Mellanhård

Det var som ett mirakel. Samtidigt som jag skrev inlägget nedan så lättade regnet. Det gjorde det faktiskt. Sålunda kastade jag mig iväg till Farsta. Väl framme där var jag genomblöt men kunde nöjt konstatera att fler trotsat vädrets makter. Idel hårdingar slöt upp och vi bestämde oss för att köra fort, men i jämn fart. Inga fartsträckor med andra ord.

I Rosenhill fikade vi och jag konstaterade att jag på 7 mils cykling druckit mindre än en halv flaska vatten. Från flaskan alltså. Samtidigt hade jag antagligen satt i mig en halv liter vägvatten.

Det fick mig att undra. Hur bra kan det egentligen vara att svälja ner (frivilligt eller ofrivilligt) vatten från vägen? Där finns gummirester, asfaltspartiklar och annat mumma som alla miljönämnder säkert skulle klassa som livsfarligt. De där partiklarna man ser i rödaste rött i rapporter om luftkvalitén i Stockholms innerstad till exempel. Det är dem man sväljer i massor under ett regnpass.

Nåja, jag mår bra nu i alla fall. Och jag känner mig bra mycket hårdare än vad jag hade gjort om jag hade stannat hemma.

För övrigt är det snigelinvasion i Stockholm. De är överallt på vägarna när det är blött och regnigt. I Rosenhill fick jag torka bort lite snigelslem från vaderna. Kanske har jag svalt någon också. Mmm, en mördarsnigel. Väldigt Gourmet.