Fick idag känna på vikten av kontinuitet i löpträningen. Dagens distanspass slutade på 26 kilometer och mycket ömma ben. Jag är i bra form, pulsen var ganska låg på mitt 5.10 tempo, men benen gjorde ont ont ont. Och nu gör det ont ont ont. Och i morgon kommer det säkerligen göra ännu ondare.
Första fem kilometrarna skrattade jag. Mina nya skor kändes underbara och jag var lätt på foten och pulsen behagligt distansig. Men redan någonstans vid kilometer 7-8 började benen knorra. Men jag malde på och kommer säkerligen straffas med en redig träningsvärk i morgon. Men det var det värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar