Sista temposlipningen

Körde igår vad jag tror blir mitt sista pass på tempohojjen innan Svanesund. Har blivit fem pass på cykeln vilket innebär att jag kommer bättre tempoförberedd än någonsin. Det sätter min tempofanatism i tydliga perspektiv.

Det blev 6-minuters intervaller runt gärdet och som vanligt nuförtiden körde jag utan pulsklocka och hastighetsmätare. Försökte förlita mig på känslan. Hur mycket syra drar jag på mig. Hur bra blir jag av med den. Fokuserade på att trycka på ordenligt i de få motlut (vore fel att kalla dem backar) som finns för att sen snabbt rulla ur den lilla syra som han ansamlas.

Seniorcupen - vad hände efter Ringenloppet...

Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat tidigare, men bättre sent än aldrig.

Ringenloppet var den senaste tävlingen i seniorcupen och det hände inte så mycket i toppen, förutom att Marcus W i CK Master slog sig in på en fjärdeplats, och därmed förpassade Matti Scheffer ut ur topp fem.

Det blir spännande värre att se hur det ser ut efter Svanesund. Ledaren, Gustav J, tycks inte komma till start - men det gör dock de tre följande placeringarna. Det är väl ingen järv gissning att Glenn Dahl som i sin återkomst i Seniorklungan kommer plocka många poäng, både på tempot och i totalen. Så för att hota honom lär Marcus och Robert (Master resp Ymer) få jobba hårt. Med tanke på hur många CK Master har till start så lär de göra just det.

Planera för helgens tävlande genom att ladda ned fullständiga data här

Tempokungen cont.

Ytterligare två pass på tempohojjen avklarade. Igår blev det två timmar i aerobågen under en runda i Gustavsberg. De i söndags tack var visad cykelhänsyn så hyllade bilisterna lyste med sin frånvaro. Istället råkade jag ut för en klassisk trängning på väg emot rondellen i Gustavsberg. Jag tog det hela med fattning och tänkte att han är sur, och kommer antagligen vara sur hela kvällen. Jag är glad, trött och lycklig. Vem har det värst? tänkte jag och tyckte sen ganska synd om honom.

Så idag snurrade jag sex varv runt gärdet i hårt tempo. Låg i bågen så ofta jag kunde, men stördes av cirkus, alfa romeo träff och söndags (lördags) flanörer. Men det blev ändå ett bra pass och jag känner mig mer och mer bekväm på tempocykeln. Kan trycka på bra, återhämtar mig bra. Nu skall jag bara lyckas få till så jag orkar trycka på bra hela vägen. Det är det som är svårt har jag hört.

Tempokungen

Två pass på tempocykeln på bara några dagar. Idag blev det några varv runt gärdet med händerna på pinnarna. Känns som att det lönar sig att köra på tempocykeln emellanåt (dööööh) för att bli sitta lite bättre, lite bekvämare, lite mer avslappnat. Och då kan benen fokusera på att trycka och dra, trycka och dra.

Jag vill väl inte mena att jag känner mig dundersnabb, men det är ganska kul att träna på tempocykeln som omväxling. Och fartkänslan är fin när man ligger i bågen och tar den där svepande högersvängen. När man sen ser att en buss står parkerad i motsatt körfält och en bil som är på väg att köra om samma buss förbyts tjusningen snabbt i en halsgropssituation. Nu gick det bra denna gång. Och jag såg säkert jävligt cool ut.

Sofia Hillclimb - 1 september 2010!

Crescendo Velo bjuder in till SOFIA HILLCLIMB ONS 1/9.

Start kl 18.30.

Träningsracet körs som backsprint i heat om 4-5 cyklister i varje heat där de 2 snabbaste går vidare till nästa omgång. Beroende på antal deltagare så blir det 3-4 race för de som går vidare till final och B finalheat.

Starten går utanför Bar och restaurang Babajan i korsningen Katarinabangata/Ljusterögatan sen vänster upp på Malmgårdsvägen höger in på lilla Mejtens gränd sen upp till målet vid Sofia kyrka. backen är 800m och 5% i snitt där de sista 200m är 12%.

Anmälan sker på Babajan mellan kl 1745-18.29! ingen anmälningsavgift. Tidigt utslagna samt publik kan softa i baren och dricka BELGISK öl som finns för detta tillfälle!
Start kl 18.30.Träningsracet körs som backsprint i heat om 4-5 cyklister i varje heat där de 2 snabbaste går vidare till nästa omgång. Beroende på antal deltagare så blir det 3-4 race för de som går vidare till final och B finalheat.Starten går utanför Bar och restaurang BABAJAN i korsningen Katarinabangata/Ljusterögatan sen vänster upp på Malmgårdsvägen höger in på lilla Mejtens gränd sen upp till målet vid Sofia kyrka. backen är 800m och 5% i snitt där de sista 200m är 12%. Anmälan sker på BABAJAN mellan kl 1745-18.29! ingen anmälningsavgift. Tidigt utslagna samt publik kan softa i baren och dricka BELGISK öl som finns för detta tillfälle!">

Mjölksyra -> Söndagscykling

Det blev inget pass med ECI. Jag känner att jag har något skit i näsa och hals och sådana saker brukar inte bli bättre av 2,5 timmar på tröskel. Så det blev en lång fincykling istället där jag tänkte möta upp klungan i Valhalls jubileumscup för att filma spektaklet.

Väl på plats i Botkyrka hade jag lite tid över innan de förväntades anlända så jag sökte upp ett buskage för att lätta på blåsan. Gör inte det i skogsdungarna där säger jag bara, de är helt packade med hungriga myggor. Drog på mig femtalet bett under den korta stund jag stod i gräset.

Nåväl, när klungan väl kom la jag mig längst bak och drog uppp kameran. Fick lite fina bilder - i några sekunder. Sen var minneskortet fullt. Fiasko. I tumultet där jag försökte åtgärda problemet lyckades jag också tappa klungan. Darn. Fick sen stå på för att komma ikapp så jag slapp cykla ensam hem.

Kanske kommer någon halvdan film, som inte säger något om hur det gick, att postas senare.

Bikefitting - en hoax?

Okej att det kan finnas en poäng att krypa in i en vindtunnel för att bli optimalt aero. I alla fall om man har massa pengar och en tour att vinna. Men i övrigt, är det inte liter överhajpat det här med "bikefitting"? Många cykelbutiker vill gärna marknadsföra sig genom att säga att "vi bygger cykeln specifikt för dig". Sen när man väl står där känns det ungefär lika individanpassat som att välja midjemått och benlängd på ett par jeansbyxor.

Nej, det tycks mig att de flesta människor är ganska standard och får standardinställningar. Och de som vet vad de vill ha behöver ingen bikefit för att klura ut det. Hur kom de som vet då på vad de vill ha? Jag antar att de provade sig fram. Precis som alla förstagångsköpare får göra.

Personligen har jag landat mer rätt för varje cykel - utan att för den skulle fundera över mått och inställningar. Jag har alltid en liten ram, mina ben tycks inte växa. Styrstammen ligger runt 100mm nånting, några mm hit eller dit liksom. Hjulen är standardsize och inte fan tänker jag synas på stan med ett kompaktvevparti. Valt och klart.

Visst, jag kan byta färg på styrlindan, välja olika drop på styret (och till och med bredd) men det är som sagt finlir som man kan roa sig med på äldre dagar när plånboken är för tjock för sitt eget bästa.

Tills dess så tar jag det som är snyggt och lätt, och istället för att fundera över om det är rätt för just min kropp så vänjer jag mig.

Dubbeldag

Igår fipplade jag med mina tubhjul, och eftersom jag inte är någon mekaniker blev det så långsamt fipplat att jag inte hann med att träna. Nåja, kanske lika bra - men idag kompenseras det med dubbelpass. Jag har ambitionen att hinna sitta in tempocykeln ordentligt innan Svanesund, så efter morgonbestyren satte jag mig på densamma för en timmes cirkulerande runt gärdet. Det var ett ganska ostrukturerat pass där jag fick cyklat och fick sitta på tempocykeln. Och emellanåt fick jag också ta i. Det räckte för mig.

Ikväll blir det slaktarrunda med ECI. Skall se om jag lyckas ställa av mig själv eller om jag är i för dålig form för det.

Bonkat

Så igår rullade jag hemifrån lite småsur. Jag har ingen vettig pump hemma vilket gör hela det här pumpandet till en bestyr. Nu slutade det med lågprofil fram och högprofil bak för jag inte kunde pumpa corimahjulet med min handpump. Ni hör ju.

Anyhow. Cyklade utemot Värmdö för att efter någon mil bli ikapphunnen av två killar varav en med en extremt snygg cykel - en Estremo Light. De undrade om jag ville hänga på dem. Jag hade tänkt ta det lugnt, men bestämde mig snart för att det fick jag göra någon annan dag. Det är roligare att cykla tillsammans.

Det slutade med att vi bombade på rätt bra ut till färjan till Rindö. Sen gjorde vi samma sak på vägen hem. Vid Hemmesta skiljdes vi åt och jag rullade hemåt igen. Väl i Orminge var jag så hungrig - hade inte laddat för att ta i så där hårt - så jag fick stanna på Lidl och köpa Red Bull och Godis. Längtade efter 7/11 bullar, men det fick vänta tills jag var tillbaks i stan.

Formen är inte så pjåkig, men nog finns det att jobba på.

Hemma

Sen i onsdags befinner jag mig i Sverige igen. Permanent. Har hunnit med två cykelpass, torsdag och fredag. Inget att skriva hem om eller skryta, men jag är tillbaks på fincykeln och jag har trampat ur ordentligt vid ett par tillfällen.

Dagens träning bestod i en marathonmatch mot Ingvar Kamprad i Kungens Kurva. Vi vann på TKO efter överdriven shopping och as we speak är delar till ett delvis nytt kök på väg hem till vår lägenhet. Mellan blocketförsäljningar, nymöbleringar och en ANNAN STOR NYHET (som snart kommer delges er) försöker jag hinna träna också.

Angående nyheten: Planera inte in för mycket kvällsaktiviteter den sista veckan i september. Bara ett tips liksom.

Tillbaka igen - Télégraphe

Col du Telegraphe är det första berget som jag besteg och det blev ett antal gånger när vi cykelmuppar var i Frankrike 2007, vilket Jonas beskrev när vi kommit hem. Col des Cykelmuppar, det är liksom vårt berg.

Det är en härlig stigning. Inte att förakta, för det är ett berg att svettas uppför, men samtidigt är det vänligt och bjuder in dig i klättringen med vackra vyer och en avslappnad stämning. Det är ett berg som försöker förklä sig till en kulle, men inte lyckats riktigt. Längden finns där och lutningen finns där, för att definiera det som ett berg, men ändå... Gulleberg!

En viss reservation finns dock mot berget med tanke på den gången som det hade förvandlat sig till "Flugornas berg". Frågan om jag då la mest energi på att trampa eller vifta bort de bitiga varelserna är fortfarande obesvarad.

Nu har jag varit där igen och det blev ett kärt återseende. Solen sken, cyklisterna kämpade och hos mig tävlade knäna och sadelskavet om vem som skulle få den bekvämaste resan upp. Knäna drog det kortaste strået, vilket resulterade i att jag kände mig lite aggressiv i min körstil, jag stod ju upp en stor del av berget. Bilar vevade ned rutorna och hejade och jag kände mig lite cykliststenhård fram till dess att jag försökte sätta mig ned. Finns det inte någon teflonspray man kan använda, som förhindrar möjligheten till uppkomst av skavsår helt och hållet?

Undrar om och när jag kommer dit nästa gång? Franska Alperna ska besökas igen, för det finns många berg som jag vill klättra uppför. Alltså det är en så överväldigande upplevelse att få cykla där! Vackert, mäktigt, hårt och alldeles underbart.

Hemresa

Vi åker hem i morgon. För gott. Därför är det lite torrt på bloggen just nu. Skickade alla cyklar igår, tre stycken, och i morgon alltså oss själva.

Återkommer när läget normaliserats igen. Jag hoppas att normalisering innefattar en cykeltur på fredag t.ex.

Bra där Quick Step

"Quick Step Vann Dragkampen om Ricco"

Så står det på Cykelnytt.se. Intressant formulering. Det har uppenbarligen varit huggsexa om den lille sprätten.

Grattis säger jag till Quick Step som i mina ögon fläckar ned ett i övrigt ganska fläckfritt lag. Visst, lite kola-torsk med Tom B, men vad fan. I övrigt har det väl klarat sig från stora skandaler.

Nu kan man förvisso tycka att Ricco avtjänat sin dom och förtjänar en andra chans. Ja, kanske det - om han bara inte verkade så puckad (ref till sina uttalanden relaterade till sin dopningsavstängning). Det i sig - alltså puckadhet - är grund nog för livstids avstängning.

Mogen

Jag var så där mogen i veckan. Lyssnade på kroppen och höll på.

Min känsla av utmattning satt kvar i cirka tre dagar och det var först idag som jag kände att kroppen var tillbaka i gammalt gott slag. Sagt och gjort, satte mig genast på cykeln och trampade en timme runt Dusjanbe. Mest för att jag inser att jag bara har tre cykeldagar kvar här, sen är det slut. Kanske för alltid.

Ni kan själva tänka er känslan av vemod. Att aldrig mer få cykla på ett ställe. Visst är det så att det är mycket upp till mig själv, men faktum är att det kräver en del för att ta sig hit och cykla.

Så nu skall lördag och söndag ägnas till att njuta, i klyschans alla bemärkelser. För på måndag skickas cykeln, och på onsdag fraktar jag hem mig själv.

Nyheter

Sitter och tänker på hösten, vintern och nästa år. Det kommer bli väldigt annorlunda tror jag.

Eller för en gångs skull är jag helt säker. Den 13e december skall jag nämligen bli pappa. Och jag vet redan nu att inget kan vara häftigare än det.

Oroa er dock inte, bloggen kommer fortsatt vara en cykelblogg och inte en bebisblogg. Men mitt personliga fokus kommer nog förskjutas en del, och träningen bli än mer planerad och strukturerad.

Nå skit?

Känner att kroppen inte är helt med. Är osäker på om jag bara är sliten efter intensiva veckor med besök, långa hajker och så vidare - eller om det är någe skit i kroppen. Hur som helst så ställde jag motvilligt in dagens distanspass för att kurera mig hemmavid. Surt, för jag var sugen på att cykla. Men skall det bli något Svanesund så håller det inte att träna ner sig med förkylning.

Känner efter igen i morgon.

Trafikfara

Nej, inte jag, men väl helglediga bilister som åker upp i Varzobdalen för lite hederlig R&R. De kör som totala vettvillingar och jag blev så när vittne till en fetkrasch mellan spurtglad mercedes och vänstersvängande lastbil. Det hela undveks dock i sista sekund.

Fartdåren nummer ett är dock Emomali Rakhmon, landets president. När han är ute och åker beordras alla andra halt. Lagom till vi rullade in i Dusjanbe hann han ikapp oss, på väg hem från sin sommarstuga.

Först kommer en polisbil med klassisk ohörbar högtalarröst som enligt Baxa skriker "pull over pull over". Det gör man gärna och snabbt, för bara några hundra meter bakom kommer reg nummer "TJ 001" omringad av diverse mercedes och bmw:s. Hela kortegen färdas i säkert hundra knyck oavsett trafikläget. Flytta dig eller bli överkörd.

Två timmar idag, en och en halv igår. Backintervall och lite annat trevligt. Men benen är fortsatt sura efter den långa hajken. Hoppas på bättring vad det lider.

Dags igen

Så är det dags för en cykelresa igen och nu blir det franska alperna. Där har jag ju varit förut, men det kommer att bli en hel del nya bekantskaper också. Vi avlsutar vi med Alpe d'Huez och det är en topp som jag har en del fina minnen från, däribland avstickaren som vi gjorde på Route Rouge.



Hur som helst kommer det att bli en jobbig vecka och med tanke på hur lat jag har varit tidigare i år. Aprilresan var ju inte en toppformad upplevelse precis och även om jag är lite piggare i benen nu, så vet jag inte riktigt var jag står. Det kan bli en smärtsam upplevelse det här. Tur att omgivningen kommer att distrahera mig en hel del.

Slutlufsat

Så var vi tillbaka i Dusjanbe efter fyra dagar i Fann Mountains. Den här tiden på året skall det inte regna i Tadzjikistan. Och vår guide som varit i Fann 20 gånger de senaste 7 åren sa att det regnar typ aldrig. Han hade i alla fall aldrig sett det.

Så vad händer? Det regnar så klart. Inte varje dag, men tre av fyra dagar.

Nu skall jag inte klaga egentligen för samtidigt hade vi tur i oturen. Det regnade inte så mycket och det regnade inte hela tiden. Och molnen låg så högt att vi trots regnet hade fantastiska vyer.

Två pass passerades och det tog på både ben och lungor. Uppför det andra hade vi något av ett race där jag älgade på i vanlig havsnivåspromenadtakt. Lägg till 20%-ig lutning och jävligt lite syre så förstår ni att det var jobbigt. Sista 300 höjdmeterna forcerade jag på en dryg halvtimme, vilket i mina ögon är väldigt snabbt.

Allt som allt en riktigt pangutflykt. Den fick sitt klimax på onsdag kväll då en av hajkdeltagarna gick vilse efter en nattlig toalettutflykt. Tre timmar senare var han tillrätta, och då hade vi andra inte ens märkt att han var borta.