Djup navelskådning och snygga ben

Vissa dagar ska man inte ta sig själv på för stort allvar och upprinnelsen till det här inlägget är väl inte en av mina tyngsta meriter i livets allvarsamma skola, men gissa om det kan få mig att börja fnissa och bubbla av skratt. Det hela började i fredags natt. Mitt i en tung after worksession dök ämnet upp igen. Det där med hur kroppen förändras av cykling och framför allt så fokuserade vi på våra ben. I sammanhanget kan nämnas att både min samtalspartner och jag har tränat en del redan innan vi började med landsvägscykling och ingen av oss hade speciellt klena ben innan dess. Vad vi konstaterade är att musklerna nu känns annorlunda, hårdare och i en diffus aspekt mer äkta. Vi är helt enkelt mer förtjusta i dem på något barnsligt sätt och någonstans i medvetendet finns kunskapen om att vi har slitit hårt för att nå dit.

Jag avslöjade glatt att det inte var första gången som jag halkande in på ämnet, för jag har nämligen både tittat, känt och beundrat andras vader, samtidigt som jag har förevisat mina. Dessutom har jag fått bra tips på olika positioner, som jag kan inta för att vissa benmuskler ska komma till sin rätt. Där står man sedan, lätt balanserande och nickar medan man klämmer på sina muskler. Det ser säkert helt idiotiskt ut.

... och sedan garvar vi, fullt förvissade om att vi är hur fåniga som helst, men det gör ingenting för vi vet att våra ben är mycket starkare och segare än de var för några år sedan. Den här diskussionen har nämligen bara dykt upp i sammanhang med personer som börjat cykla i vuxen ålder och som inte har hunnit cykla så länge, ett fåtal år kanske. Vi är som sagt löjligt förtjusta i strukturen på våra benmuskler och förändringen som cyklingen har fört med sig.

Det här gör mig lite nyfiken på er lyckliga coolingar som har cyklat sedan barnsben eller åtminstone sedan tonårsben. Tar ni era funktionella och vackra ben för givna eller kan ni i hemlighet gotta er åt vilka fantastiskt bra ben ni har? Inte nog med att de är uthålliga och sega som bara den, utan de är väldigt snygga också. Är det därför som cykelvärlden översvämmas av glänsande liniment? Jag kan inte tänka mig ett bättre skäl att raka benen, än att visa sin väldefinierade muskelstruktur, lätt accentuerad av liniment och en solbränna som bara många mil på landsväg kan åstadkomma.

För säkerhets skull bör jag lägga till att de gånger som jag ligger sist och andas tungt, beror det till största delen på att jag inte är i så god form som de cyklister jag färdas med.