströsta, kunde jag verkligen missat dem? Det gav mig något att tänka på så jag glömde mina vid det här laget rätt stela och sura ben. Hittade dem sen en kilometer senare. Perfekt egentligen för när jag passerat dem var det bara den lilla knixen upp till Götgatan kvar, sen utför nästan hela vägen hem.
Inser när jag svänger ut på Götgatan att om jag håller ihop det här så kommer jag till och med under 1.24 - och ännu bättre, jag får ett kilometersnitt under 4 minuter! Funderar på att försöka spurta men för vad? 10 sekunder och 2 placeringar kanske. Nej, bättre att bara harva på och inte ställa till med något.
Joggar över mållinjen duktigt slutkörd på tiden 1.23.39 som visar sig räcka till en 181a plats utav 7909 fullföljande i herrklassen.
Som sagt, jag är toknöjd och samtidigt lite förvånad. I ett framtida blogginlägg ska jag försöka mig på en analys av min träning som jag tycker gett väldigt bra effekt på ganska kort tid.
In på Götgatan med 1,5 km kvar.
På väg in i Tanto. Bilden måste ljuga för så där grova är inte mina lår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar