Den senaste veckan har jag totalt saknat motivation för träning. Det var nog faktiskt några år sedan jag kände sådan olust och o-ork. Direkt blir jag stressad, direkt känner jag mig fet. Törs inte ställa mig på vågen för jag tänker att jag nog gått upp ett par kilo sen i måndags. Törs inte trycka på uppför backen på pendlarcykeln för jag tänker att jag kommer behöva kliva av och styra den upp sista biten på götgatspuckeln.
Nu har jag dock förlikat mig med olusten och tänker inte känna mig stressad över dess inträde i mitt liv. Den får försvinna när den försvinner, om det inte tar för lång tid vill säga. Tanken är att nästa vecka börja träna så smått igen.
1 kommentar:
"Den får försvinna när den försvinner, om det inte tar för lång tid vill säga."
Var inte det en lite motsägelsefull kommentar. Jag tar det lugnt, bara det går fort ;-)
Rätt vald tidpunkt på året att tappa motivationen iallafall, nu kan man likväl ta det lugnt ett tag. Långt till Krasch-, Kantvinds- och Kaos-SM i Östgöta ;-)
Skicka en kommentar